Miljön är bekant för löparen Elmina Saksi.
Vardagen är dock helt annorlunda för idrottsläraren Elmina Saksi.
Vi möts i Åbackarna längs Strömmen, där hon stannar till på vägen från hemmet i Norrköping till jobbet på Hagagymnasiet, som är alldeles öde de här dagarna.
Eleverna får läsa – och också ha idrott – på distans i spåren av coronaviruset.
– Det är tomt, konstigt och väldigt tyst i klassrummet. Det snurrar i huvudet hela tiden och man funderar över var det ska ta vägen, men man har inte riktigt landat i det. Jag skrev till eleverna under torsdagen och bad de vara ombytta för vår videolektion klockan 8.10. De funderade nog först, men det var på skoj, säger Elmina och ler.
Vad gör ni?
– Vi har en träningsdagbok. Jag har också bett eleverna sätta ihop ett coronakarantänpass med olika övningar, som var och en kan köra på hemmaplan. Det är ett mål, säger Elmina.
Vi bokade intervjun med Elmina Saksi inför hennes 40-årsdag, men världen och verkligheten är annorlunda med coronaviruset över oss. Intervjun fick en annan start än vi tänkt, men platsen där vi möts vid den pulserande strömmen bjuder till slut in till hennes stora passion.
Löpningen.
En och annan passerar också förbi med lätta steg.
– Du får en sån energi av den här miljön. Det blir inte bättre i Norrköping. Här behövs ingen musik ... Det är bara ta in allt runt omkring så räcker det. Mina barn brukar få följa med för att ta bilder till min instagram, som förhoppningsvis kan inspirera andra att springa. Det är målet, menar Elmina.
Elmina Saksi har sprungit i hela sitt liv, men det var först vid familjens köp av ett kylskåp (!) hennes verkliga intresse, passion och mål med löpning fick fäste.
Ni läste rätt.
Ett kylskåp.
– Vi fick en startplats till iFormloppet i Göteborg, när vi köpte det där kylskåpet. Jag sprang väl någon gång i veckan före och tyckte det var synd att inte utnyttja platsen. Jag åkte dit och blev fast. Jag var egentligen helt fel klädd och hade en stor nyckelknippa, som störde mig, men lyckades jag springa milloppet på en bra tid. Det var kört. Loppet väckte något i mig. Det har rullat på i tio år nu med 13 maraton, en handfull Göteborgsvarv och många, många fler lopp, säger Elmina.
På tal om maraton.
"Jag har ett långsiktigt mål, som hjälper mig mentalt genom de tuffaste träningspassen. Jag ska klara ett maraton under tre timmar innan jag blir 40 år", sa du i en intervju i augusti 2017.
– Ha, ha, ha... Det var halvt på skämt och halvt på allvar. Jag la upp den planen över tre år.
Du är där nu?
– Ja.
Och?
– Jag har klarat det. Tre gånger till och med ... Jag sprang under tre timmar första gången i Berlin 2018. Jag kan fylla 40 år med gott samvete, säger Elmina och skrattar.
Hur många lopp springer du per år?
– Jag försöker springa lika många lopp som min ålder, men det blir nog svårt i år. Jag har bara hunnit med två hittills och är anmäld till maraton i såväl i Paris som Stockholm. Det blev ju inget i Frankrike. Vi får se hur det blir Stockholm, men det är svårt att motivera sig till träning utan några lopp att se fram emot. Jag har lite svårt att ta i det lilla extra, säger Elmina.
Elmina Saksi är född i Stockholm och bodde tre år i Tyskland innan hon, när hon var sex år, landade i Kimstad utanför Norrköping.
– Min mamma är från Tyskland och är från Tornedalen, som är ett område i nordöstra Sverige och i nordvästra Finland. Jag har fått mitt namn rakt av från min gammelfarmor, säger Elmina.
– Jag träffade aldrig henne, men pappa berättade många gånger om henne. Hon var väldigt snäll.
Idrotten har alltid funnits med i hennes liv, där det först handlade om basket och fotboll, men det blev aldrig någon karriär.
– Jag var för kort och inte särskilt explosiv för basket. I fotbollen blev jag mest utfyllnad, när de saknade spelare i laget. De tyckte jag kunde springa fram och tillbaka längs kanten, berättar Elmina och skrattar.
I dag är löpningen en livsstil för Elmina Saksi.
– I början handlade det mest om träning. Man ville hålla vikten och må bra, men i takt med åren upptäckte jag det roliga i att springa lopp. Det är så mycket mer än blod, svett och tårar för mig. Det är hela upplevelsen att av springa som driver mig, säger Elmina.
– Du fylls också ganska snabbt med glädje och energi, när du sprungit klart. Det är bra att ha.
Särskilt nu?
– Precis.