För de flesta är Lars Erichs kanske mest känd som mångårig vd för Östsvenska Handelskammaren, en intresseorganisation för näringslivet i Östergötland, Södermanland och Gotland. Han började sin tjänst där 1983 efter att ha varit vice vd på Handelskammaren i Gävle.
– Min företrädare i Norrköping skulle gå i pension och jag tänkte inte bli gammal här. Men herregud, det är ju länge sedan nu, säger Lars Erichs och skrattar.
Han och hustrun Gunnel bor kvar i huset i Abborreberg som de köpte 1989. Där bor också schnauzern Elsa och i skrivande stund även hennes kompis Happy som Lars och Gunnel är hundvakter till.
Från början kommer Lars från Malmö. Hans far var företagare och själv hade han tänkt bli officer, och gick till och med en befälsutbildning innan han bestämde sig för den juridiska banan och började läsa vid Lunds universitet.
Eftersom han var engagerad i näringslivsfrågor och hade en konservativ grundsyn blev Moderaterna Lars politiska hemvist. Det var också hans intresse för företagande som gjorde att han sökte sig till ett arbetsliv som hade med näringslivsutveckling att göra.
– Som nyinflyttad i Norrköping fick jag frågan om jag trivdes här. Det var på en middag. Jodå, sa jag, men dialekten är ju så ful. Och det blev alldeles tyst. Tills nån bröt isen igen och sa: Ska du säga!
Hans skånska var kärnfull på den tiden, lite har den slipats av med åren. En kuriös detalj är att Lars ibland fick rycka in när någon på Handelskammaren skulle ringa till Danmark, eftersom han i kraft av sin skånskhet förstod danska bättre än östgötar gjorde.
– För skåningar är danska inte alls svårt. Och det är inte så konstigt när man är uppvuxen med dansk tv.
En av de första sakerna Lars gjorde i Norrköping var att samordna det lokala näringslivet i firandet av stadens 600-årsjubileum 1984. Ett konkret resultat av detta blev den fontän som anlades på Tyska torget med hjälp av bidrag från traktens företag.
Året innan hade han rivstartat på jobbet genom att dra ihop en mängd företagare från regionen för att delta i den stora demonstrationen den 4 oktober, mot förslaget om löntagarfonder.
– Det var en jättestor grej. Innan vi åkte hade även statliga företag i stan ringt mig och sagt att de stödde mig men de kunde ju inte följa med eftersom de var statliga. Det var mäktigt i Stockholm när vi tågade mot riksdagshuset. Uppslutningen var stor för vi befarade ju att Sverige skulle socialiseras ungefär som öststaterna.
Apropå öst. Lars Erichs var redan på 80-talet igång med att knyta kontakter med de baltiska staterna som då lydde under Sovjetunionen.
– Jag och ett gäng från näringslivet seglade över till Riga 1989 för att organisera en utställning där svenska företag fick visa upp sig. Vi ville väcka uppmärksamhet. Och det gjorde vi redan när vi kom dit på natten i vår segelbåt och möttes av strålkastarljus. De hade nog aldrig sett en främmande båt där.
Lars var också pådrivande för att få till en färjeförbindelse mellan Norrköping och Riga. Den kom till stånd men blev kortvarig, enligt Lars var det delvis för att man i Riga hellre ville ha en förbindelse med Stockholm.
Många utlandsresor skulle det bli för Handelskammarens vd Lars Erichs, ofta i sällskap med företagare från regionen. Från början hette det förresten Östergötlands och Södermanlands handelskammare.
– Det var krångligt att översätta internationellt. 1988 fick vi med Gotland och tog namnet Östsvenska Handelskammaren. Chamber of Commerce of East Sweden. Ostschwedische Industrie- und Handelskammer, auf Deutch! tillägger Lars som gärna använder sin goda tyska.
2009 avgick Lars från vd-posten men stannade ett år som senior director. Han var då 61 år och tyckte att det räckte. Det fanns annat han också ville hinna med, som att resa och att engagera sig i hans och brödernas fastighetsbolag i Malmö.
Han fick också tid att tacka ja till uppdraget att skriva en jubileumsbok till Handelskammarens hundraårsfirande. Den blev färdig 2013.
– Det var ett roligt jobb att leta i gamla luntor. Och att se hur man till exempel var skeptisk till lediga lördagar eftersom man var rädd för ökad dryckenskap. Det var en hel del som Handelskammaren då motsatte sig som man i dag ser som något helt naturligt.
Länge var Lars också notarius publicus, ett statligt uppdrag som bland annat går ut på att bestyrka handlingar, närvara som vittne då detta krävs, övervaka lotteridragningar och mycket annat. Numera är hans huvudsakliga uppdrag att vara en av sju förtroendevalda kommunrevisorer.
Lars har börjat få lite mera fritid med åren och gläds åt att även Gunnel snart kommer att sluta arbeta. Hon är också jurist.
– Vi har talat om att skriva en bok tillsammans. Hon är bra på hittepå och jag på fakta. Det kan bli en roman. Vi får se vad vi kan göra av det.
En rolig sak Lars har upptäckt på senare år är körsången. Både han och Gunnel är med i kören Joyvoice.
– Man blir på så gott humör av att sjunga. Om jag kommer dit sur är jag ändå glad när jag går hem.