– Det har varit en väldigt trevlig arbetsplats! Det har alltid varit mycket fokus på musik och kör här och vi har varit många som jobbat under lång tid. Men nu har vi kommit till en brytpunkt där flera går i pension. Vi hoppas att de nya medarbetarna fortsätter med kör och musik, säger Margaretha.
Under sina år som kantor har hon inte bara spelat orgel och piano under gudstjänster, dop och begravningar utan också anordnat konserter, musikcaféer, musikläger, musikaler och körresor till andra länder. Som körledare har hon upplevt hur generationer av barn och vuxna hittat glädje och gemenskap genom sång.
– Det roliga är att ha fått följa alla barn och ungdomar som passerat. Ibland har de vuxit upp och kanske försvunnit från stan några år men sedan kommit tillbaka och fått egna barn som också börjat i kör här, säger hon.
Något som Margaretha tycker är extra kul är arbetet med barnen, och på hennes kontor är det fullt av musikalrekvisita och noter.
– Det kommer ta tid att rensa. Vissa saker här inne har jag inte rört på tio år, säger hon om sitt kontor.
I kyrkan följer musiken högtiderna under året och Margaretha tycker mest om advent och jul. Redan som liten älskade hon Lucia och julens alla sånger.
– Min pappa jobbade som chef på järnvägsstationen i Linköping och under många år fick jag sjunga luciasånger på Luciadagen ut i högtalaren så det lät över perrongen, godset och väntrummet. Det var på morgonen som jag fick stå inne hos tågklareraren och sjunga, säger Margaretha och skrattar.
Musikaliteten har hon ärvt från sin pappa och farfar. Farfadern arbetade bland annat som musiker för stumfilm på biografer.
– Det var musiken som ledde mig in i kyrkan. När jag var tio år gick jag med i en kör i Sankt Larskyrkan och där blev jag kvar. När jag var 18 år frågade organisten om jag inte skulle testa att spela orgel. Så jag fick lite lektioner av organisten och sökte sedan en kantorskurs. Det skulle ta två somrar men redan efter första fick jag kantorsexamen, berättar hon.
Efter detta förstod Margaretha vad hon ville bli när hon blir stor och sökte till Stockholms musikpedagogiska institut. Där blev det en pianopedagogexamen, en körpedagogexamen och ett års studier i sång.
– Jag pendlade för att studera i Stockholm samtidigt som jag var kantor ute på landet i Västerlösa-Björkeberg. Där var jag under sex år innan jag kom till Sankta Maria kyrka. Kyrkan ser ut som en bunker utvändigt men är oerhört vacker inuti, säger hon.
År 1985 träffade Margaretha sin make Mikael genom arbetet i församlingen.
– Han säger att han hittade mig här på orgelpallen. Men vi träffades höll jag på att organisera ihop ett läger. På den tiden slog vi ihop flera körer och kunde vara 100 personer på ett läger, och då var det ett gäng på 15–20 ungdomar som var ledare för barnen. När jag värvade ungdomar sa han ja till att bli ledare och efter arbetskvällarna satt vi och pratade efteråt – och på den vägen var det, berättar hon.
Under årens lopp är det Mikael som stått för matlagningen därhemma, men nu när Margaretha går i pension tänkte hon börja ta mer plats i köket.
– Jag ska nog gå ett par matlagningskurser för att få inspiration! Jag är inte bra på matlagning, säger hon.
I sommar blir det semester, följt av ett par veckor jobb innan det är dags att lämna Sankta Maria för gott.
– Först ska jag ägna mig åt att vara hemma och vara med min familj och mina fem barnbarn, två som jag har nära och som jag träffar varje vecka och tre bonusbarnbarn, säger hon. Men först ska jag landa, och sedan städa och röja för det har jag inte hunnit med eftersom jobbet har tagit så mycket tid!
För Margaretha har tanken på att gå i pension varit tuff.
– Jobbet har blivit min identitet. Hemma är jag någon annan så det känns jättekonstigt, säger hon.
Även om det känns lite läskigt att lämna arbetet så finns det mycket att se fram emot som pensionär.
– Det ska bli skönt att få mer tid för familjen, hemmet och trädgården men jag har ingen längtan efter att åka och resa eller så. Min man är sjuk så vi kommer att passa på att hitta på saker tillsammans, säger hon.
Men pensionen sätter inte punkt för den stora hobbyn att sjunga opera. Sedan 1980 är Margaretha medlem i Operagruppen Figaro som sätter upp operor i Linköping.
– Vi har Mozarts Don Giovanni på gång till hösten!