– Jag har varit med om flera olika trauman, som alla format mig längs vägen, berättar Rebecca.
– Hej! Välkommen in till flyttkaoset, skrattar Rebecca Johansson, en av årets luciakandidater i Linköping.
Hon har precis gläntat på lägenhetsdörren i Boxholm, som leder in till henne, dottern Lissandra och sambon Filip. I hallen står några flyttkartonger med julpynt som Rebecca ursäktar.
Lägenheten i Boxholm har hon och familjen bara bott i under knappt två veckor. Rebecca, som ursprungligen är från Värmland, hamnade i Östergötland för knappt ett år sedan tack vare sin nuvarande sambo.
– Jag matchade med Filip på Tinder och åkte ner till honom i Linköping, höggravid, för första gången dagen innan nyår 2020. Sedan åkte jag i princip aldrig hem igen, utan jag flyttade in i hans lilla etta.
Rebecca skrattar.
– Vem gör ens så?
Hennes leende är brett och det går inte att se några spår av de motgångar som för några år sedan fick henne att vilja dö. Men när hon slår sig ner i soffan, där hennes åtta månader gamla dotter ligger och jollrar nöjt, blir blicken allvarlig.
– Jag har varit med om flera olika trauman, som alla format mig längs vägen. Det började med mobbning redan i förskoleklass. De andra barnen sa att jag inte var lika söt, att jag var för lång och tjock.
Rebecca har sparat alla fotoalbum från sin barndom. Det är hon glad för i dag, när varken hennes mamma eller pappa finns i livet. På bilden syns Rebeccas pappa med henne i famnen.
2011, när Rebecca snart skulle fylla 11 år, kom nästa motgång.
– Min pappa fick en hjärtinfarkt på jobbet och dog. När jag var liten var jag och pappa bästa vänner. Jag är så himla glad att jag sparat alla fotoalbum.
Tiden gick och Rebecca började högstadiet. Där blev mobbningen värre och hon började må allt sämre.
– Jag minns att jag vid ett tillfälle sprang hem i bara strumplästen utan jacka, mitt i vintern. Då kände jag verkligen att det räckte. Jag var tolv år och ville ta livet av mig.
Rebecca genomförde ett självmordsförsök, som stoppades av att hennes lillebror kom hem.
– I dag känns det skönt, men det var många gånger under tonåren som jag frågade mig själv varför jag inte bara gjorde det den där gången.
När Rebecca var tolv år försökte hon ta sitt liv. I dag är hon glad att hon inte lyckades.
Den psykiskt sårade flickan överlevde, mot alla odds, högstadiet och började därefter gymnasiet. Men där väntade ytterligare ett trauma, då Rebecca träffade en pojkvän som misshandlade henne. Relationen fortskred under två och ett halvt års tid.
– I efterhand undrar jag varför jag stannade, men han var så bra på att prata. Han sålde även droger som jag blev tvingad att testa. Som tur var så är jag ingen beroendeperson så jag fastnade aldrig. När jag lämnade honom så lämnade jag även drogerna.
Hur bröt du dig loss?
– Det var tack vare mamma. Hon fick cancer under våren 2019 och sa till mig att säga att jag inte kunde ha ett förhållande för att jag behövde vara hemma med henne.
Rebecca har förlorat båda sina föräldrar vid två olika tillfällen, men har nu en egen liten familj bestående av dottern Lissandra och sambon Filip.
Efter ett halvårs sjukdom förlorade Rebeccas mamma kampen mot cancern och 19 år gammal blev hon föräldralös.
– Redan på mammas första läkarmöte fick vi veta att hon inte skulle överleva. Jag var i en så stor chock och jag minns att jag tänkte att "jag blir verkligen föräldralös snart, vad gör jag då?".
Rebecca skakar på huvudet, fortsätter:
– Det var sjukt, men jag ville aldrig gråta framför mamma. Mamma var redan orolig och sa till folk i vår närhet att "jag är så rädd att det kommer gå åt helvete för Becca". Men det gjorde det inte. Eller jo, till en början, men inte nu.
Rebecca bläddrar i sina gamla fotoalbum där flera bilder av henne som bebis finns. Med på bilderna finns även hennes mamma och pappa, som inte finns kvar i livet.
Det kom dock att dröja innan Rebecca tillät sig själv att bearbeta förlusten av sin mamma.
– När jag fick arvet var jag ute och festade hela tiden, för att dämpa ångesten. Jag hann aldrig må dåligt.
Förändringen kom när Rebecca blev gravid.
– Det kändes som att en sten försvann. Jag tänkte att "nu kan jag äntligen ändra mitt liv".
Och det gjorde hon. Under graviditeten bearbetade hon de trauman som kantat hennes liv sedan barnsben. I slutet av graviditeten träffade hon ju dessutom Filip.
Rebeccas liv har varit fyllt av trauman och motgångar. Vändningen kom när hon blev gravid. I dag är dottern Lissandra åtta månader.
När Rebecca får frågan hur hon mår i dag spricker ansiktet upp i ett stort leende.
– Jag mår toppen, riktigt bra verkligen. Och det är Lissandra och Filips förtjänst.
Nu är du en av årets luciakandidater. Varför?
– Att vara lucia har alltid varit en dröm, men från dess att jag fyllde 18 har det alltid varit något som hindrat mig. Första året var jag tillsammans med den destruktiva killen, 2019 hade mamma precis gått bort, 2020 var jag höggravid ... Det är först nu det passar. Mamma älskade dessutom julen så det är lite för henne som jag gör det här också. Hon ville alltid se mig som lucia och det hann hon ju aldrig.