Urban har alltså rutin. Både som amatörteaterskådespelare i allmänhet och i rollen som den dubbelmoralistiske Konrad Tallberg i Mobergs pjäs från 1938.
Tallberg är litteraturkritiker. Han är också en självgod och hycklande kulturman som har bestämda uppfattningar om vad en bra roman får skildra. Erotisk frispråkighet ska inte förekomma, till exempel, men själv smygbläddrar han i den pornografiska ”Decamerone” av Bocaccio och försöker stjäla kyssar av hembiträdet.
– Jo, han är en moralens väktare den där, säger Urban som tycker att han kom rollfiguren närmare i år.
"Jungfrukammare" spelades i år åtta gånger mellan slutet av juni och början av juli, men repetitionerna började redan i mitten av april.
– När man spelat ett antal föreställningar för andra året så hittar man fler nyanser i gestaltandet av rollen.
Men trots teatervana kan det ibland kännas motigt att spela.
– På genrepet fick jag ta lite hjälp av sufflösen för jag började tänka och det ska man inte göra, avslöjar Urban.
– Replikerna ska bara flöda på och man ska svara motspelaren utan att börja fundera. Det ska sitta i ryggmärgen.
Motala Teaterverkstad har i 17 år specialiserat sig på Vilhelm Mobergs så kallade folklustspel och har satt upp nästan alla. Urban har spelat i tre men har som sagt en lång erfarenhet som skådespelare. Det började 1980, hemma i dåvarande hemstaden Vadstena.
– Jag såg P.O. Enquists "Tribadernas natt" på tv, den klassiska uppsättningen med Ernst-Hugo Järegård och Lena Nyman och blev så inspirerad. Jag kollade runt och upptäckte det som då hette ABF:s Teaterverkstad i Motala. Där behövdes det folk till den stora föreställningen ”Verkstadsborna”, som fick premiär 1981. Jag tilldelades en roll där och sedan har det fortsatt. Det kändes helt rätt.
Men det blev ett uppehåll, då Urban flyttade till Lund och Köpenhamn under en period. Dock fortsatte han så småningom med teater även där.
– Jag gick teaterskola ett år, satte upp pjäser som regissör, reste runt som sångare och tolkade Bellman, Vreeswijk och Olle Adolphson.
Urban sökte till scenskolor i Malmö, Göteborg och Stockholm. Han gick vidare i provspelningarnas alla delmoment men kom inte in på någon av utbildningarna, trots att det var nära på två av dem.
– Det är oerhört påfrestande att pröva till en scenskola och när jag försökte i Stockholm hade jag nog börjat ge upp lite. Så sedan fick det vara nog.
Urban återvände till hemtrakterna och återknöt kontakten med amatörteaterkretsarna. Han medverkade i lokalrevyer, i Motala Teaterverkstads föreställningar, som ”Grefven och Gräfvarne” och var verksam även som regissör till flera uppsättningar både inom och utanför Motala Teaterverkstad.
– Och 250 gånger har jag spelat Gustav Vasa vid kvälls- och nattvandringar på slottet i Vadstena. Senast var 2008.
Sedan länge yrkesarbetar Urban Larsson som arkivarie, numera på Finspångs kommun sedan fem år tillbaka, tidigare i Linköping, på Tekniska verken. Det intresset började också tidigt.
– Jag gjorde det som då kallades pryo på Landsarkivet i Vadstena och blev biten. Senare har jag pluggat arkivvetenskap.
Men under premiärveckan på Kornettgården hade Urban semester. Och nästa år blir det förmodligen ännu en Mobergpjäs.
– Det blir mitt 40-årsjubileum som skådespelare. Vi ska ha en sammandragning i september och titta igenom ”Hundra gånger gifta” som kan bli nästa sommars uppsättning.
Hur känns det att vänta i kulissen på att göra entré?– Jag brukar mumla de tre första replikerna när jag står bakom hörnet där. Sen flyter det på. Det är en kick!
Det är tack vare medspelarna som det fungerar, menar Urban, men medger att det finns stunder då han tänkt ”vad har jag gett mig in på…”.
Och efter en föreställning?– Skönt!
Blir det lättare och lättare?– Det finns en risk att andra föreställningen blir aningen svagare. Men det där vet vi om i ensemblen, så vi tar oss samman.
Och publikkontakten?– Stämningen är jätteviktig. Det ska inte vara helt tyst under föreställningen. Man vill ha reaktioner, lite fniss och skratt.
