Helene vill stoppa ofrivillig ensamhet

Helene Andersson kommer ursprungligen från Småland, närmare bestämt Kalmar. Som 19-åring flyttade hon själv till Malmö där hon kom att arbeta som ekonomiassistent.

– Jag blev blåslagen hemma, säger hon om anledningen till flytten.

Helene upplever inte att hon under sin barndom fick den hjälp som hon hade behövt av myndigheter. Hon säger att hon vet hur det känns att vara ensam, vilket hon nu vill motverka genom initiativet Lördagsträffen som bjuder in människor i alla åldrar att umgås över generationsgränserna.

– Hittills har det mest varit äldre människor, men alla är välkomna, säger Helene som önskar skapa gemenskap även i coronatider. Hon poängterar att de är noga med avstånd och säkerhet för att även riskgrupper, som hon själv, ska kunna delta. 

– Vi brukar vara ungefär 30 personer, men fler borde veta att initiativet finns, tycker hon.

Lördagsträffen har funnits sedan 2017, då Helene var volontär på Linghems Grannskapshus. Hon frågade chefen efter något mer att engagera sig i och fick då motfrågan vad hon själv skulle vilja göra.

– Jag funderade en stund och kom fram till Lördagsträffen. Men jag fick också veta att jag skulle behöva göra allt själv, så därför är det helt och hållet ett privat initiativ.

Kritiska röster har funnits. Helene har blivit anklagad för att vilja lura äldre på pengar, vilket hon menar är fullständigt fel. 

– De pengar jag får in går till lokaler och fika. Inbjudna spelmän och föreläsare har oftast kommit som volontärer. All marknadsföring har jag skött på egen hand, för att nå ut med initiativet till så många som möjligt.

Från och med i år har träffarna hållits utanför Linghemskyrkan. Helene känner stor tacksamhet för att kyrkan gett sin tillåtelse att använda deras lokaler. Sedan coronaviruset bröt ut har träffarna varit utomhus, men vid dåligt väder finns alltid en plan B.

Helene bläddrar i pärmen där hon samlar all dokumentation som har med träffarna att göra. Affischer, reklamblad, musikquiz och tipspromenader. Det krävs mycket planering inför varje träff, men Helene brinner för initiativet.

– Till nästa träff den första augusti har jag tipspromenaden färdig, säger hon med ett leende. Den ska handla om vårt vackra Östergötland.

Östergötland ja, hur hamnade hon här? Helene bodde ju tidigare i södra Sverige, men ett kontaktannonsprogram på radio fångade hennes intresse när hon hörde att en man vid namn Doren Andersson sökte en ”rugguggla”.

– Han sa att han var en fattig miljonär. Fattig på pengar, men rik på erfarenheter. Det fastnade jag också för.

Helene ringde in till programmet, som hette ”Hjärter Ess”, och det var så hon träffade sin man som då bodde i Linköping. Han åkte ner till Skåne för att bo hos henne en helg och hon grät när han åkte hem.

– Jag hade varit så orolig och rädd att bli lurad och utnyttjad, men jag kände att med Dodde kunde jag vara mig själv och ändå bli älskad, säger hon.

Helene sitter i rullstol, vilket beror på en hjärnhinneinflammation hon fick som barn i samband med mässlingen. När ett ryggmärgsprov skulle tas på lasarettet stack de fel och Helene blev förlamad. Hon fick lära sig att gå på nytt, men har aldrig helt återfått muskelstyrkan.

– Corona har nog fått många att inse att även de kan bli sjuka och hamna utanför i samhället. Men egentligen borde gamla, sjuka och sköra alltid ha inkluderats, säger Helene.