Louise Gyllix tar emot i de helt nyrenoverade lokalerna på Gamla Rådstugugatan. När vi träffas är det bara någon dag kvar tills de första patienterna kliver in genom dörrarna.
– Renoveringen har verkligen gjorts från grunden, bokstavligen. Det var grus här och bjälkar över, säger hon och pekar på golvet i receptionen.
Det är nu som Louise Gyllix ska stå på egna ben. En dröm går i uppfyllelse. Att ha en helt egen tandläkarklinik i en tid då bristen på tandläkare är stor. Det har bidragit till att hon vågar satsa.
– Det är väldigt många pensionsavgångar, samtidigt som det inte fyllts på med nya tandläkare i samma takt, konstaterar hon och tillägger:
– Jag vill minnas att vi pratade om det här på tandläkarutbildningen. En förklaring som gavs var att det under mitten av 90-talet fanns väldigt många tandläkare och att det då var svårt att få jobb. Antalet platser på utbildningen minskade då, för att nu ha ökat igen.
Louises intresse för tandläkaryrket började i tonåren, när det konstaterades att hon behövde tandställning.
– När jag var hos tandregleraren ville jag vet allt om hur tandställningen fungerade. Jag hade lite stökiga tänder och var fascinerad av hur fint det blev, säger hon.
– Ja, jag var nog lite nördig, tillägger hon med ett skratt.
Den lite "nördiga" inställningen ledde till att tandregleraren sa "du borde bli tandläkare". Det sådde ett frö i Louise, när det så började bli läge att välja yrkebana. Men i stället blev det London efter gymnasiet, där Louise jobbade i butik. Hon ville helt enkelt lära sig mer engelska. Väl hemma startade hon ett eget litet företag och sålde solglasögon.
– Sen kände jag att jag behövde ta tag i mitt liv, och jag hade bollat lite med min egen tandläkare Göran Hjärpe om mina tankar att utbilda mig till tandläkare. "Det är klart du ska bli det" sa han, fortsätter Louise.
Sagt och gjort, 2006 sökte hon in till tandläkarutbildningen på Karolinska i Stockholm. En fem år lång utbildning. På somrarna jobbade hon som tandsköterska på Folktandvården Druvan hemma i Norrköping. En lärorik period.
– Jag fick dels en inblick i hur det är att jobba som tandsköterska, dels fanns det många kollegor, både yngre med färska kunskaper och äldre med lång erfarenhet, utvecklar hon.
2011 var Louise klar med sin utbildning och fick sin legitimation. Hon återvände då till Druvan som tandläkare, för att några år senare gå över till att jobba på en privatklinik.
– Då slöts cirkeln på något sätt. För i samma veva gick min gamla tandläkare Göran Hjärpe i pension, han jobbade där och jag tog över hans patenter, säger Louise.
Efter fyra år där kände hon att det var dags att hitta något eget. Planen var att köpa en klinik, men valet föll senare på att starta en helt ny. Hon sökte runt bland olika hyresvärdar och till slut fick hon napp på en lokal som hon kände skulle passa.
– Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bli så bra, men det har varit en sjukt stressig höst, konstaterar hon och visar runt.
Visionen är att på sikt kunna utöka och anställa fler än de två tandhygienisterna som nu finns på plats. Louise, som brinner särskilt för tandvårdsrädda, är också noga med att ta del av den senaste tekniken.
– Framöver vill jag till exempelvis kunna fräsa egna kronor, i dag görs de av tandtekniker, säger hon och tillägger:
– Det ska bli så kul. Jag har satsat allt på det här.
