Hon har återvänt till Sverige efter att ha bott i USA sedan 1964.
– Jag flyttade officiellt tillbaka år 2003. Sedan reste jag emellan under 2009 - 2010, för jag var fortfarande deltidsanställd av ett reseföretag i USA.
Anledningen till att en 22-årig Britta Svensson från Ljungsbro flyttade var att hon ville bort från Sverige och se världen. När hon slutade skolan arbetade hon ett par år efter att ha flyttat hemifrån då hon var 15 år.
Efter detta utbildade hon sig vid tre folkhögskolor; Lunnevad utanför Linköping, Brunnsvik i Dalarna samt Medlefors i Skellefteå.
– Sedan åkte jag till Skåne och gick igenom Svalövs lanthushållsskola. Där frågade rektorn alla vad de skulle göra efter utbildningen och jag visste inte. Alla andra skulle bli lärare, gifta sig och så vidare. Innan jag hann tänka flög det ur min mun att jag skulle åka till Amerika. Jag skulle lära mig språket, gå i skolan och bli au pair hos en familj.
Vad det något du gått och funderat på?
– Nej, det bara flög ur mig.
Hon gick sedan ifrån klassrummet och letade upp ett nummer av Dagens Nyheter och hittade en annons där en familj från New Jersey letade efter en au pair. Britta satt sig då och skrev ett svar. Familjen ringde sedan efter någon vecka och sa att hon fick jobbet. Efter det att hennes kontrakt gått ut så återvände hon till Sverige.
– Men jag trivdes inte i Sverige. Så jag vände på klacken och reste tillbaka till USA. Jag saknade landet och märkte att jag inte kom någonstans i Sverige.
Hon reste tillbaka och bodde hos samma familj medan hon sökte bostad på Manhattan.
Vad blev dina första intryck av USA?
– Jag hade nog ingen bild mer än att det skulle finnas större möjligheter där än i Sverige. Så tyckte jag att man i Sverige alltid frågade vad föräldrarna gör, vad man har för betyg, vad man har för bakgrund. Något sådant hade jag inte mycket att komma med.
Britta beskriver att det var ganska kärvt till en början när det gällde språket. Engelska språket var helt nytt i folkskolan som hon gått och man läste engelska bara en gång i veckan.
Britta beskriver att det var lättare att söka och få jobb i USA. Att det inte bara var en fråga om betyg utan mer om en vilja och ett intresse av att lära sig nya saker. Därigenom gavs många öppningar och möjligheter.
– Men jag fortsatte att utbilda mig och tog flera examina. Bland annat Nancy Taylor Business Institute på Manhattan. Jag fick sedan jobb på Columbia University. Där läste jag också vidare och arbetade på School of International Affairs i ett par år.
Men hon ville se mer av landet och med en kompis körde hon från kust till kust i bil.
Nio dagar allt som allt tog resan med diverse äventyr som att hamna mitt i inspelningen av Apornas planet och en felkörning in på en välbevakad militärbas.
– Från San Francisco körde vi sedan en annan bil tillbaka till New York via Route 66. Vi fick bensinstopp i Nevadaöknen men fick hjälp. Sedan hade vi en orkan i ryggen i stort sett hela vägen tillbaka så vi körde dag och natt för att komma ur den.
Hon sökte och fick jobb på en resebyrå och har sedan arbetat mest på amerikanska men även svenska resebyråer. Hon tog en examen som sightseeingguide och arbetade mestadels i New York. Hon undervisade och har alltså gjort det mesta inom resebranschen och utvecklade med tiden ett stort kontaktnät.
– Det är där skillnaden mellan USA och Sverige ligger. Jag kom mig fram i USA då jag erbjöd mig att visa vad jag kunde och efter tre månader så var jobbet mitt.
Det är ju osvenskt – att visa vad man kan och tala för varan?
– Stor skillnad, absolut. I Sverige upplever jag att kan man för mycket så kommer Jantelagen in, tro inte att du är något. I USA heter det i stället; good for you - bra gjort.
Vad fick dig att flytta tillbaka till Sverige igen?
– Nine eleven. Attackerna den 11 september 2001. Jag hade bestämt mig för att flytta hem men den händelsen blev avgörande, säger Britta som nu säger sig vara pensionär på heltid. Men resandet har hon inte slutat med:
– Jag har gjort två jordenruntkryssningar, 2012 och 2013. Så har jag plockat in de två kontinenter som jag inte varit i: Antarktis och Grönland. Nu har jag packat bortåt 130 länder.
Du ger inte ett sådant intryck men är du rastlös?
– Nja, inte så väldigt. Jag är hemma där jag hänger min hatt och har lätt att anpassa mig. Men så är jag alltid nyfiken på hur det skulle vara att bo någon annanstans.