Mats Jonsson får alltså uppdraget att regissera den stora bilden till det här reportaget. Vi befinner oss i hans och hustrun Ylvas lägenhet intill gamla vattentornet i Linköping. Den är ljus och öppen med många fönster åt flera håll, det här kan nog bli ett bra foto.
Men Mats tittar utåt.
– Det är fint ljus ute i dag, säger han om det gråblöta decemberrusket. Det finns ett trädgårdsbord där nere som du kan stå på.
Vi går ut. Jag kliver upp på bordet och han sätter sig på huk på stenläggningen. Hans tanke är att man bara ska se de fyrkantiga plattorna runt honom, ingen miljö i övrigt. Mats tittar upp mot kameran och tipsar lite ödmjukt om att han kanske bör hamna en aning till vänster så att han sitter vänd inåt mot bildens centrum.
Resultatet ser du alltså här intill.
Mats visar sig vara en hängiven bildmänniska. Ofta tar han kameran med när han går ut. Inte när han ska handla mat, där går gränsen, men annars vill han gärna ha möjligheten att fånga ett motiv när det dyker upp.
Och även de gånger kameran inte är med läser han av omgivningen i bilder.
– Han är makalöst duktig på att se vyer. ”Ser du bilden”, säger han och pekar, inflikar Ylva.
– Jo så är det. Jag ser bilder överallt om det så bara är ett streck. Det är också ett sätt att öva när man inte har någon kamera med, säger Mats.
Han har fotograferat sedan uppväxten i Örtomta utanför Linköping. I tonåren bytte han upp sig till en systemkamera och började föra anteckningar för varje exponering, vilka kamerainställningar han hade haft och så vidare. När sedan de 24 eller 36 bilderna kom från framkallningen kunde han se hur han hade tagit varje bild och lära sig av det.
Målet var att bli yrkesfotograf men åren gick, han började jobba med annat, fick barn tidigt och kameran blev liggande.
– Sedan kom digitalkamerorna och för omkring femton år sedan började jag fota igen. Och insåg att det är jättekul.
Mats fotograferar också i sitt jobb som marknadsansvarig på företaget San Sac som säljer produkter inom avfallshantering och källsortering. Men det är framför allt som hobbyfotograf han håller på.
Och med tiden har han kunnat utvecklas så pass att han kan sälja tillräckligt mycket bilder för att finansiera sin hobby.
– Det blir en del porträtt, bilder till en bildbyrå och en och annan tavla. Men framför allt bröllopsfotograferingar och där brukar jag jobba ihop med Ylva, då har vi varsin kamera.
Ylva är annars framför allt verksam som konstnär. Hon gör skulpturer i metallnät, ofta lekfulla figurer med människokroppen som tema eller med fåglar som utgångspunkt.
I januari ska båda två vara med på samlingsutställningen ”Vinterljus” på Galleri Magnifik i Linköping tillsammans med flera andra östgötakonstnärer. Mats har ännu inte bestämt exakt vilka bilder han ska välja ut, men antyder att det kan bli fotografier som det förmodligen inte har setts så mycket av i Linköping förut.
– Du sitter ju på en otrolig bildskatt, säger Ylva.
– Det är just det som är problemet.
Hans hemsida vittnar om bredden i hans fotande. Här finns djur och natur, landskap, stadsmiljöer, människor, små föremål och stora och… ja mycket mera. Många av bilderna tas på resor runt om i världen, samtidigt framhåller han att en bra bild lika gärna kan finnas hemma runt hörnet.
På hemsidan har han ordnat fotografierna i färgteman. Där finns de röda bilderna, de gröna, de gula, gråa och så vidare.
Ett favoritmotiv är konserter.
– På konserter kommer man inte så nära som hobbyfotograf, men så fort det är offentliga tillställningar som stadsfesten tar jag kameran med.
Härom året vann Mats en fototävling i Corren med en bild från just Linköpings stadsfest. Den visar två små barn i förgrunden som sitter på sina pappors axlar medan en konsert med The Sounds pågår i bakgrunden.
Har du något bra tips till den ovana fotografen som vill utvecklas?– En sak man kan tänka på är att det ofta blir intressantare om motivet inte är placerat i mitten av bilden. Och om man har en systemkamera så uppmanar jag till att använda det manuella läget, det blir så mycket roligare då.