John Jennings fyller 100 i år. Båten bogserade timmer i Norrland i början av sin existens, och fick sitt namn efter Robertsfors bruks förste ägare.
Han har haft båt sedan han var 16 och tillbringade tiden antingen hemma i Stockholm, eller i skärgården. Men det blev mer och mer skärgård, och den lilla träbåten byttes mot en större, och en ännu större motorbåt. Sedan blev han Ödeshögsbo.
– Fårbonde, förklarar han. I Stora Krokek söder om Vida Vättern. Jag körde buss i Gränna också. Jag kör fortfarande skolbuss för Gränna taxi, förresten.
Fårbonde var han i tjugo år. Sedan tog sonen över.
Och båtlivet lämnade han inte, inte för alltid.
– Nej, jag hade en skuta, en trålare. Som reserv ifall jag inte skulle trivas. Men den blev liggande i Gränna, sedan sålde jag den och så var båtlivet borta. Ett tag.
Och så blev suget för svårt. Han började jaga en ny båt och det blev en stor segelbåt. Det var då han fick sitt ultimatum: båten eller kvinnan.
– Jag valde givetvis båten. Det är därför jag bor här nu, kan man säga. Har valt min egen linje hela livet, och sånt ändrar man ju inte på.
Under däck finns de två dieselmotorerna och en massa annan teknisk utrustning som är John Jennings hjärta. Här finns också köket.
Hur är det att bo på en båt?
– Det är rätt minimalistiskt. Garderoberna är inte så stora – man behöver inte så mycket. Men jag har lite förråd. Och tv och dator kan man ha ombord också. Jag behöver inte avstå något, tycker jag.
Han upplever i själva verket att han har det rätt bekvämt. På segelbåten var det värre, där hände det att det var sex plusgrader när han vaknade på morgonen. Här har han centralvärme i form av elelement, och en braskamin under däck.
Här är "vardagsrummet", en gång kaptens hytt. Då fanns det direkt uppgång till styrhytten.
– Och nu är det länge sedan det var kallt. Det är tredje vintern jag bor på den här båten. Åttonde året i hamnen.
I år fyller den 100, den gamla bogserbåten som förr användes för timmertransporter i Norrland. Den drivs av två dieselmotorer som kräver 50 liter olja per styck när de ska smörjas. Det finns elverk, pumpar och teknisk utrustning under däck.
Utanför Lasse Tidermans sovkoj finns interntelefonen som besättningen kunde använda förr. Trätavlan visar båtens verksamhetshistoria.
Lasse Tiderman har inga planer på att förändra sitt liv. Han har många vänner, en utmärkt restaurang i hamnen, och toalett som är öppen dygnet runt.
– Hästholmens hamn genomgår en fantastisk utveckling. Sedan silon försvann har det blivit jättefint här, och massor av besökare. Jag hoppas att utvecklingen fortsätter, att Vätterrummet återuppstår och så behövs ett café. Varför inte i hamnstugan?
Lasse Tiderman som modell på krokikursen i Hästholmen. Den här bilden gjorde Ola Persson.
Ibland ger han sig ut på Vättern, det blir åtminstone någon rejäl årlig resa på sjön.
– Många vill åka med. Och många skulle nog vilja göra som jag. Det är inte svårt. Det gäller bara att hitta en bra båt.