När Tomas var ung hade han svårt för ögonkontakt. Det tränade han bort, så på denna bild skrattar han bara.
”Tja! Söker du fortfarande en sångerska?” Så skrev Jessica, som då hette Isaksson i efternamn, till sångaren Eric Sparkwood i musikprojektet Foghorn Lonesome. Det var så hon hamnade i studion Reflection Music som Tomas Rosenberg hade byggt ihop med vänner i Stockholm. Foghorn Lonesome spelade in låtar där, och Tomas var producent.
– Jag och några vänner hade gått ljudteknikerutbildning tillsammans och tyckte det var lika bra att starta företag direkt, berättar Tomas.
Han har alltid varit kreativ och gärna fördjupat sig i olika projekt. Men en period kring slutet av 2015 tappade han nästan all motivation, då ett längre förhållande tog slut och jobb som flygtekniker inte verkade finnas i Stockholm.
– Utöver ljudtekniker var jag utbildad flygtekniker, men fick inte jobb som det. Och jag höll på att krascha fullständigt för att livet kändes så meningslöst, säger han.
Tomas levde i förtvivlan över att han och exet aldrig riktigt lyckats möta och förstå varandra. En del av det låg nog hos honom själv, kom de fram till i parterapi och efter att en vän som var psykolog föreslagit att han kanske hade en högfungerande autism.
– Han tyckte att jag uppvisade vissa beteenden som tydde på det. Och när jag själv läste på så kände jag igen mig i allt ifrån matvanor och samlevnad till känslighet för höga ljud, säger Tomas.
Autism är ett spektrum av funktionsvariationer som ofta påverkar det sociala samspelet och gör att man upplever sinnesintryck annorlunda. En shoppingtur på stan kan till exempel vara extremt energikrävande eftersom stadsmiljön innebär okontrollerbara ljud- och synintryck. Tomas var rädd att han aldrig skulle hitta kärleken igen, eftersom det alltid varit utmanande att tolka attraktion.
– Fram till att jag var runt femton år klarade jag inte av att se människor i ögonen. Det blev för intensivt, förklarar Tomas.
Han liknar det vid hur hundar upplever intensiv ögonkontakt.
– De tycker inte heller om det.
Intensiteten kom av att Tomas behövde tolka både sina egna och andras känslor. Men en klasskompis tyckte att han inte kunde fortsätta att bete sig så till synes blygt. Och Tomas höll med.
– Eremitlivet kändes farligt nära, skojar han. För han har trots allt haft ganska lätt för att knyta vänskapliga band.
– Jag ville bli bättre på det sociala överlag, för jag ville inte bli en kuf. Jag förstod att jag i så fall inte skulle få ut vad jag ville ha av framtiden, som till exempel en egen familj.
Klasskompisen tvingade honom därför att vänja sig vid ögonkontakt, och i dag märks det inte att Tomas någonsin har haft svårigheter med det. Någon riktig eremit blev han inte heller, även om han fick sin första flickvän ganska sent. Och autismdiagnosen fick han först vid 36, efter många års kommunikationssvårigheter med framför allt partners.
Plötsligt hittade han dock rätt. Eller hon hittade honom.
Jessica utbildade sig till bildlärare vid Konstfack i Stockholm. Men nu har hon bestämt sig för att hon vill jobba med något mer tekniskt här i Östergötland.
– Jag frågade om vi skulle ta en kaffe någon dag, och han sa ja, men sen hände inget mer på ett tag, säger Jessica.
Tomas förstod inte att hon var intresserad.
– Men jag är rak med vad jag vill, och att vi har en vänskap i grunden får kommunikationen att fungera bättre, säger Jessica.
Hon menar att de redan kände varandra ganska väl innan de blev ett par.
Även om Jessica själv inte har någon diagnos, kan hon relatera till att fungera på ett annorlunda sätt än majoritetsbefolkningen, bland annat för att hon inte alltid har känt sig helt hemma i ett språk. Jessica föddes i Västerås, men bodde mellan sex och fjorton års ålder hos morföräldrarna i Prag.
– Jag var den där konstiga ungen som sen upplevde den svenska skolan som jättestökig, säger hon.
Eftersom Jessica ville göra skillnad bestämde hon sig för att bli lärare. Men hon märkte snart att det inte passade henne.
– Nu vill jag hellre programmera och arbetsmarknaden ser bättre ut i Linköping än i Stockholm.
Paret Rosenberg flyttade till Linköping efter att Tomas fått ett drömjobb som drönartekniker här. De gifte sig i januari och nu ser framtiden ljus ut, bortsett från coronaviruset.
– Utan pandemin hade jag också haft jobb nu, säger Jessica, som nyligen utbildat sig till juniorutvecklare.
Hon och Tomas delar intresset för kreativitet och nya lärdomar. Nu ska de upptäcka smultronstället Östergötland tillsammans.