Pavarotti, Alice Babs, Laleh, Radiosymfonikerna, Norrköpings symfoniorkester, Ane Brun, Taylor Swift och Slagsmålsklubben. Listan skulle kunna göras mycket längre med artister och orkestrar Jonas Lindeborg har spelat eller spelar med. Men karriären började på Centralbadet i Norrköping i början av 1980-talet.
– Mitt första gig var en fanfar på SM i simhopp. Jag fick 300 spänn som jag antagligen köpte nötkräm för och spelade bort på arkadspelet Scramble som stod i Spiralen. Jag var där jämt när jag inte övade och var typ bäst i Norrköping på det, säger Jonas Lindeborg.
Jonas pappa Jim Lindeborg frilansade som trumpetare och jobbade mycket på Symfoniorkestern i Norrköping och på Stadsteatern. Så att valet av instrument föll på trumpet för Jonas del var inte så konstigt.
– Det fanns absolut ingen press hemifrån. Det kändes som det kom från ryggmärgen att jag ville spela.
Mamma Liselott Lindeborg jobbade på Östgötateatern och Jonas växte delvis upp på teatern där han ofta fick sova i logen när Liselott hade föreställningar.
– Det var en inspirerande uppväxt. Jag minns tydligt när jag satt i sufflös-båset på föreställningen Backanterna, ett grekiskt drama, när mamma stod naken täckt i blod och scenen var full med avhuggna huvuden. Jag var väl sex år, jag mötte hennes blick när hon gick av scenen och sa bara en mening till henne: ”Jag går aldrig på teater igen”.
Men Jonas gick på teater igen och har framför allt har han jobbat mycket i orkesterdiket på musikaler som Phantom of the opera, Kristina från Duvemåla, West Side Story och Chess.
– Cirkeln slöts lite när jag 40 år efter Backanterna komponerade musiken till Östgötateaterns uppsättning av Strindbergs Pelikanen. Jag satt i publiken på premiären och fick se min mamma skära handledarna av sig till mina toner, och till min yngsta dotter Sonias sång på den inspelade musiken.
På tal om att sluta cirklar så var han också med som barn på Oskarsteatern i Stockholm när pappa Jim Lindeborg spelade My fair lady med Jarl Kulle. För att sedan som vuxen spela i orkestern på samma teater när Loa Falkman gjorde huvudrollen i musikalen.
– Det är fantastiskt att få vistas mycket på teatrar, det finns så mycket traditioner i väggarna. Tar man alla genrer på allvar så är allt utan undantag en konst som går att förfina. Det gäller att förstå sin roll och försöka oegoistiskt få helhetsresultatet att bli så bra som möjligt.
Det var under högstadiet och gymnasiet som Jonas lade grunden för hela sin karriär genom att öva mycket.
– Jag gick i musikklasserna på Haga. Mamma ordnade så jag slapp att gå i skolan på fredagar, så jag kunde åka till Stockholm och ta lektioner. När jag sedan gick på musikgymnasiet övade jag säkert sju timmar eller mer om dagen. Ett par andra elever och jag hade en period när vi öppnade ett fönster på andra våningen i Kristinaskolan under skoltid. Efter att skolan stängde klättrade vi in och övade på nätterna.
När Jonas efter gymnasiet flyttade till Stockholm för studier på musikhögskolans musikerlinje började han direkt jobba på teatrar och i orkestrar parallellt med studierna. I dag har han en halvtidsanställning på Blåsarsymfonikerna (som han är tjänstledig ifrån för ett vikariat hos Radiosymfonikerna) och för övrigt är han fullbokad med frilansuppdrag och egna projekt.
– Med min musikaliska bredd är det lätt att starta nya projekt. Jag är ständigt i en process där jag funderar på nya idéer, där de allra flesta aldrig blir av. De egna projekten är i princip roliga grejer som jag går back på. Fast det är klart, gör man saker så syns man, så det kanske är svårt att mäta.
När bandet Serious coffee (tillsammans med Mats Öberg och Anders Johnsson) gjorde en platta, spelade de först in grunderna i Benny Anderssons studio i Stockholm. För att sen åka till New York och spela in resten i legendariska Mike Sterns lägenhet (Miles Davis gitarrist). Knappast någon succé ekonomiskt, men absolut musikaliskt, enligt Jonas.
– Musik är det enda jag någonsin velat hålla på med, så jag är lyckligt lottad. Planen för framtiden är att bara göra mer av det jag gör. Jag har ingen bucket list, jag gillar att go with the flow, ta chanser som kommer och försöka genomföra de idéer som dyker upp. Inte analysera för mycket. Allt ändras hela tiden och jag vill gå vidare, göra nya grejer, utvecklas och ha kul.