Rikard Norman är näringspolitisk ansvarig på Fastighetsägarna i Linköping sedan 2010. Hans kontor ligger på Ågatan i centrala Linköping. I sin profession arbetar han brett för att kunna göra så stor nytta som möjligt för medlemmarna, vilket också ska gagna stadens utveckling.
– Man måste kunna en del om allt. Jag är som en spindel i nätet mellan de som styr i kommunerna på ena sidan och våra medlemmar på andra sidan. Det är en lyx att jobba med utvecklingen av en stad som Linköping, där de flesta fastigheterna i centrum ägs av lokala engagerade aktörer – och inte av anonyma fonder, säger han.
Att jobba med stadskärnas utveckling innefattar också att Rikard Norman ska informera och involvera kommuninvånarna i beslut som fattas. Han menar att det ibland finns olika motstridiga intressen när det gäller stadens utveckling och då gäller det att de som bestämmer prioriterar. Vill man ha en levande stadskärna i Linköping, så som alla säger sig vilja ha, då måste man många gånger "offra" något annat. Detta ska synliggöras och bli en naturlig del i beslutsprocessen.
– För att ha levande stadskärna med folk och näringsliv, måste man ha fler bostäder i centrum. Om man till exempel tillåter lägenheter på vindar och i vissa fall fler våningar skulle man utöka antalet boende i centrum och bidra till en ännu mer levande stadskärna, är hans bestämda uppfattning.
Rikard Normans förslag är inget som uppskattas av alla, enligt honom själv, men staden har redan tidigare i historien genomgått stor omvandling. Då togs det bort gamla byggnader och byggdes nya.
– Vi har rivit och byggt nytt i alla tider. Hur kommer det sig att just nuläget blivit den "färdiga" staden? Bygger vi några våningar till, skapas det levande centrum och attraktiva bostäder. Det skulle också frigöra andra bostäder som de nyinflyttade skulle lämna.
Norman brinner för ett mixat byggande och för socialt ansvar i byggandet. Något som han har argumenterat för och skrivit om både i Corren, som krönikör på ledarsidan, och i andra medier, som insändarskribent i sin roll som Fastighetsägarnas näringspolitiskt ansvarige. Han vill sätta agenda och väcka intresse. Men målet är självklart också att påverka beslutsfattarna och den offentliga opinionen.
– Linköpingsborna kan inte oja sig över att butiker i centrum stänger samtidigt som man protesterar mot förtätning i stan. Politiker nationellt klagar på segregation samtidigt som de inte uppmuntrar byggandet av mixade boendeformer och inte på allvar diskuterar socialt ansvar.
Ja, det är mycket som Rikard Norman vill att Linköpingsborna börjar diskutera på allvar och som han vill förändra. Han tänker på det, vässar sina argument, ibland i huvudet, ibland i diskussion, och analyserar motargument. Att nästan aldrig vara helt ledig har blivit en livsstil.
– Hemma hos oss var det nästan alltid som en byggarbetsplats. Mina föräldrar har alltid jobbat hårt och byggt nya och bättre boenden. Det har satt sina spår. Jag har bott i alltifrån hyresrätt, till villa på landet utan vatten och avlopp till den villa där jag bor idag. Jag tror att vi kan skapa bättre förutsättningar för att flera ska kunna bygga sig ett bättre boende.
Villan i Ekängen som Rikard Norman och hans familj bor i har en speciell historia. Familjen hade anlitat en totalentreprenör, men efter allvarliga fel i byggandet tog Rikard över projektet. Det var inte exakt bokstavligt så att han själv började bygga huset men han tvingades handla upp alla hantverkare och leverantörer som skulle utföra jobbet. Det var rätt stressigt ett tag, medger han.
– Även om jag inte kan bygga ett hus själv, som min far, är det roligt, så här i efterhand, att ha haft ett finger med i alla delar av vårt husbygge. Cirkeln är så att säga sluten från barndomens alla husprojekt.
Men livet är mer än bara jobb. Även om Rikard är engagerad i sitt jobb, upplever han att detta inte går ut över familjen. Och femåriga dottern Julia verkar redan ha fattat tycke för pappas hjärtefrågor.
– När Julia var 18 månader fick hon följa med på Cityfastighetsägarnas årsmöte. Hon föreslogs som mötetsordförande och var nöjd. Det har hänt att jag har haft jobbmöten hemma när jag har vabbat, och Julia har också följt med oss båda till jobbet ibland. Det har fungerat bra tycker vi.