Tanken från början var att Gudrun skulle hålla sig till ett 30-tal tackor. Får är bra för att hindra gården från att växa igen, menar hon. Idag har hon dock 70 tackor och tre baggar, samt många lamm.
– Just avel, och fårskinn, har jag snöat in mig på sedan jag började med gotlandsfår, berättar Gudrun Svensson.
Hon har just kommit till mötes på den röda fyrhjulingen och visat vägen till verandan i trädgården. Där bor hon med sambon Harry Nylund. Och deras drygt 70 gotlandsfår, såklart.
– Mina första gotlandsfår skaffade jag 1998. Tanken från början var väl att ha ungefär 30 tackor för att hålla marken öppen, för en gård som håller på att växa igen är inte roligt. Men fåren klarar inte allt, röjsågen behövs varje år.
I dag har Gudrun i stället 70 modertackor och tre baggar, men det totala antalet djur blir än större när det är dags för lamning på våren. De flesta av lammen går till slakt framåt hösten.
Hur hanterar du det?
– I början var det jättesvårt. Jag glömmer aldrig när djurbilen kom första gången. Jag tänkte att ”jag ber honom vända”.
Men det var bara att vänja sig. Det går inte att hålla på med får och samtidigt behålla alla djur som föds, säger Gudrun.
– Jag brukar dock behålla ungefär 10 procent av alla lamm. Det är ju lätt att antalet tackor går upp i antal när vi får så många fina lamm, skrattar hon.
Fåren är nyfikna.
Att få fram bra och fina lamm är dock ingen självklarhet. Det kräver många timmars förarbete och planering vad gäller både bete och avel.
– Man måste verkligen titta på sina djur och lära känna dem. Vi går igenom vartenda lamm utifrån flera parametrar.
Vid mönstringstillfället i augusti görs, tillsammans med en riksmönstrare, en kvalitetsbedömning av lammens kropps- och pälsegenskaper. Detta är ett viktigt verktyg för att välja ut vilka lamm som ska leva vidare på gården.
– Både kropp och päls är viktig och mönstringen är ett jättebra instrument då, förklarar Gudrun.
Ett bevis på Gudruns kunskaper inom avelsarbete är flera utmärkelser i skinn-SM. Men det är naturligtvis inte bara fårens utseende som är viktigt när det kommer till avel. Även deras individuella egenskaper är avgörande.
– Man får till exempel titta på tackornas modersegenskaper, att de kan ta hand om sina lamm. Sedan får man även fundera på vilken bagge som varje tacka ska tilldelas inför betäckningen. Där måste man ju även tänka på inaveln och vara försiktig så man inte använder en och samma bagge under alltför många år.
Gudrun Svensson och sambon Harry Nylund matar några av de lockiga fåren.
Gudrun brukar byta ut sina tackor med ungefär sju till åtta års mellanrum, men hon belyser att det inte finns några fasta gränser.
– Det handlar ju främst om djurens kondition och det kan ju hända grejer längs med vägen också, som att djur blir sjuka till exempel.
För att hålla koll på sina djur har Gudrun, förutom mönstringsresultatet, också ett datorprogram till hjälp. Där finns varje enskilt djur registrerat i flera generationer. I programmet förs all fakta om varje lamm in, från dess att det föds tills det slaktas.
– Programmet är till exempel en god hjälp för att förbättra kvaliteten i besättningen.
I bakgrunden syns fåren komma efter Gudrun. Det finns ju kanske mat i hinken hon bär på och chansen till lite kraftfoder vill väl ingen missa?
Kanske är det tack vare hennes ambitiösa avelsarbete, men gotlandsfåren på Orremåla gård tycks vara ovanligt sociala och trevliga. När Gudrun kommer åkande genom hagen på sin fyrhjuling springer djuren efter henne i hopp om att få ta del av lite kraftfoder från den gröna hinken. Ropar hon på dem så tvekar de inte heller på att komma fram. De trängs om både uppmärksamhet, gos och mat.
Och det är tydligt att Gudrun stormtrivs bland de fluffiga djuren.
– Vi har en bra vardag här på gården, ler hon.