Uba Aden kom till Sverige som 25-åring, skild med ett barn. Idag är Uba 45 år, omgift och har tre barn.
En trappa upp i Skäggetorps Centrum, bredvid en barberarsalong, gömmer sig en liten klädbutik. Inne i butiken jobbar säljaren och butiksägaren Uba Aden. Hon gör i ordning varorna som delvis är kvar i kartonger, samtidigt som hon tar emot nya kunder. Trots inredningskaoset strömmar folk in och är nyfikna på det nya tillskottet till centrumet.
– Jag är mitt i arbetet och inredningen är inte klar. Jag har mycket kvar att göra, men jag tänkte att det är bra läge att öppna då det är en högtid snart och folk vill köpa nya kläder och presenter, säger Uba.
Den största muslimska högtiden, Eid al-adha, inföll lördagen den 9 juli, en vecka efter butikens smygöppning.
– Man ska passa på, säger Uba och skrattar.
Hur känns det att ha öppnat butiken du drömde om i tio år?
– Väldigt nervöst. Vad ska hända nu, tänker jag. Ska det gå bra eller inte? Samtidigt är det något man har väntat på i tio år. Det känns som att man har fått en ny bebis. Jag har längtat länge.
November 2003 kom Uba från krigets Somalia till Linköping. Hon kom med dottern som då var en bebis. Uba sökte asyl, tog hand om barnet och väntade på besked. Men hon visste inte att hennes enda barn skulle visa sig ha ett funktionshinder. Knappt tre år senare fick hon uppehållstillstånd. Med det kom förväntningar på skola, jobb och dotterns oändliga sjukhusbesök med behandlingar och operationer.
– Flyttar man som vuxen till ett nytt land ensam, då är det svårt. Har man ett barn, då blir det ännu svårare. Har man ett barn med funktionshinder, då blir det mycket, mycket svårare.
När Uba väl fick uppehållstillståndet kunde hon redan svenska. Hon behövde inte ens läsa SFI. Hon skrev prov och blev direkt godkänd. Det är tack vare hennes svenska grannar som hjälpte henne med språket.
– Jag träffade en familj där jag bodde, och fortfarande bor, i Kvinneby, ett pensionerat par. Kvinnan var lärare och mannen var läkare. De blev som min familj. Mannen dog 2013 och jag saknar honom fortfarande. Frun har jag ännu kontakt med. Jag vill rikta ett stort tack till dem.
"Det känns som att man har fått en ny bebis. Jag väntade i nio månader sedan fick jag det på en dag", säger Uba om känslan av att öppna sin nya butik.
Hur var livet i Somalia?
– Man levde med släkten. Man har ju sin familj där. Det var inte lika hårda krav att studera för att få jobb. Det var krig, men livet var bra.
Uba gick i skolan i sex år i hemlandet, jobbade i flera år som städerska, sedan gifte hon sig. Giftemålet varade inte så lång tid. Hon skilde sig inom ett år och flydde med barnet till Sverige.
I Sverige läste Uba språk och pluggade gymnasiet på Komvux. Hon ville bli socionom, men valde att jobba istället.
– Jag hade flera jobb och tog hand om min dotter samtidigt. Det blev lite för mycket. När man är ensam med ett funktionshindrat barn sover man inte så bra på nätterna. När väckarklockan ringde klockan fem-sex på morgonen kände jag mig väldigt trött, men jag gick upp.
"Jag gör detta för att mina och andras barn ska ha en förebild. Om en ensamstående mamma kan åstadkomma något så kan alla göra det", säger Uba Aden.
Idén om att öppna en klädbutik kommer från ett behov som Uba själv har känt.
– När jag flyttade hit ville jag ha samma typ av kläder som jag hade i hemlandet. Då köpte jag från några kvinnor som sålde hemma. Men det var inte riktigt vad jag ville. Jag visste inte hur man beställer online och när jag väl gjort det var jag inte nöjd. Varför har vi inte någon butik här, undrade jag hela tiden.
– Kvinnor med samma bakgrund brukar åka till Stockholm för att hitta något om det är till exempel bröllop eller fest.
Affärsidén var tydlig, men inte den ekonomiska aspekten. Uba jobbade och sparade pengar i fem år. Med en idé och lite pengar sökte hon kunskap om hur man startar eget hos vänner och bekanta och kom bland annat i kontakt med NyföretagarCentrum.
Första försöket blev misslyckat.
– Jag beställde kläder för drygt 10 000 kronor, men det gick inte att sälja något.
Sedan rullade allt på.
– Jag åkte ner till Turkiet och Dubai. Det var ingen semester. Jag gick runt och frågade. Köpte tyger, lät sy upp dem och kom tillbaka med ett smakprov, Tio-tolv klänningar. Allt såldes på en dag. Resten är historia.
"När jag är utomlands så träffar jag många somaliska affärskvinnor från England och USA, men det är inte något man uppmuntrar här i Sverige”, säger Uba.
Under intervjun kom det minst 20 kunder. Mest kvinnor. De frågar efter produkter som vanligtvis inte kan hittas i svenska butiker. Heltäckande klänningar, sjalar, oljor och hennamålningar för att nämna några.
"Jag känner många som vill starta eget, men de saknar oftast kunskap. Tänk på dem som inte har språk eller kontakter. Det betyder inte att de inte har en bra idé eller vilja", säger Uba.
En kund frågar om Uba har barnkläder. Inte än, svarar Uba.
När vi träffade Uba var butiksskylten inte klar, men namnet var spikat. Den ska heta "Asali".
– Asali betyder original på somaliska. Det speglar kvalitén på mina produkter, säger Uba.