Vi besöker Thord i hans hem på Tornby gård. Den stora och gula villan ligger i industriområdets utkant. Här har han bott i över 30 år tillsammans med sin fru Ann-Christine.
– Det är en tomt på nästan en hektar. Vintertid finns det inte så mycket att göra, men på sommaren sitter jag inte sysslolös, säger han.
Vi befinner oss i husets bibliotek. Ann-Christine har dukat fram kakor och varsin kopp kaffe. Eftermiddagssolen lyser genom fönstret.
Thord har lång erfarenhet av bankvärlden. Som 27-åring blev han Sveriges yngsta bankdirektör för Sundsvallsbanken i Sandviken. Han har varit vd för Östgötabanken.
Inom näringslivet har han suttit som styrelseordförande för Västerbottens handelskammare och Östsvenska handelskammaren. Han har varit ordförande för Fortifikationsverket. Han har också varit engagerad inom Vadstena-Akademien i nästan 30 år. 2006 blev han ordförande.
– Vadstena-Akademien är en skola egentligen. Det är unga musiker som provsjunger och provspelar för oss. Det är deras första steg i karriären. Som slutprodukt får de uppföra föreställningen, det är lite av deras examen. Många välkända operasångare och musiker har gått genom Vadstena-Akademien, säger han.
I år lämnade han rollen som ordförande.
– Skälet är att jag har varit med för länge nu. Det måste in andra krafter.
Thord växte upp på en tre-generationsgård utanför Sundsvall. På gården bodde han med sina föräldrar, farfar och farmor. De hade kor, grisar, hästar, får och höns.
– Farfar och pappa var målare. Pappa var mer entreprenör och startade en egen målerifirma som han drev i stort sett hela sitt liv. De gamla bodde i huset bredvid och levde sitt liv, men de kunde gå in till det aktiva paret. I dag ser samhället inte ut så. Det går inte att säga att de anhöriga får se till sina gamla.
Vad tycker du om den utvecklingen?
– Jag har inget emot det. Men vi måste lära oss att ta hand om varandra. I stället för att vi ska stötta varandra har egoismen ökat. Det kan ligga en död människa i en lägenhet i månader och ingen bryr sig.
Familjens slit ställde honom inför en fråga – gick livet ut på att jobba?
– Mina föräldrar och farföräldrar jobbade jämt och sedan tog livet slut. Jag funderade på om livet gick ut på att jobba och sedan dö, om det inte fanns några andra värderingar, säger han och rör med skeden i sin kaffekopp.
Han beslutar sig för att börja pensionsspara tidigt och sätter upp som mål att pensionera sig vid 55-årsåldern. Riktigt så blev det inte. Vid den åldern var han vd för Göta kanalbolag. När han var 58 år gick han i pension.
Varje sommar arrangerar Thord båtutflykter för gamla på äldreboenden.
– Vi fyller kanalbåten Kind med 60 äldre från äldreboenden för att de ska få komma ut. Vi bjuder på utflykten och maten.
Idén kom till när hans mamma blev sjuk.
– Hon fick en stroke och hamnade i koma i tre år innan livet släppte taget. Då kom jag i kontakt med äldreomsorgen och hur det fungerade. Man kommer in och sen vänder samhället en ryggen. De som jobbar inom äldreomsorgen sliter häcken av sig för att hinna med. Det finns inte tid till att prata om gamla minnen eller att få komma ut och promenera.
I december fick Thord ett brev om att han skulle få guldmedalj av kungen.
– Jag var chockad, glad och stolt. Men jag tänkte också att det inte kunde vara jag. Jag var tvungen att ringa och kolla om det stämde.
Tisdagen den 4 februari fick han ta emot medaljen, den femte storleken i högblått band för sitt arbete inom svenskt närings- och samhällsliv. På slottet, i drottning Lovisa Ulrikas matsal, ägde ceremonin rum. Omkring 25 till 30 personer med olika bakgrunder deltog.
– Det var väldigt organiserat hur man skulle stå och gå. Vi stod uppställda i en viss ordning. Namnet och anledningen lästes upp, man fick gå fram och ta emot sin medalj.
Thord fick ett diplom som kungen skrivit under. Sedan var det mingel och bubbel med kungaparet.
Det är inte första gången han får en medalj. År 2011 mottog han en medalj av presidenten i Lettland för projektinsatser i landet.
– Jag har ägnat mig åt hjälpverksamhet i många år. I Lettland har jag drivit olika hjälpprojekt som jag har samlat in pengar till.
Ganska nyligen har han och Ann-Christine fått ett barnbarnsbarn.
–Jag har gått och drömt om att vi skulle få barnbarnsbarn och så händer det. Det var en mäktig känsla när fyra generationer träffades för några veckor sedan.