Rent geografiskt är det mycket som skiljer Emma Backlund, 30, och hennes två år yngre bror Fredric Gustavsson och deras familjer åt. De är spridda från Hjulsbro till Rovaniemi i norra Finland och Arhavi i nordöstra Turkiet.
Men det är betydligt mer som förenar dem, särskilt när det gäller idrott. Båda har ägnat sig åt judo och volleyboll. Båda gick på Berzeliusskolans idrottsprofil på högstadiet och därefter volleybollgymnasiet i Falköping.
– Vi har nog alltid varit tajta. Som storasyster lärde jag mig tidigt att om jag retades gjorde det ont när han slog tillbaka, säger Emma med ett skratt.
Sedan den 13 oktober har syskonen ytterligare en sak gemensamt. Med några timmars mellanrum blev de föräldrar för första gången. Emma fick en son, Fredric en dotter.
– Det gick ganska lång tid innan vi visste att den andra väntade barn. Vi berättade det bara för våra föräldrar. De hade ganska svårt att hålla sig för att inte avslöja något, berättar Emma.
Om allt gått enligt plan skulle barnen ha kommit med två veckors mellanrum. Men barn har ofta en tendens att strunta i uppgjorda planer.
I det här fallet var Fredric nöjd med att hans dotter föddes ett par dagar "för tidigt".
Han är volleyboll-proffs med många landskamper för Sverige på meritlistan. Under sin sejour i Rovaniemi blev han och lagets sjukgymnast, Laura Tuomi, ett par. Det är de fortfarande men när Fredric bytte klubb till Arhavi i högsta turkiska ligan stannar Laura kvar i Finland.
Att kombinera elitidrott med familjeliv är inte alltid helt enkelt.
– Planerad födsel var samma dag som vi hade match. Så jag fick tillstånd av klubben att antingen åka till Finland ett par dagar tidigare eller direkt efter matchen. Jag valde att åka innan och det var ju tur, berättar Fredric på telefon från Turkiet.
Från Arhavi vid Svarta havet, nära gränsen till Georgien, är det långt till norra Finland. Närmaste bilväg är 371,6 mil. En resa som, enligt Google Maps, tar 45 timmar. Även flyg tar tid.
– Det tar 19 timmar att flyga från Arhavi till Rovaniemi. När jag skulle byta flyg i Helsingfors fick jag veta att födseln var på gång. Så det blev en nervös sista flygning till Rovaniemi. Lauras pappa skjutsade mig från flygplatsen till sjukhuset. Det var ganska sjukt men jag hann fram i tid, var med på förlossningen och fick träffa dem i två dagar.
Nu har han åter 371,6 mil till sambon och dottern. Paret har ännu inte avslöjat vad hon kommer att heta. Enligt finsk tradition väntar man till dopet med att avslöja bebisens namn.
– Det känns självklart tufft att inte ha fått träffa dem på en månad. Men nu kommer de till Turkiet i tre veckor, säger Fredric och tillägger att det förhoppningsvis blir en vecka runt jul tillsammans i Rovaniemi – tomtens officiella hemstad.
För Emma och Erik Backlund, som gifte sig tidigare i år, är logistiken inte ett lika stort problem. De träffades på en danskurs i dubbelbugg. Emma var ledare och Erik elev.
Emma, som spelat i Linköpings VC och gjort några juniorlandskamper, lade volleyboll-skorna på hyllan för att läsa till civilingenjör och jobbar sedan 2,5 år tillbaka på Saab. I samma veva flyttade paret till parhuset i Hjulsbro.
– Hela livet förändras. Jag är överlycklig. Men väldigt trött, svarar hon på frågan om hur det är att ha blivit mamma.
Vad tänker du om att du och din bror blev föräldrar samma dag?
– Just nu känns det väldigt roligt och som en märklig slump. Men man inser ju att det kommer att bli svårare med logistiken kring firandet av barnens födelsedagar längre fram.
Erik och Emma sneglade bakåt i släkthistorien när skulle namnge sin son. Tilltalsnamnet Conrad kommer från Emmas mormors pappa. Conrad Johansson drev en av Linköpings mest kända möbelaffärer, Conrads möbler.
Andranamnet, Harry, kommer från Eriks 95-årige farfar, som aldrig hann träffa sitt barnbarnsbarn.
– Han dog en vecka innan vår son föddes. Men gammelfarmor Clara lever. Hon blev jätteglad och rörd över att vi gett honom namnet Harry, berättar Erik.
Den dubbla syskonglädjen delas av Emma och Fredrics föräldrar. Stefan och Monica Gustavsson blev farfar, morfar, farmor och mormor för första gången inom loppet av några timmar.
– De tycker att det är närmast ofattbart att vi fick barn samma dag. De var nervösa och sov inte mycket natten innan barnen föddes. Nu har de fullt upp. När de inte är i Rovaniemi och hjälper Laura är de här i Hjulsbro och hjälper oss, berättar Emma.