– Redan som sexåring hade jag en massa målbilder om vad jag skulle göra när jag blev stor. Jag visste att jag skulle hålla på med sånt som ingen annan gjorde, säger Pelle.
Så blev det väl också. Följande händelse är unik men ändå typisk för Pelle.
Michael Schumacher, världens genom tiderna störste formel 1-stjärna, hör av sig och frågar om han får spela i det norska fotbollslag som Pelle tränar. Eller rättare sagt, det är Schumachers agent som ringer.
Världsstjärnan har skaffat ett stort hus i Trysil för att kunna dra sig undan offentligheten. Men han gillar att spela fotboll för att hålla sig i form, och nu undrar agenten om herr Schumacher kan få träna med Pelles lag.
– Villkoret var att ingen fick säga nåt om det, särskilt inte till pressen. Och jag fick inte favorisera honom på träningarna. Det var ju rätt speciellt att stå där och hojta på honom. Come on Schumi! Sedan sponsrade han laget med en miljon om året så länge han bodde där.
Nu slår åskan ner alldeles i närheten och intervjun hemma i Pelles hus i Lindö i Norrköping avbryts för ett ögonblick.
– Den gick ner i berget här borta. Det gör den ibland, säger han lugnt.
Pelle Andersson verkar rätt lugn över huvudtaget.
Här bor också hustrun Anastasia och deras 18-åriga dotter Náthalie. Tillsammans är de en riktig teaterfamilj som årligen medverkar i flera olika uppsättningar. Deras registrerade firma har det träffande namnet Nöjesfamiljen.
Om det nu verkar som om historien om Pelle Andersson spretar en aning så är det för att han gjort så olika saker. Att stå på scenen och underhålla, det ville han redan som barn hemma på Bäckgatan i Hageby.
– Jag ville lära mig sjunga och spela gitarr, men det var väl inte riktigt läge för det, så det blev fotboll i stället.
Det gick bra med fotbollen. Pelle spelade på elitnivå i bland annat Sleipner och Åtvidaberg innan han tvingades sluta på grund av en knäskada han fått som 18-åring. Han kavlar upp ena byxbenet och visar ett knä som är översållat av operationsärr.
Ändå kunde han jobba som tränare och det gjorde han. När han tränade Åtvidabergs FF dök en av alla de där tillfälligheterna upp som tagit Pelle än hit, än dit. En av spelarna skulle provträna med holländska klubben PSV Eindhoven och ville att Pelle skulle följa med.
– Jag åkte med honom och där träffade jag Frank Arnesen som var sportchef där då. Det visade sig att vi hade legat på US i Linköping samtidigt när jag gjorde min knäoperation.
Isen var bruten och när Arnesen år 2005 gick till Londonlaget Chelsea fick Pelle frågan om han kunde bli scout för klubben. Det betyder att man letar upp spelare på annat håll, som är lämpliga att värva.
Pelle har scoutat åt flera stora klubbar i Europa och har träffat många av de där kända idrottarna som vi andra bara har sett på tv. Antagligen skulle det kunna fylla en hel bok, alla historierna om Eusébio, Pinto, Abramovitj, Scolari och allt vad de heter.
Så småningom infriades också barndomens dröm att stå på scen. Det var dottern Náthalies förtjänst.
– Hon fick prova varenda idrott som barn, men inget passade. När hon var nio år fick hon syn på en annons för en audition till Ronja Rövardotter på Kolmården. Den klippte hon ut. Och plötsligt var vi teaterföräldrar.
Året därpå var det dags igen men då saknades några vuxenskådespelare, bland annat till rollerna som Borka och Undis. Pelle och Anastasia antog utmaningen och efter det har det bara rullat på.
Nöjesfamiljen Andersson medverkar i omkring fyra uppsättningar varje år, nu senast i Frankenstein i Mjölby. I höst väntar nya mordgåtor på Mauritzbergs slott och teaterkalendern är fullbokad till och med 2020. Både Pelle och Anastasia har utbildat sig på Calle Flygare Teaterskola.
– Det är ”all in”. Alltid, säger Pelle.
Den portugisiska fotbollsstjärnan Thiego Pinto frågade Pelle hur han vågade hålla på med teater samtidigt som han var fotbollsscout.
– Det är ju två helt olika världar. Men vi satt och pratade om det och senare la han själv ut klipp på nätet där han spelar gitarr och sjunger.
En helt annan värld är också jobben med barn och unga i Norrköping. Pelle har i flera år arbetat på kultur- och fritidskontoret med ungdomar i behov av särskilt stöd. Han har även varit med och arrangerat sommaraktiviteter i Vasaparken.
Sedan i våras är han extraresurs i en klass på Norrköpings Montessoriskola.
– Jag har alltid tyckt om att jobba med unga, att hjälpa dem att kanalisera sin energi till att komma framåt. Visst, jag skulle kunna bli agent åt nån fotbollsstjärna och tjäna en massa penga, men det lockar mig inte. Pengar är inte allt, det finns andra värden i livet.