På en dag som lätt skulle kunna kvala in både som årets varmaste och årets vackraste möts vi. Platsen är Fillinge Gästgivaregård, mitt emellan Åtvidaberg och Linköping. Här har Lars-Erik Gällerdal och hans hustru Marianne bott sedan 1974.
– Vi har det så bra och har haft det så bra, säger Lars-Erik medan Marianne dukar fram fika i skuggan.
Gården har anor. Här på gästgiveriet, halvvägs mellan Linköping och Åtvidaberg, brukade kuskar förr göra ett stopp och få en färdknäpp. Marianne pekar mot det lilla fönster varifrån utskänkningen skedde. Det är ett tag sedan nu, men inte svårt att se det framför sig.
Det sägs också att kung Oskar II bytt hästar här en gång, om den nu är sant eller inte.
Lars-Erik är född och uppväxt i den här trakten, på gården Gällstad i Linghem inte långt härifrån.
– Jag är uppväxt med hästar, arbetshästar. Vi red på hästarna när de gick på bete, säger Lars-Erik som minns hur man ledde hästarna genom att ta tag i pannluggen.
Kamraten Håkan Andersson inspirerade honom till att lära sig rida ordentligt. Och 14 år gammal fick han överta en så kallad ackordshäst av honom.
– Den ägdes av kronan men hyrdes ut för 50 kronor per år, förklarar Lars-Erik.
Vi pratar om vad som är så fascinerande med hästar, dessa stora djur som för en oinvigd kan vara lite skrämmande.
– Det är kontakten, umgänget med hästar, säger han.
Linghem var när Lars-Erik växte upp ett litet samhälle med kanske 25 hushåll. Den första skola han gick i var Törnevallaskolan. Därefter blev det realskola i Linköping följt av gymnasiet på Katedralskolan.
– Vi har nyss firat att det var 50 år sedan vi tog studenten. Det var jättekul. Vi hade så bra sammanhållning i klassen så vi har träffats vart femte år.
Till jubileet kom 14 av 24 möjliga. Den mest långväga hade rest ända från Minneapolis.
När det var tid för lumpen blev det inte oväntat kavalleriet, KI i Stockholm för Lars-Erik som också har en militär karriär bakom sig. Fram till på 90-talet var han reservofficer på I4 som sedan lades ner.
År 1978 utbildade sig Lars-Erik till lantmästare på SLU i Alnarp. Därefter jobbade han som lantbrukskonsulent vilket bland annat innebar ekonomisk rådgivning till lantbrukare.
Annars är det mest fälttävlan som Lars-Erik förknippas med, han har tidigare tävlat i och ger fortfarande kurser. För den som varit åskådare ser det rent livsfarligt ut, bland annat för att hindren är fasta.
– Motorcykelåkning är också farligt, och bil, säger Lars-Erik och berättar att det arbetas ganska aktivt just med säkerhetsaspekten inom fälttävlan.
Mycket handlar också om att ryttaren ”läser” sin häst och att hästen har respekt för sin ledare.
Som alla ryttare har han själv åkt av ett par gånger och blivit både trampad och sparkad.
– Men aldrig något allvarligt.
Lars-Erik är också en framgångsrik uppfödare.
Det var genom hästintresset som Lars-Erik och Marianne hittade varandra. De gifte sig 1974 och flyttade ihop först då. På frågan vad det var han föll för svarar han ”hennes person”.
– Hon är lika fin i dag som då. Marianne tycker om att skicka fram andra, att se till att det går bra för andra.
Fortfarande ser de kärleksfullt på varandra. Men något tips för hur man håller lågan brinnande har de inte.
Tillsammans har de två vuxna barn, Susanne och Magnus. Susanne är sjuksköterska bor i Östergötland, och har två barn. Magnus är läkare, bosatt i Skåne och har tre barn.
– Barnbarn är efterrätten, vet du. Det är jättemysigt när de kommer hit. Då blir det liv i luckan.
Magnus Gällerdal är framgångsrik fälttävlansryttare och har tävlat i både SM, EM, VM och OS. Han tävlar på familjens egna uppfödingar. De har bland annat fött upp en häst som tävlade i galoppderby och sedemera i fälttävlan.
– Magnus red i landslaget samtidigt som han läste till läkare.
Men Lars-Erik tycker inte det är viktigt att hans stora intresse går vidare till barn och barnbarn.
– Låt barn pröva på olika saker och leka. De ska göra det de tycker är roligt, säger han och minns hur en tioårig Magnus brukade sparka fotboll till och från stallet eftersom det också var ett stort intresse.
Lars-Erik och Marianne lever ett aktivt liv. Gårdens fastigheter kräver en del underhåll, de har skog att sköta om och ett par hästar. De hyr också ut stallplatser.
– Vi tar in och släpper ut. Resten sköter hästägarna själva.
Dessutom är Lars-Erik engagerad i Åkerbo Rid och Körsällskap. Han och Marianne är gärna ute och går. De uppskattar också att åka iväg och gå på musikal, till exempel. Tv ser de inte mycket på, däremot läser de gärna böcker med historiska förtecken.
Att fylla 70 år är ingen stor sak, tycker Lars-Erik. Det känns inget speciellt. Han är nöjd med tillvaron.
– Vi har det så bra. Toppenbra.