Foten ska så småningom gjutas i brons och bli en del av den konstnärliga utsmyckningen vid den nya förskolan Omma i Vadstena.

Segersköldska Verkstäderna, som i sin tur kan sägas vara en del av Kulturförgreningen Ugglan i Vadstena, har fått sitt namn efter konstnärerna Maria Segersäll och Rasmus Sköld. Sedan tio år lever och arbetar de båda ihop i Vadstena under det namnet, med många olika konstprojekt. Skulpturgruppen vid förskolan är ett uppdrag från kommunen och har fått namnet ”Huvudfotingen och väderleken”.

– Den anknyter till Ombergslegenden om drottning Omma, ’bergets själ’ och ska också påminna om de fyra elementen jord, vatten, eld och luft, förklarar Rasmus – annars ingen vän av att förklara konst.

– Foten är symbolen för jord och på den kommer också att växa två granar. Jag tror att skulpturerna blir ett blickfång både för barnen och personalen och att de kommer att locka till samtal.

Film, skulptur, musik, måleri, teckning, författande, trädgård, samtal, tidskriftsutgivning. Rasmus och den kulturförgrening – med G och R – som Rasmus är en del av och var med och startade, gör skäl för sitt namn. Det handlar om att just låta alla uttryck förgrena sig; det ena föder den andra, som föder nästa.

Det började i Borensberg, där Rasmus Sköld växte upp, med kreativa föräldrar som sysslade med snickeri och musik och gärna tillhandahöll det sonen behövde för att utveckla sitt eget skapande.

– Men i gymnasiet gick jag handelslinjen. Jag och en kompis tryckte motiv på t-tröjor och hade en idé om att sälja sådana, och jobba med reklam.

Men nej. Rasmus kom på andra tankar, beslöt att satsa på konsten och sökte sig till Lunnevads folkhögskola.

– Det var som att komma hem. Jag fick en annan världsbild under de där två åren i början av 2000-talet. Vi slukade konst och alla möttes i ett kreativt kaos, ett oavbrutet utbyte av idéer.

Efter Lunnevad blev det Konstfack i Stockholm och en period i Malmö, där han delade ateljé, jobbade extra på kafé och kunde leva även på konstnärliga uppdrag; måleri och skulptur.

– Under tiden i Malmö hade jag en dröm om att göra en lång resa. Andra reste till Indien eller till någon annanstans i Asien men jag ville uppleva mitt eget land.

Sagt och gjort. För sparade pengar köpte han en skåpbil, byggde om den till husbil och reste tusen mil genom Sverige och även en sväng in i Finland och Norge. Fotograferade, tecknade och skrev.

På Lunnevad hade han blivit vän med Maria, som frågade om hon fick hänga med en bit på resan.

– Hon anslöt i Hudiksvallstrakten och vi hade jättekul. Pratade mycket och förstod att vi ville jobba ihop.

Det blev mer än så. Maria och Rasmus flyttade ihop i en stuga i Bondorlunda ute på slätten och blev ett par även utanför arbetet.

För tio år sedan flyttade de in till stan och bor med sina tre barn i ett villakvarter i Vadstenas norra kant. Men det är inget vanligt villaliv som bedrivs; här sjuder av konstnärlig aktivitet. Rasmus målar, tecknar, skulpterar ochspelar musik. Maria Segersäll arbetar i textil, med collage, måleri, skulptur och installationer.

För ett antal år sedan samlades Rasmus, Maria och två andra kulturutövare i Vadstena, Sofia Ek och Joel Alenius, och bildade Kulturförgreningen Ugglan. Tills nyligen bodde förgreningen vid Stora Torget, där en second hand-butik satt ihop med en klubblokal med scen och en biograf.

Ugglan började även ge ut tidskriften Folio, öppen för alla former av konstnärliga uttryck, reportage och intervjuer. Nu är det ett tag sedan ett nytt nummer gick i tryck, men ett temanummer om paradiset och om dekonstruktion är dock planerat. Kanske blir det ett lösbladssystem som i dekonstruktionsanda sprids för vinden, antyder Rasmus med ett leende. 

Numera har Ugglan i någon mån splittrats – rent geografiskt – och finns på olika adresser i Vadstena, mestadels i Gamla Teatern, men den lever.

– Att tjäna pengar är inte Ugglans ambition och därför blev det svårt att bo vid ett läge i stan som kräver att man får in tillräckligt till hyran. Vi tog en paus från klubbverksamheten men är igång igen. Bland annat med minifestivaler kring elektronisk musik.

Det råder ingen brist på idéer i förgreningen.

– Vi är lustdrivna och har mottot ’Vill mycket, måste inget’. Det pågår ständigt saker och vi diskuterar att införliva trädgård i verksamheten, och att även starta ett samtalsforum.

Ugglans kärna består av sex-åtta kulturutövare och man samarbetar med andra sådana i Vadstena, som Unga Teatern, där Ugglan har bidragit med foto, programblad, kostym och scenografi.

Rasmus arbetar just nu, vid sidan av Ommaprojektet, också med utsmyckning vid en förskola i Sturefors: en träskulptur av en mellanspett, en numera i Sverige utrotad hackspettsart, som förr häckade i Stureforstraktens ekskogar. Arten var beroende av ekbestånd av en viss ålder.

– Jag forskade i platsens historia och fick idén om mellanspetten. Jag ska också plantera en ek. Jag tänker att den ska få växa tillsammans med alla kommande generationer barn och påminna också om allt som lever i landskapet, inte bara människorna.

Och före vintern ska skulpturgruppen vid Omma bli ett landmärke för alla Vadstenabor.