Det var morbrodern Håkan Johansson, mångårig medarbetare på NT, som väckte Lotta Folckers intresse för journalistiken med sina anekdoter. Det var också han som var vägen in på hennes första praktikplatser på Folkbladet och Expressen när hon var 16 år.
– Sedan tog jag mig fram själv, men det var han som tog mig under sina vingar och öppnade den dörren, säger hon.
Lotta var hästtjej och bekant med Malin Baryard, som tävlade i Globen när Lotta var i Stockholm på praktik. Lotta såg tillfället och sålde in en artikel till Folkbladet.
– Jag tog mig in i Globen med Malins passerkort, ler Lotta.
– Det här var ett eller två år innan hon riktigt breakade och blev hästsportens stora affischnamn, men hon var ett stort namn inom sporten i Norrköping.
Folkbladet hade ingen dedikerad hästsportreporter, 16-åriga Lotta påpekade det och fick uppdraget. Någon journalistutbildning blev det aldrig.
– Jag var ganska ung och naiv i början, men tyckte att det här var ett helt fantastiskt roligt jobb. Bara att det gav en möjligheten att ringa vem man ville och ställa vilka frågor man ville ... Få vara med ute på uppdrag, träffa alla människor. Jag älskade det.
Lotta Folcker växte upp i ett radhus på Lidaleden i Smedby.
– Det var ett nybyggt område där alla ungar kunde springa mellan husen. Det var en väldigt bra uppväxt, säger hon och berättar att hon och några av vännerna följts åt hela livet.
– En av mina närmaste i Smedby bor faktiskt bara 250 meter ifrån mig i dag.
Efter studier, kortare vikariat på bland annat Corren och arbete som servitris och aupair utomlands återvände Lotta till Stockholm 2001, nu till Svenska Dagbladet.
– När jag pryade på Expressen var det otroligt stort för mig – och jag kände att jag måste tillbaka. Det var en så inspirerande miljö. Det var det här jag hade jobbat för, alla vikariat, alla skift.
Efter vikariat och projektanställningar på Dagens Nyheter gjorde hon en avkrok till Europaparlamentets medieavdelning. Hon hade läst statsvetenskap och tyckte att Bryssel kändes spännande – men det blev en byråkratisk tvärnit.
– Jag började direkt att ifrågasätta olika saker och blev påmind om hur långt ned i hierarkin jag var. Det blev något av en chock för mig. Allt var oerhört krångligt, byråkratin passade inte mig.
Hon återvände till journalstiken. En kollega fick jobb på TV4 Nyhetsmorgon och fick Lotta att haka på. En vecka senare var hon redaktör.
Hon hade ingen tv-erfarenhet men näsa för storys. Hon blev kvar i tio år och klättrade uppåt. I slutet av 2013 värvades hon till Aftonbladet av sin tidigare mentor på TV4, Jan Scherman. Lotta blev producent för deras nya tv-satsning.
– Det var spännande att vi låg så långt fram digitalt. Vi var ett litet gäng som skulle göra extremt mycket – och det var extremt kul!
Åtta år blev det på Aftonbladet och Lotta betade av flera chefsposter.
– Jag har jobbat på sådana arbetsplatser där cheferna har trott på mig. När man har bra folk omkring sig som vill framåt och testa nya saker skapas ett magiskt team. Och mitt ständiga mål har varit att lära mig mer, säger hon.
Hon säger själv att hon är bra på att driva på projekt men en sämre förvaltare. Bäst trivs hon nära verksamheten, när hon får påverka innehållet.
– Jag tror att jag har mycket Norrköping i mig. En "under dog"-mentalitet från arbetarstaden. När jag jobbade på Folkbladet slogs vi mot stora NT. Jag älskar konkurrens och trivs med att vara lite i underläge.
Nu sitter Lotta i karantän. 1 december tillträder hon som sportchef på Nent Group. Ett tungt uppdrag, med tanke på att de har några av de största sändningsrättigheterna i sportvärlden.
– Utifrån min gamla tv-kompetens är jag rätt sugen på det som händer inom streaming och kunde helt enkelt inte tacka nej till den här chansen.
Hon ska leda sportredaktionen och fortsätta att bygga upp verksamheten, som också växer ut i Europa.
Har du varit bra på att släppa jobbet när du varit ledig?
– Nej, inte när jag var yngre och inte när jag hade mina första chefsjobb. Då var jag värdelös på det. När jag fick mitt första stora chefsjobb på Nyhetsmorgon var min son Simon knappt 7 månader, då var det svårt. Men det är en erfarenhet man skaffar sig. Nu kan jag det, men det har tagit väldigt många år.