– Varför är tjock förknippat med ett skällsord när smal inte är det? Det är bara en kroppstyp. Tjock och ful är inte synonymer. Tjock kan lika gärna vara fin, snygg, sexig och bra, säger Antonia.
Efter att ha hatat sin kropp under barndomen, hela tonåren och under början av sitt vuxenliv fick Antonia tillslut nog. Det var dags att älska sig själv med valkar, fett, dubbelhaka och alltihop.
– Jag har alltid varit en tjock person och det har påverkat mig under hela min uppväxt, men jag ville inte fortsätta att må dåligt av det. Att jag är tjock betyder inte att jag är en dålig människa. Så jag tog fram mobilen och fotade mig själv, och när jag såg bilden fick jag utifrånperspektiv och tänkte att "Hallå, jag är inte fulast i världen. Jag är ju faktiskt ganska snygg", säger hon.
Sedan dess har fotandet fortsatt, och förra våren började den 24-åriga lärarstudenten att lägga upp bilder på sitt Instagram-konto under namnet Peppgirl.
– Pepp eftersom jag var så pepp när jag var liten, förklarar hon.
Syftet med kontot var från början att peppa sig själv till att acceptera kroppen – men idag har Antonia hundratals följare som inspireras av de mer eller mindre avklädda bilderna. Efter all positiv respons är syftet nu också att peppa andra att älska sin kropp, hur den än ser ut.
– Fan, jag har ett syfte här på jorden, konstaterar hon.
Som tjock kvinna finns olika fördomar att hela tiden slåss mot, menar Antonia. En är att män eller kvinnor som attraheras av dem bara gör det eftersom de har en fet-fetish, en annan är att tjocka kvinnor som tränar gör det av skälet att gå ned i vikt. Det skapar en känsla av utanförskap för tjocka.
– Jag älskar att träna men gör det för att må bra och vara stark. Jag gymmar två-tre gånger i veckan men det tog lång tid för mig att inse att jag älskar att träna och att bada. Jag har inte vågat visa mig på grund av ifrågasättande blickar eller att folk kollar en extra gång, säger hon.
Genom att visa sig på gymmet och på badstranden tror Antonia att hon kan inspirera andra att göra detsamma.
– En kompis tog på sig en kort tröja en dag och sa "Om Antonia vågar så vågar jag" och det är den bästa komplimangen jag kan få, säger hon.
Under de senaste åren har ordet kroppsaktivist använts i sammanhang där kvinnor av modell större visar upp sig som en motreaktion mot kroppsångest och näthat. Men Antonia kallar sig istället kroppspositivist.
– Jag vill bara visa att jag får vara jag, säger hon.
För henne handlar inte kroppspositivismen bara om att vara smal eller tjock, utan om representationen av människor i samhället över lag.
– Majoriteten av de kvinnor vi ser i tidningar, sociala medier och på tv är smala, vita, heterosexuella kvinnor utan någon funktionsvariation. Vi ser för få tjocka, svarta, bruna, korta, långa, funkisar och hbtq-människor, säger hon.
Antonia är född och uppvuxen i Visby på Gotland, som ensambarn i en familj där det diskuterades mycket politik. Uppväxten var bra, men kroppen var ofta ett hinder mot lycka. Att närma sig kärlek och sex var tufft eftersom hon hade en känsla av att hon inte dög.
På grund av sin storlek köpte hon kläder på vuxenavdelningen redan som barn.
– Jag var inte uttalat klassad som tant, men jag hade ju för fan tantkläder på mig som trettonåring! Det är ju jättedeppigt när man vill ha lika coola kläder som de andra, säger hon.
Att det bara görs modekläder i storlekar som passar den normativa kvinnokroppen är ett tydligt exempel på hur tjocka kroppar inte är lika accepterade som smala i samhället, menar hon.
– Min kompis som är kanske fem gånger mindre än jag köpte ett par byxor i storlek large här om dagen, och jag får inte ens in ett lår i de där byxorna. Vi lever i kapitalismen, men fattar inte affärerna att de säljer mer om de har kläder som alla kan köpa?, säger hon.
Att behöva gå till en speciell plus size-avdelning för att man är tjock kan vara förnedrande, förklarar hon.
– Och så är de kläderna av någon anledning svarta eller svarta med små blommor på sig. Jag älskar färg, men det är som att man ska gömma den tjocka kroppen i de svarta kläderna, säger hon.
I framtiden hoppas Antonia att samhället förändras i kroppspositiv riktning. Hon har två år kvar på lärarprogrammet, och sedan vill uppmuntra unga att acceptera sina kroppar.
– Som lärare vill jag inte ge alla svaren, utan ge eleverna nyckeln så de kan öppna upp dörren själva och gå därigenom.