Fem minuter i tolv den ljusa natten till den 24 juni vaknade Birgitta av ett himla liv utanför huset. Där stod hennes barn med familjer.
– Med tre trumpeter, två klarinetter och en saxofon! Så spelade de "Ja, må hon leva" och stormade in för bubbel vid köksbordet, berättar Birgitta.
Födelsedagen firades sedan hemma med drop-in. Men trots att Birgitta är utbildad hushålls- och serveringslärare, och var med och startade restaurangskolan i Mjölby, bakade hon inte sötsakerna själv.
– Det är slutbakat! säger hon. Som hushållslärare hade man sex eller sju lektioner i veckan där eleverna bakade samma sak... Ja, till slut bubblar det ur öronen på en. Dessutom har bakning aldrig varit så jättekul, tycker jag. Däremot att laga mat tycker jag om, säger Birgitta.
Att släkt, vänner, kollegor och gamla elever kom för att uppvakta var överväldigande härligt för Birgitta, som älskar att ha folk runt omkring sig.
– Det var fantastiskt! Jag har fått blommor, presentkort och mejl och dagarna efter födelsedagen har det kommit hit folk för att gratta i efterhand, berättar hon.
När vi kommer på besök finns ännu spår från festen, ett partytält har slagits upp på framsidan av huset och ballonger vajar lätt i vinden.
Hennes hus ligger i Egebylund med fem minuters cykelavstånd till centrala Mjölby. Det byggdes på 1800-talet av lokale kronofogden Jacob Cnattingius. Birgitta och maken Seth kom hit 1982, och genom åren har de haft bland annat självplock av hallon och vinbär och inackordering av hästar på gården.
– Som mest hade vi 26 hästar här, säger Birgitta.
Sedan 1997 är huset delat i två bostäder. Deras dotter med familj bor i den andra halvan.
– Mågen får frågan: Hur kan du bo så här nära svärmor? Men han säger att det är precis som att bo i vilket radhus som helst, säger Birgitta och skrattar.
Också de andra barnen bor nära.
– Hela familjen bor i Mjölby förutom äldsta barnbarnet som läser i Uppsala. Det är underbart att ha barn och släkt omkring sig! Det är jag oerhört lycklig över, säger hon.
Birgitta kom till östgötaslätten i 20-årsåldern. Ursprungligen är hon sörmlänning, uppväxt på Mörkö mellan Trosa och Södertälje.
– Jag hade en fantastisk barndom på Mörkö – och jag längtar tillbaka dit! Jag älskar ön. Min mamma var lärare på ön men senare flyttade vi till Södertälje och sedan Linköping där pappa fick jobb som vägingenjör, berättar hon.
Sedan hände något tragiskt. Birgittas ende bror gick bort som 21-åring när hon var 25 år.
– Det är något man aldrig kommer över. I dag när något sådant händer så pratar man om det men då skulle man tiga om sådant, berättar hon.
För föräldrarna var det viktigt att Birgitta skaffade sig en utbildning före bröllop och barn – och så blev det.
– Jag träffade min man när jag hade praktik i köket på Marieborgs folkhögskola utanför Norrköping. Han var elev där. Vi träffades 1960 och gifte oss 1965, berättar hon.
När vi sitter och pratar kommer Seth in i matrummet med kaffe och kakor - inte hembakade - och slår sig ned.
– Jag har alltid varit glad i mat så jag besökte ofta köket på Marieborg.., säger han.
Precis som Birgitta är Seth uppväxt i en bondefamilj, och fastän han arbetat som poliskommissarie under hela sitt yrkesliv har bondelivet varit en självklarhet.
– Vissa kallar det för månskensbönder, att man arbetar dagtid på sitt jobb och på gården kvällar, helger och nätter, säger Seth.
Den 25 juni firade paret sin 54:e bröllopsdag. Genom åren har båda haft många bollar i luften. Birgitta har till exempel varit kommunpolitiker och ordförande i Mjölbys ungdomsmusikkår.
– Det man tycker är roligt, det hinner man med. Jag har haft turen att ha haft roliga arbetskamrater och haft roligt i alla styrelser och nämnder som jag suttit. Jag hoppas att jag har kunnat tillföra något själv också, säger Birgitta.
När hon gick i pension vid 67 års ålder har hon ägnat mycket tid åt Svenska kyrkan, bland annat som kyrkvärd. Det har också varit mycket lokal politik.
– Jag satt i fullmäktige och utbildningsnämnden under många år. Det var oerhört intressant. Att det blev Moderaterna var självklart och det har jag från föräldrarna, säger Birgitta som brinner för barnens rättigheter.
– Barn ska vara barn. Alla måste känna sig sedda. Som lärare lärde jag mig alltid namnen på alla, säger hon.
Som liten tog Birgitta inte för sig så mycket, det kom först i vuxen ålder.
– Desto äldre man blir desto mer vågar man, säger hon.
I dag ägnar Birgitta mycket tid åt diakoniverksamheten, där man hjälper människor i ekonomiskt och socialt utanförskap.
– Det kan vara invandrare men oftast kvinnor, ensamma eller pensionärer. Men många unga har det också tufft. Det ökar i samhället. Man känner sig till fyllest när man gör något för andra, säger Birgitta.
Att engagera sig i kyrkan har känts naturligt. Det religiösa fanns med redan under uppväxten.
– Då kom prästen till skolan, så som det var förr. Och farmor lyssnade på gudstjänst på radion. När man kom dit frågade man: "Är det körka?" och i så fall skulle man vara tyst.., säger Birgitta.
Men att vara lugn och stilla är inget för den nyblivna åttioåringen, och den uppfattningen delar hon med maken.
– Att sitta still är det värsta som finns, säger Seth och reser sig från fikabordet för att gå ut och pyssla i trädgården.
– Visst har vi krämpor som alla andra – men inte värre än att vi står upp, säger Birgitta.
Förutom sina samhällsengagemang brinner Birgitta för att resa - gärna till Italien - men kanske framförallt musik.
– Mjölby är en musikstad. Alla barn ska spela i musikskolan och så gjorde våra barn också. Musik kan man aldrig få för mycket av!
Birgitta tar upp sin smartphone för att visa en film från sin födelsedag, där släkten spelar och sjunger en hyllningsvisa som avslutas med textraden: "Du är ingen tant" Under hennes livstid har både samhället och den tekniska utvecklingen gått framåt i rekordfart, och hon har gjort sitt bästa för att hänga med i svängarna.
– Jag har ju upplevt när man fick frysboxen. Och jag glömmer aldrig när pappa kom hem från Stockholm med ett par silkesstrumpor – eller när han kom hem med bananer!
Innan vi skiljs åt tar vi ett varv runt huset. Här har Seth byggt en pool.
– Jag älskar att bada, men tänk dig att vara uppväxt på en ö och sedan hamna på östgötaslätten? Att ha pool är härligt, säger hon.
Birgittas favoritårstid är utan tvekan sommaren.
– Sommarens ljus om kvällarna, och ljusa nätter. För mig är det lycka!