Vem har sagt att livet på en filminspelning är glamoröst? Inte Linnea From i alla fall. Hon pustar ut efter en lång arbetsvecka i hemmet i Glasgow. Men så har hon inget vanligt 9–17-jobb heller.
– En inspelningsdag pågår ofta i elva timmar. På kvällen får vi ett "call sheet" – ett schema över nästa dag. Där står det var vi ska spela in, vilka scener som ska tas och i vilken ordning. När inspelningen börjar ska alla vara i kostym.
Och det är där hon kommer in – som kostymassistent på inspelningen av "Outlander". En brittisk-amerikansk tv-serie som utspelar sig på 1700-talet och är baserad på Diana Gabaldons bok med samma namn. Serien är omåttligt populär, har nominerats till flera Golden Globes och är nu inne på sin sjätte säsong. Det här är Linneas andra.
– Jag blev jätteglad när jag fick jobbet. Jag hade varit på två anställningsintervjuer, men fått nej. Under den andra intervjun fick jag höra att det kanske fanns ett annat jobb för mig. Så jag blev erbjuden en position som "junior principal standby".
Junior är ett steg över lärling, men ett steg under träning, förklarar Linnea som har svårt att översätta termerna till svenska. Mest för att kostymavdelningen ofta utgör en liten del inom svensk film – i Storbritannien är det en hel industri.
– Men jag måste ha gjort ett bra arbete, för nu har jag precis börjat på mitt nya jobb som ”principal standby”. Jag får mer ansvar än förra säsongen och det känns väldigt kul.
Linnea växte upp på landet utanför Linghem. Hon var mellanbarnet som älskade att sy och dansa. Hon gick mode och sömnad på Anders Ljungstedts gymnasium.
– Jag insåg tidigt att jag inte ville hålla på med mode. Men jag kände samtidigt att intresset att sy gick att applicera på andra områden också.
Hon såg vad regissören Tim Burton och den Oscarbelönade kostymdesignern Colleen Atwood skapade tillsammans i filmer som "Edward Sicssorhands", "Big Fish" och "Alice i Underlandet". Ett frö började gro.
Linnea sökte en ettårig design- och sömnadutbildning på Leksands folkhögskola och läste därefter ytterligare ett år på Steneby. En lärare på skolan tipsade om Edinburgh college of Art.
Var det ett stort steg att flytta till Skottland?
– Nej, jag har alltid velat bo utomlands. Valet stod mellan Los Angeles, London och Edinburgh. Men efter att ha varit på några intervjuer i London kände jag att det inte var någon stad för mig. Då sa min syster som följde med på antagningsintervjun i Edinburgh: "Linnea, när du kom ut från intervjun sa du, jag måste komma in här". Så det blev Skottland.
Ett beslut som hon aldrig ångrat.
– Jag har alltid känt att jag vill bli bredare och ha lite kunskap i alla områden, att kunna jobba både inom film och teater.
På skolan jobbade lärarna halvtid med att undervisa och halvtid i film- och teaterbranschen. Linnea kom snabbt i kontakt med Scottish Opera där hon jobbade extra som påklädare.
Vad gör man då?
– Jag hjälpte operasångarna och skådespelarna att komma i kostym. Det handlade ofta om att knyta flugor och snöra upp korsetter. På en teater är det mycket som är på tid. "Nu ska vi göra det här på en minut". Man får sån adrenalinkick och jag älskar det. Vad som helst kan hända.
Hennes första jobb efter utbildningen var som lärling på filmen "Outlaw King" som hade premiär 2018. Filmen är en historisk actionfilm om Robert I av Skottland. Handlingen utspelar sig på 1300-talet.
– Det var jättespännande att vara med på en så stor produktion.
Första månaden sydde hon kostymer till både statisterna och huvudrollsinnehavarna.
– Allt är inspelat utomhus och det var i början av vintern, så det var väldigt lerigt och regnigt. Det var tre intensiva månader. Och jag upptäckte fort att det inte är så glamoröst att jobba på en filminspelning.
En vanlig inspelningsdag rullade kameran elva timmar i sträck.
– Men eftersom vi hade 300 statister att klä innan inspelningen, fick vi vara där två timmar tidigare. Så just den filmen var väldigt extrem. Vi jobbade 15-timmarspass. Men det var häftigt att se, det är helt enormt hur många personer som jobbade bakom den filmen.
Linnea fick också frågan om hon ville följa med som lärling för kostymteamet under filmning.
– Vi såg till att kostymerna följde tidslinjen. För man filmar scenerna huller om buller. Då måste man komma ihåg: vad har vi sett och hur såg de ut. Jag tog foton och skrev ner scenen som vi spelat in. När vi sedan tog upp inspelningen fick vi titta på bilderna hur de var klädda.
Tittar man nog kan man se Linneas namn i eftertexten.
"Outlaw King" var en utmaning och efteråt var inte Linnea säker på om hon ville göra fler filmer. Hon behövde semester och åkte till Australien för att ladda batterierna.
– Men jag hann bara komma hem innan jag sa: "Var är nästa film?"
Linnea skrattar och skakar på huvudet.
Hon jobbade extra i en bröllopsbutik med att pärla och justera bröllopsklänningar, men insåg snabbt att hon längtade tillbaka till film- och teatervärlden.
– Jag är inte gjord för ett 9–17-jobb. Allt är lite för ett och detsamma varje dag. På en filminspelning är ingen dag den andra lik. Och även om det är långa arbetsdagar springer tiden förbi.
2018 skrev hon på kontraktet för "Outlander". Och efter att starten för säsong sex blivit uppskjuten på grund av corona är allt i rullning sedan årsskiftet.
Hur är det att jobba med de stora tv- och filmstjärnorna?
– Jag är där för att göra en uppgift, så jag gör faktiskt ingen skillnad på vem jag jobbar med. Jag är bara glad över att få träffa så många fantastiska människor – det är det allra bästa med mitt jobb.
I augusti beräknas inspelningen vara klar. Vad som händer sedan vet hon inte.
– Jag har köpt en skåpbil som jag håller på att bygga om. Det ska finnas sovplats för tre personer, dusch-/toalettrum och kök med gasspis. Tanken är att jag ska kunna bo i den på heltid. Det vore skönt att alltid ha med sig sitt hem på inspelningsplatsen ... att slippa restiden och kunna njuta av naturen och bergen runt omkring.
Linnea trivs i skotska höglandet – Glasgow är hemma nu. Men hon drömmer också om Spanien.
– Jag vill lära mig spanska flytande och jag har bra kontakter inom filmbranschen där.
Och boendet är ju redan fixat.
Hon ler stort.
– Ja, jag kanske tar skåpbilen och bosätter mig i Spanien. Men jag försöker att leva för stunden och njuta av det jag gör just nu.