Han tycks känna igen de flesta som kommer in i restaurangen, även turisterna, som så här års dominerar. Det gör han rimligtvis inte, men han behandlar ändå de flesta på ungefär samma vis; både stammisar och förstagångsbesökare får några kommentarer och vänliga skämt.
– Klart man måste slänga käft lite, säger Öje.
– Det sociala är en stor del av jobbet, kanske den största. Men visst måste jag känna av vem det är jag möter och vara lite lyhörd. Det har jag lärt mig med åren.
Öje gillar att jobba med folk och det var till stor del det som fick in honom i restaurangbranschen.
– En krog ska inte bara vara en plats där du äter, folk ska ju mötas här också, annars kan man ju lika gärna sitta hemma. Och jag lyssnar och lär av mina gäster när jag tar mig tid att prata med dem.
Krogliv har alltid funnits i Özcan ”Öje” Altuns liv. Han föddes i Tyskland, dit föräldrarna kom från Turkiet och sedan till Sverige och Göteborg när Öje var ett år. Familjen är assyrier, en kristen folkgrupp med rötter i det gamla Mesopotamien. Morbröder och farbröder drev restauranger i Göteborg, där Öje sedan växte upp, vilket ännu hörs på dialekten. Och i krogarna hoppade han in och jobbade.
– Jag gick barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet eftersom jag var idrottsintresserad. Men det blev inte att jag jobbade med det.
I stället blev det en karriär som fotbollsspelare på elitnivå, fem år i Västra Frölunda IF. Och jobb som instruktör på gym, bland annat.
Men kroglivet fanns där hela tiden – och det lockade.
– Det är mer än ett jobb, det blir en livsstil, säger han.
I dag har Öje 30 år bakom sig i krogbranschen. Han jobbade under en period utomlands men trivdes inte med det krogliv i turistmiljöer som mest innebär överdrivet drickande bland gästerna.
– Det var inte min grej. Men folk är ju olika …
Familjen Altun hamnade i Linköping och där bor Öje fortfarande. År 2000 öppnade han två kvarterskrogar i Ekholmens centrum. Sedan blev det flera år i Jönköping, också två krogar.
År 2008 kom han till Motala, en stad där han aldrig hade varit, trots att han bodde i Linköping.
– Det var en slump. Den här restaurangen var till salu, jag åkte och tittade på den och såg läget vid vattnet. Det var ju inget att tveka om.
Öje är ju i grunden storstadsmänniska och som sådan – och med sin sociala talang – började han att slänga käft med gästerna.
– Det tyckte många var konstigt i början, det märkte jag.
– Men nu har de väl vant sig.
I dag är Hamnkrogen öppen från våren och stänger i kanske oktober, det får vädret styra.
Just nu, i den hektiska hög- och sensommaren, sysselsätter restaurangen cirka 20 anställda, varav många timanställda.
Och på vintern, vad gör en sommarkrögare då?– Jobbar. Jag kan inte sitta hemma. Varje vinter jobbar jag med något annat. På grossisterna Axfood och Östgöta Trädgårdshall, till exempel. Jag söker nya jobb varje år. Jobb får man alltid.
Kroglivet är inte bara socialt givande, det är också mycket och hårt slit.
– Så här års är jag ju mycket mer här än hemma, säger han med ett leende och tittar ut över de fullsatta borden.
Det kan lätt bli tiotimmarsdagar. Alla veckans dagar.
Nyligen utvidgade Öje Altun och hans bror Sanne imperiet i hamnen och öppnade kafé i före detta sportfiskebutiken. Och han tror på fortsatt uppgång, både i hamnen och i Motala i stort.
– Motala går ju fortfarande sakta men säkert från industristad till turiststad, det märks mycket. Jag tycker Motala har blivit en stoltare stad på sista tiden. Här finns sådana möjligheter. Det kommer att hända grejer, även här i hamnområdet. Och sedan kommer Lalandia. Det betyder arbete och skatteintäkter. Det finns ju nejsägare men man måste se det långsiktigt. Jag tror verkligen på den här stan.