Orhan Arslan vet hur man driver restauranger. Få har ett sådant gediget CV med erfarenheter från krogvärlden som han.
I köket förbereder kockarna för öppning klockan tre. Menyn som går att läsa på en griffeltavla är fylld av både pizzor och à la carte och längst ner på tavlan finns ett litet tillägg om att de även erbjuder specialkost. Ohran är där som vanligt – detta är hans rätta element.
Ohran är född i sydöstra delen av Turkiet i staden Midyat. Det var i början av 1980-talet, för 38 år sedan för att vara precis, som 13-årige Orhan kom till Sverige som så många andra syrianer.
– Är man syrian och kristen är det inte helt lätt i Turkiet. Trots att jag var så ung hann jag uppleva en hel del. Min pappa blev beskjuten på grund av sin folkgruppstillhörighet, och bad man om hjälp frågade myndigheterna vilken sida i turk/kurd-konflikten man stod.
Hans äldre bröder hade flyttat några år tidigare till Sverige och fanns på plats för att ta emot honom.
– Jag har inte besökt Midyat sedan jag for därifrån. Det finns inget som lockar. Hemma är här för mig – jag har ju bott i Turkiet i 13 år och i Sverige i 38!
Orhan gick grundskolan och gymnasiet i Södertälje och började därefter jobba på Beckers färglager. Där blev han inte kvar särskilt länge då kök, restauranger, servering och allt annat som hör till restaurangbranschen hägrade. Redan under sin skolgång brukade han hjälpa till i sin äldre brors gatukök i Kalhäll, både på helgerna och efter skolan. Men det var först när han blev en del av restaurang Normandie i Linköping som krögaren Orhan Arslan kom igång på riktigt.
– Brorsan fick nys om ett ställe i Linköping, slog till och köpte stället. Han undrade om inte jag ville bli en del av familjeföretaget, och på den vägen är det.
Efter Normandie började Orhan etablera sig ordentligt runt om i hela Linköping med pubar, pizzerior och krogar.
– Mellan 1997 och 2000 hade jag nattklubben Caesar, det som är gamla Maxim eller där Legend ligger i dag.
2000 kände han att han var färdig med innerstan och nattklubbsverksamheten och började i stället jobba ute i Ekoholmens centrum på pizzeria Venezia. Bytet berodde även på att hans första barn föddes år 2000 vilket automatiskt gjorde att familjen blev en allt större del av hans liv
– Man kommer till ett stadium då man måste välja prioriteringar. Att komma hem fem sex på morgonen och i princip aldrig träffa sina barn håller inte. Det var en stor orsak till att jag släppte nattklubben.
På Venezia höll han huvudsakligen i trådarna för puben Royal Arms. Under tiden köpte han även en liten matbutik i Lambohov, något han upplevde som en riktig utmaning.
– Att ha affär gav verkligen mer huvudbry. Hårdare helt enkelt. Man öppnar vid åtta och stänger vid nio halv tio.
Köpet av affären handlade inte bara om att driva en butik, hela tiden fanns en vision om att öppna ett matställe i anknytning till affären – något som speglar Orhans driftighet väl. Tankar blev till verklighet och 2014 slog han upp dörrarna till sin vision. Visionen kom att kallas Orhans Krog och det är precis där vi sitter.
I dag har han betydligt mer tid för barnen. Inte minst för att han bor 150 meter från sin krog. Minstingen och sladdisen på fyra år får den uppmärksamhet han behöver.
– Snart har jag haft stället i fyra år och det känns som om vi kommer att stanna här ett bra tag. Jag trivs! Jag fungerar som ett slag allt-i-allo. När det är som mest att göra vill jag helst vara här och underlätta för personalen och gästerna. Eftersom jag har varit med på alla nivåer kan jag allt när det kommer till restaurangbranschen. Jag har jobbat mig upp, börjat som diskare, sedan servitör, bartender, köksmästare och även administrationsansvarig.
Det märks att Orhan är tillfreds med livet. Att ha tid med att skjutsa barn, göra småresor och tillbringa mer tid med sin fru verkar passa både honom och familjen. För familjen är stor, tre söner och en dotter. Frun Maria har sin egen frisörsalong i stan, men bidrar enligt Orhan till en stor del av hans framgång.
– Man brukar säga att bakom varje framgångsrik man finns det en kvinna – hon är min orsak till framgång. Kärleken blir bättre hela tiden. Hon är helt enkelt min själsfrände.
Först familjen, sedan restaurangen, så ser hierarkiordningen ut. Därefter kommer fotboll på en god tredjeplats.
– All idrott intresserar mig, men fotboll är nummer ett – och Liverpool är utan tvekan nummer ett. Laget ligger mig otroligt varmt om hjärtat. Hockey är också kul, men egentligen är jag en SSK:are (Södertälje Sportklubb) vilket är förbjudet att säga i Linköping, säger han med ett skratt.
För att gjuta olja på vågorna ska dock nämnas att som gammal pubägare har han lärt sig att heja så smått på LHC också.
Det finns ett driv som genomsyrar hela Orhan Arslans livsstil. Han tar sig an ett restaurangprojekt för att utveckla verksamheten till nästa nivå och därefter gå vidare. Men som sagt, i dagsläget är han tillfreds med tillvaron. Men på frågan om vad framtiden bär med sig, går det inte att undgå hur glimten i ögat tänds som tyder på hunger efter nya projekt.
– Jag har en idé, men vi får se om den ror i hamn. Inte riktigt än, vi får se var det bär.