Det är sexåringar som hälsar på Anna, det är deras föräldrar och det är vuxna som hon en gång tog hand om när de var mycket unga.
Och säkert är det andra, som minns henne från ett helt annat sammanhang. Mer om det längre fram.
Anna Pilhemmer tar emot en blåsig förmiddag i Piltorp, Varv. Ett vackert gult hus med röda markiser nära kyrkan. Gården Piltorp rymmer ett företag med namnet Varvs Maskinstation som drivs av Annas man Sten och sonen Carl. Företaget arbetar med gödsel-, halm- och vallhantering, och utför lantbrukssysslor över en stor del av Östergötland.
Bråda tider just nu alltså.
– Men jag är egentligen inte inblandad i företaget, även om jag rycker in ibland, säger Anna.
Hon arbetar på Vätternskolan i Motala och har sexåringar i klass. Förskollärarbanan inledde hon 1979.
– Jag jobbade på Trollsländan och Humlan i Motala tills sönerna föddes i mitten på 80-talet. Sedan blev det förskola här i Varv och där jobbade jag fram till 1993, det året började man införa förskoleklasser, ’sexårsverksamhet’ så jag jobbade i en sådan på Östra Skolan tills den las ner.
Sedan 2006 är Anna verksam på Vätternskolan, ett jobb som hon stortrivs med.
– Barn i den åldern är ju så fulla av förväntan, de har längtat efter att börja skolan och de börjar snabbt att växa in i rollen som skolelever. Det krävs mycket omsorg för att skapa den trygghet som är så viktig. Men man får ju så mycket tillbaka, ungarna i den åldern tycker ju att allt i skolan är kul!
Vätternskolan har en estetisk inriktning och här kommer Anna Pilhemmers speciella kunskaper till sin rätt.
– Alla barn tycker om att sjunga. Jag spelar piano och sjunger mycket med dem.
Och mer än så: barnen i Annas klass sjunger för äldre, uppträder på sådana scener som Sjöbris i Motala, på lasarettet och varje år vid invigningen av Kärleksveckan.
– Det är en så nyttig erfarenhet för barnen, de får presentera sig för en publik, det blir en social övning samtidigt som det är roligt.
Musik är en stor del av Anna Pilhemmers liv och vardag. Och det började tidigt. Hon växte upp på Borringe säteri nära Fornåsa och hemma fanns ett piano.
– Jag har alltid sjungit och jag spelade på gehör men blev sedan intresserad av att lära mig noter. Det hjälpte mig kantorn i Älvestad med.
Det blev början på en musikalisk karriär. Anna och kompisarna Carina, Berit och Anette bildade ett band när de var 13 år unga.
– Jag spelade keyboard och de andra tjejerna akustiska gitarrer. Vi började spela på föreningsfester och på andra sammankomster där man ville ha underhållning.
Och det växte. Bandet skaffade trummor, elbas, elgitarr och namnet Figaros.
– Det blev ganska seriöst, en man från Linköping coachade oss vid våra repetitioner, vi tjänade en del pengar och satsade på spelandet under fler år. Spelade på alla slags fester, ibland till dans också. Svensktoppslåtar och sånt som passade på fester. Det var en rolig tid! Vi höll på tills vi var 17-18 år, sedan fick vi annat att tänka på.
Men musiken fortsätter att sysselsätta Anna, inte bara på jobbet med barnen. Hon har sjungit i Motettkören och är numera en medlem i Kammarkören i Motala.
– Vi framträder i kyrkan till exempel vid jul, under Kärleksveckan och vid andra olika arrangemang.
Anna Pilhemmer lär få fortsätta att ha god tid på sig när hon ska gå på stan; glada barn, lika glada före detta elever – numera föräldrar själva – och säkert en och annan som underhållits av Figaros på det glada 70-talet vill nog säga hej och tack.