"Jag vet inte hur många gånger jag fått ett äpple eller en Piggelin", säger Moa och erkänner att hon valt bort isglassen för alltid.
Hon är 24 år, har gått byggnadsvårdsutbildningen på Vadstena folkhögskola, är egenföretagare och renoverar fönster. Vid en paus i arbetet på Birgittasystrarnas kloster sätter hon sig i skuggan.
– Jag fick min diagnos när jag var sex år, säger Moa Borg Renlund och berättar hur hon var blek, svag, hade uppsvälld mage och till och med slutade att växa.
Men det var först när hon som sexåring fick en ny läkare som proven togs och diagnosen celiaki, eller glutenintolerans, sattes.
– Jag kommer ihåg hur mamma försökte förklara att "nu kan vi inte äta allt som vi ätit innan", säger Moa men minns inte att hon tyckte det var krångligt.
– Det var nog mer omständligt för mina föräldrar.
Den som har sjukdomen celiaki tål inte gluten, vilket är protein som finns i vete, korn och råg och är vanligt i mjöl, bröd och pasta, då det förstör tarmluddet i mage och tarm.
– Luddet fångar upp all näring som finns i maten. En liten mängd gluten kan göra att luddet skadas och försvagas men det kan växa tillbaka efter någon månad. Men äter man gluten kontinuerligt försvinner luddet helt och då tar det år innan det kommer tillbaka.
För henne tog det 17 år med glutenfri kost innan tarm och mage var läkt.
– Men sjukdomen kommer jag alltid att ha, den föds man med och den går aldrig bort.
Gluten finns i mjöl vilket gör att vanligt bröd och pasta är det första som går bort, men också många andra livsmedel och maträtter som innehåller vanligt mjöl.
Förstår folk vad celiaki är?
– Oftast inte.
Moa förklarar att den hälsotrend som uppstått, då en del väljer bort gluten frivilligt för att det påstås vara nyttigare, ibland ställer till det för dem som har celiaki.
– För dem går det bra med lite grann och då är det många, på restaurang till exempel, som tror att det funkar med lite grann för oss också. Men det gör det inte.
Hon menar att många som vill äta mindre gluten kan göra det genom att minska på bröd och pasta och välja annat istället.
– Majs, potatis och ris är naturligt glutenfritt.
Och hon önskar att fler hade mer kunskap.
– Folk säger ”hur illa kan det vara”. Men det är först när jag kommer till hur dålig jag faktiskt blir, hur länge jag är sjuk, det är typ då som jag känner att folk byter ton och förstår allvaret.
Moa Borg Renlund har varit och är aktiv i Svenska celiakiungdomsförbundet som både jobbar med aktiviteter av olika slag för barn och unga men också för att sprida kunskapen om sjukdomen som i folkmun kallas glutenallergi.
När hon fick sin diagnos innebar det en rejäl utrensning hemma för att ha så lite gluten som möjligt. Mormor blev den som bakade och när Moa gick på kalas hade hon med sig eget fika.
– Närmsta kompisarna hade ett brödpaket i frysen, så man kunde komma och få mellis. Det betydde jättemycket, säger hon men minns också hur det var i skolan och på fritids, när det bjöds på tårta till exempel.
– Jag vet inte hur många gånger jag fått ett äpple eller en Piggelin, säger hon och erkänner att hon valt bort isglassen för alltid.
Glutenfria matvaror är minst dubbelt så dyra som vanlig mat vilket, enligt Moa Borg Renlund, gör celiaki till en klassjukdom. Har man inte råd att köpa det glutenfria så får man inte heller tillgång till pasta eller bröd exempelvis.
De som är sjuka och får i sig gluten reagerar olika, som ont i magen, illamående, eksem, ledvärk och lågt blodsocker. Samtidigt är det även vanligt med andra former av intolerans.
– Innan jag fick min diagnos klarade jag inte ens mjölkprotein. Sen gick jag över till laktosfritt. Men när man är iväg så prioriterar man glutenfritt. Lite lakos, tänkte jag, tar jag hellre och får ont i magen av det än att jag får i mig gluten. Och så märkte jag till slut att det gick bra.
Idag kan hon till och med dricka mjölk.
– Det är ett tecken på att tarmluddet växt tillbaka. Att det egentligen inte var en intolerans jag hade utan att kroppen inte klarade att bryta ner mjölken då tarmen var skadad.
Cirka 1-2 procent av befolkningen har celiaki. Även om Moa vet att hon aldrig blir frisk tycker hon att det funkar, så länge hon är noggrann med vad hon äter.