– Mina nära vänner har nog alltid vetat hur mycket Hultö betyder för mig. De visste nog att jag nån gång skulle flytta hit, men de hade inte svar på när-frågan, säger Johan Nilsson.
Vi går på vägen genom hagmarken, förbi Norra gården i riktning mot Johans släktgård, den södra gården på ön. Här ligger flera hus men det är bara Johan som bor här året runt.
När coronapandemin förändrade världen bestämde han sig för att ta steget. Han sålde huset på Vikbolandet för att bli Tjustbo på riktigt.
Hans äldre släktingar sa att vintrarna var värst.
– Men jag höll inte med, jag hade ju redan bott här några vintrar och visste hur det var.
Hultö har alltid varit en betydelsefull plats för Johan. Hans farfars farfar började arrendera gården på Hultö i början av 1900-talet. 1936 köpte hans farfars far Henrik gården och sedan dess har den varit i släktens ägo.
– Jag har tillbringat alla lov och somrar på Hultö sedan jag var liten och jag har alltid hängt med och hjälpt till med allt som hör till när man har en gård, säger Johan.
– Min mamma har berättat att jag alltid bröt ihop så fort vi skulle åka härifrån. Jag har alltid känt att jag vill bo här. Det har alltid varit mitt hem.
När Johan var 20 år gammal tog han över gårdens gamla smedja. Han bestämde sig för att renovera och bygga om den till ett bostadshus. Här finns sovrum, badrum och kök, men också en musikstudio.
Jobbar gör han oftast från köksbordet, men det händer också att han har videomöten utomhus på en bänk i solen. En dag fick han besök av två nyfikna kalvar som stirrade in i kameran bakom hans rygg. Han upptäckte dem inte själv, det gjorde de andra som deltog i mötet.
Johan jobbar som utvecklingsingenjör på SMHI i Norrköping, men för tillfället har han sitt kontor på Hultö.
– Jag har aldrig varit beroende av ett kontor. Att vara fälttekniker är lite som att vara egenföretagare. Huvudsaken är att jobbet blir gjort, sen kan jag göra det när jag vill.
Johan är ansvarig för SMHI:s solstrålningsnät, som mäter solstrålning. Det innebär många tjänsteresor till landets väderstationer.
Han tilltalas av det enkla livet. Det är något som man bara får ställa sig in på som öbo, säger han. En vinterdag kan det ta 45 minuter att ta sig till mataffären trots att sträckan bara är fem kilometer.
– Vintertid får man helt enkelt släppa komfortzonen. Jag tycker om alla årstider i skärgården och skulle aldrig byta det här kontoret mot något annat i världen.
Han berättar att de flesta av hans kollegor tycker samma sak. Johan är skyddsombud på SMHI och när alla anställda fick berätta vad de tyckte om att jobba hemifrån svarade 95 procent att de tyckte det var bättre än att sitta på kontoret.
– Det skapar mindre stress och det är lättare att få ihop familjepusslet när man jobbar hemma. Jag tror att det kommer något gott ur det hela.
Skogsbruket på ön bedriver han i liten skala och på gammaldags vis. Han driver också ett litet skogsentreprenadföretag och hjälper andra att gallra skog på platser där det kan vara svårt att komma fram med stora skogsmaskiner. I gårdens lada har han dessutom ett eget litet sågverk. Där förädlar han finare virke. Han berättar om hyvlade plankor av äpple.
– Min farfars far sa alltid att skogen var det finaste han hade. Han älskade sin skog.
Även Johan älskar sin skog. Och sin ö. Han har flyttat ut på ön för gott. Det är han säker på.