– Då hade någon i hennes skola sagt att det var finare att vara vit. Då var hon bara sex, sju år. Det var så hjärtskärande.
I dag, tio år senare, brinner Paula Savina för barns- och kvinnors rättigheter och drömmer om att bli politiker. Just nu och ett och halvt år framåt har hon dock fullt fokus på sitt nya uppdrag som Linköpings ungdomsombud. En politiskt obunden roll med uppdrag att vara en länk mellan ungdomar och politiker.
Jättespännande demokratifrämjande arbete. Viktigast är att alla ungdomar känner sig rustade för att kunna vara samhällsmedborgare, att de ska kunna rösta i val och veta hur man kan engagera sig i samhället.
Själv blev hon tidigt politiskt intresserad, mycket tack vare sina nio syskon och föräldrar.
– Min pappa är från Ryssland, min låtsaspappa från Kongo-Kinshasa och min mamma från Sverige. Vi är som en liten mini-värld i familjen. Vi är olika åldrar, olika kön, olika sexualiteter, olika hudfärger och har olika traditioner från bakåt i tiden, så jag har fått ut väldigt mycket från att ha det så.
Under några år när alla tio syskonen bodde hemma var familjen så stor att de bodde i två lägenheter i samma hus för att få plats. Alla barn över 15 år bodde i en egen lägenhet en våning upp.
– Vi sprang upp och plingade på och sa till när det var mat, så fick de gå ner till köket, där vi hade ett stort långbord. Jag älskade att diskutera redan som 13-åring och i min familj har vi alltid diskuterat mycket hemma vid matbordet. Där tror jag att mitt intresse kommer ifrån.
Hon älskar sin stora familj, som ger både kärlek och kunskap. Och ibland erfarenheter som hon gärna varit utan, för händelsen när lillasyster kom hem och grät är tyvärr inte unik.
– Även om vi har växt upp i samma hus och typ haft samma liv, så kommer jag aldrig att förstå mina syskons erfarenheter helt, eftersom jag är vit och de inte är det.
Blir ni olika bemötta?
– Absolut. De är med om ett liv och saker som jag aldrig kommer att behöva vara med om, bara för att vi ser olika ut. Det är jättesorgligt verkligen.
Har det påverkat att du blev politiskt intresserad?
– Ja, både det att jag har sett deras erfarenheter och att jag har mina egna erfarenheter, exempelvis av att vara kvinna. Även fast vi i Sverige är ett relativt jämställt land, så märker jag ändå saker. Som att jag inte känner mig säker på kvällarna när jag går ute själv och att kvinnor inte har samma tillgång till det offentliga rummet.
Skoltiden påverkade också. I högstadiet ledde diskussionerna till att hon började identifiera sig som feminist. På gymnasiet upptäckte hon en annan sak.
– Jag tyckte det var kul att diskutera med människor som inte hade samma åsikter.
Efter det valde hon att läsa statsvetenskap och politik på universitetet i Umeå. Och efter examen, när jobbet som ungdomsombud dök upp, lockade det direkt.
Paula tror att unga i dag är jätteengagerade, men mer på individnivå än i politiska partier. Hon vill att de ska förstå att de kan påverka och få sin röst hörd. Framför allt vill hon väcka intresset för kommunalvalet.
– Vi vill att man redan från 13 års ålder börjar prata om det lokala, det är där man har störst möjlighet att påverka eftersom det är den vardagen man lever i.
Tillsammans med kollegan Fanny Wandel jobbar hon med att nå ungdomarna, dels via instagram, dels på fritidsgårdar och skolor. Och en podd för och med ungdomar är på gång.
Syftet är att ungdomar som inte tycker lika ska träffas och ha samtal med varandra.
Och som så många gånger förr har hon hjälp av sin familj, nu främst lillasyster Aisha, 16 år, och lillebror Valentin, 15 år.
– Mina yngre syskon är mina senior advisers, även om de inte är senior. Om jag har någon idé eller tanke, så brukar jag fråga om de tror att det skulle funka eller inte. Även om jag inte är gammal när jag är 22, så utvecklas ungdomsgenerationen varje år, så det är viktigt att ha någon att kunna bolla med.
Till ungdomar räknas de som är mellan 13 och 25 år. Paula är alltså själv ungdom, men om tio år hoppas hon vara politiker.
– Mitt mål är att jobba politiskt, det skulle vara jättekul. Både att jobba i kommunfullmäktige och ha det förtroendeuppdraget eller på nationell nivå, som jag nog tycker är roligast.
När den dagen kommer har Paula Savina hela sin familj som rådgivare och bollplank, massor av både senior och junior advisers.