Bott i stad har hon ändå gjort, av och till och av nödvändighet. I Uppsala, i Linköping och i Stockholm – men så lite som möjligt. – Jord och landsbygd har varit det naturliga för mig, säger Katarina som i dag arbetar med just detta, både rent handfast hemma på gården och i det yrke som hon utbildat sig till, som jurist och sedan 14 månader som vd för Hushållningssällskapet i Östergötland. I ett vackert, ganska nytt hus på Vreta Kluster med utsikt mot Vreta Klosterkyrka och den vida (och just nu vita) Linköpingsslätten, arbetar Katarina Wiklund och cirka 25 anställda. 2012 flyttade Hushållningssällskapet hit, efter att ha huserat i en betydligt mindre lantlig miljö mitt i Linköping. Hushållningssällskapet är 17 fristående sällskap över hela landet som tillsammans och var för sig driver naturbruksgymnasier, försöksgårdar, forskningsprogram, projekt för bättre mat – och rådgivning för lantbrukets och landsbygdens utveckling. Det första Hushållningssällskapet etablerades på Gotland redan 1791, det östgötska har funnits sedan 1813.
Katarina Wiklund kom hit som vd den 1 december 2016 från posten som chefsjurist i LRF Konsult, som ingår i Lantbrukarnas Riksförbunds koncern. – I den här åldern är man ju egentligen passé, säger hon, som alltså blir 60 år den 6 mars. – Men jag blev tipsad om jobbet och sökte. Hushållningssällskapet förstod att i den här åldern, då har man landat och att det passar perfekt. Jag stortrivs. Jag var lite trött på att resa eftersom jag jobbade på huvudkontoret i Stockholm. Här är det kul att arbeta med personal som har djup kunskap om lantbruk, så jag lär mig hela tiden nya saker. Men jag har nytta av min bakgrund som jurist och chef på olika positioner. Katarina säger att hon, trots sin skepsis gentemot stora städer, tycker mycket om människor. – Det var det som förde mig in på juristbanan. Jag är social och gillar att prata med – och inför – folk. Gärna högt, säger hon efter att ha avslöjat att hon först var tveksam till att framträda som blivande jubilar, eftersom hon inte så gärna vill vara i förgrunden på det viset.
Katarina föddes alltså på Rävsjö säteri. Farfar lär ha sagt ”blev det ingen pojke nu heller…”. Katarina har en äldre syster. – Det var ju viktigt att gården skulle gå i arv. Så är det fortfarande inom lantbruk men nu är nog inte könet lika viktigt. Hon gick på gymnasiet i Motala. – Motala var väldigt arbetarpräglat, alla var SSU:are. Jag var opolitisk och tyckte att de ständiga diskussionerna ibland var jobbiga. Efter studenten bar det i väg till Uppsala och juridikstudierna. – Jag tyckte juridik var så brett och bra. Gillar man människor så kan juridiken leda en in på nästan vad som helst. 1983 var Katarina färdig jur kand och det blev arbete på Skatteverket i Linköping under fyra–fem år, på besvärsenheten med titeln taxeringsintendent. – Sedan satt jag ting i Mjölby en tid innan jag blev värvad till LRF Konsult. I 12-13 år jobbade jag med fastighets- och familjerättsliga frågor där. Det var som att jobba på en juristbyrå och många ärenden gällde generationsskiften och arrenden. Jobbet innebar mycket resande och så småningom kände jag att jag ville inrikta mig mot ledarskap. Katarina blev chef för juristerna i LRF Konsult inom östra Sverige, ett stort distrikt. Det ledde vidare till chefsjuristposten inom LRF Konsult i Stockholm. – Jag hade att välja mellan två spår: specialistens eller ledarens. Jag kände för ledarens, på grund av det sociala, att det är kul med människor. Jag hade personalansvar innan jag blev chefsjurist och tyckte det var jätteroligt och det är det i dag också. Hushållningssällskapet kan låta gammaldags, och anorna är ju hundraåriga och mer därtill. Men verksamheten är synnerligen framtidsinriktad och bitvis högteknologisk.
Katarina Wiklund berättar entusiastiskt om lantbruksrådgivningen och försöksverksamheten på markerna kring Vreta Kloster. Här utprovas framtidens matförsörjning och här experimenteras med sådant som inte kommer att användas förrän om många år, om ens alls. – Vi testar nästan 4 000 sorters spannmål och oljeväxter varje år! Försöksverksamheten är både Hushållningssällskapets egna projekt och sådant som beställs av en mängd aktörer, som franska, engelska, danska och tyska spannmålsförädlare, Svensk Raps, Sveriges frö- och oljeväxtodlare och olika växtskyddsföretag för att bara nämna några. Kort sagt utforskas framtidens matförsörjning.
Och hemma på gården brukar Katarina Wiklund och hennes man Mats – med hjälp av grannar och barnen Nils och Helena – 230 hektar mark. – Vi har bara växtodling och fröodling. Raps, vete, korn, timotej- och rödklöverfrö. Inga djur. Men hur hinner du vara lantbrukare och vd samtidigt? – Jag har numera mer administrativa sysslor på gården och under högsäsong är vi flera som jobbar. Men annars sköter familjen gården på fritiden. Det har fungerat länge. Och just nu på vintern är det ju ganska lugnt.