Det är solig förmiddag, frisk blåst. Åsa och Hasse Methander har ställt upp husbilen vid en hage i Tinnerö eklandskap och bjuder på kaffe och hembakad fyriskaka. 15-månadersvalpen Nova skuttar runt och blir ännu ivrigare när en kortege med hästar kommer travande och gör övningar i hagen.
Åsa och Hasse Methander sparar pengar hela året för att ha råd med rullande semester under sommarsäsongen. Det blir ett tiotal turer på ett år. En del småresor, andra längre. De stannar sällan längre än en natt.
– Ja, det här är vår grej, det är verkligen vår grej, säger Åsa.
Så vad är det som är grejen?
– Grejen är väl det att man kan stanna var man vill. Man har mat med sig och kan fika var som helst, säger Hasse.
– Grejen är att man är fri, man kan åka nästan vart som helst. Det är bekvämt, det är inte en massa att sköta, säger Åsa. Man kan göra långresor men ändå sova i sin egen säng. Det är ju väldigt, väldigt skönt att sova i sin egen säng. Ja utan det hade vi nog inte orkat åka till Tromsö, till exempel.
Allt började när Hasse fick svårt att mäkta med allt fix med den älskade sommarstugan. Efter att ha haft en gammal husvagn med förtält bestämde de sig för att testa att hyra husbil. Det blev en veckas resa till södra Tyskland via Nederländerna och Belgien. Åsas 20-åriga dotter hade gjort den ambitiösa planeringen.
– Vi kom ungefär till Rostock innan vi var osams… Vi hade olika visioner om resan. Allting tog längre tid än vi trodde. Vi fick aldrig på värmen och vattnet rann… Och Hasse gick runt och hade ont i ryggen och tjurade, säger Åsa.
De skrattar gott åt minnet, som ändå inte lyckades avskräcka. Tvärtom blev det fler resor till Tyskland, Polen, Tromsö, Lofoten. I juni kom de hem från det senaste äventyret – Tandådalen i Norrland.
Har ni något guldkorn som ni särskilt minns?
– Det jag tycker var toppen var ju Lofoten, säger Hasse. Och hela Norrland var fint, snön på fjällen.
– Du fiskade ju skreitorsk där på Lofoten, fyller Åsa i. Naturen är ju enastående där uppe.
Blir det inte tradigt att åka så långt? Nej, det finns så mycket att titta på och man vet aldrig var man hamnar, tycker Åsa och Hasse som betonar att det är äventyret de söker.
– Ibland så är målet målet och ibland så är vägen målet, då åker vi på småvägar, säger Åsa. Vi har hittat så mycket grejer tack vare att vi är ute och åker, vi är ju intresserade av närodlat och gårdsbutiker och sådant, den där chiliodlaren utanför Varberg till exempel…
Vi kikar in i husbilen, som uppgraderats från en med två britsar till en med Queen size- bed.
– Det är så otroligt mysigt, säger Åsa, det där att sitta i husbilen på en camping en sommarkväll när det mörknar och lyktorna tänds där ute. Och man kan vara ute men också inne där det är varmt.
Men är det inte jobbigt att trängas med en massa folk på en campingplats? Nej, det tycker de inte heller, däremot gillar de att spana.
– Man blir så synlig, folk går där i sina morgonrockar och pyjamasar, ”jaha nu har hon varit och duschat”, säger Åsa och ler.
De börjar prata om typer de sett längs vägen: Han i Warszawa som fällde ihop tältet på morgonen, hängde det på styret och cyklade i väg… i finkläder. Den där tanten på en camping i Tyskland som varje kväll dukade upp en måltid till sig själv, ett glas vin på bordet – vem var hon?
Ibland umgås de lite med några på campingen, men inte så att de hållit kontakten.
– Vi trivs väl med att vara med varandra och växla några ord med några som kommer förbi och sådär, säger Hasse.
– Vi umgås på ett helt annat sätt i husbilen än vad vi gör hemma, spelar spel, yatzy, löser korsord tillsammans, säger Åsa.
Nästa resa går i juli, då blir det Stockholm, Järvsö, Mora, Kristinehamn, ett äventyr skräddarsytt för brukaren som Åsa jobbar med. Det blir både Skansen och zoo.
– Vi har blivit väldigt bra på geografi, jag har en vanlig kartbok där jag fyller i överallt där vi åker, säger Åsa.
Årets sista resa brukar gå till Kiviks äppelveckor i september.
– Sedan säger vi god natt till husbilen! säger Åsa.
Hur känns det då?
– Då är vi ganska mätta, för då har vi upplevt.