Harry Skärlund berättar att det var Mårten Granlund från Vadstena som startade föreningen får två år sedan.
– Anledningen var att han varit på flera fester där killkompisar hade öppnat sig och berättat om sin ångest. I vissa fall hade kompisarna aldrig pratat med någon om det och i andra fall undrade Mårten hur han inte hade kunnat märka något, säger Harry Skärlund.
Efter mycket funderande insåg Mårten Granlund att anledningen till att flera av hans kompisar mår dåligt beror på den machokultur och de normer som killar och män förväntas leva efter. Det var det som fick honom att starta Under Kevlaret, där killar pratar med killar om normer och identitet.
– En riktig kille tar hand om sin egen skit och hanterar sina egna problem. Han ska inte gråta eller visa starka känslor öppet. Det kan vara okej med aggressivitet. Mäns sexuella identitet mäts ofta i hur många tjejer vi legat med och hur snygga de var. Problemet med det är att vi inte pratar om att ge och ta, om känslor och att lyssna. Vi har svårt att prata om potensproblem, samtycke eller oro kring sex, säger Harry Skärlund.
Han menar att en machokultur innebär att män ska lösa sina problem själva, sträva efter makt och att alltid vara i kontroll.
– Jag tror det är svårt, om ens möjligt, att leva upp till de här normerna och när vi gör det är de inte alltid hälsosamma. Du får inte utforska stil eller sexuell identitet, och framför allt får du inte vara en känslosam mjuk man. Att vara inkännande och omtänksam är inget som kommer automatiskt utan något vi måste lära oss och det hämmas av de här normerna.
Att det finns en stor psykisk ohälsa bland män bekräftas av Folkhälsomyndighetens siffror som säger att självmordstalen är två till tre gånger högre bland män än bland kvinnor i Sverige. Samtidigt var det bara 13 procent av alla barn och ungdomar som kontaktade BRIS 2017 som sa att de var killar.
Föreningens namn Under Kevlaret syftar till att komma in under (macho)-ytan på en person. Kevlar är ett hårt syntetmaterial som bland annat används till skyddsvästar för poliser och väktare.
Harry Skärlund gick med i Under Kevlaret hösten 2017 när föreningen sökte volontärer till sin verksamhet.
– Jag hade blivit intresserad av de här frågorna under min utbildning – Kultur och samhällsanalys på Linköpings universitet – och genom ex-flickvännen och min nuvarande partner. Så när jag hittade Under Kevlaret tänkte jag: Yes, någon som fattar.
Verksamheten vilar på två ben. Det ena är opinionsbildning och det andra är stödverksamhet med ett öppet forum och framför allt en stödchatt som finns på hemsidan.
– Chatten är öppen mellan 20.00 och 22.00 varje onsdag och söndag. Alla män är välkomna men det är mest ungdomar som kontaktar oss. Konversationerna kan handla om allt från ensamhet och att inte passa in till svåra ämnen som missbruk av droger, porr eller sex.
Om konversationen handlar om allvarliga självmordstankar rekommenderar Under Kevlaret att man ska ta kontakt med Mind (en riksförening för att främja psykisk hälsa) som har bättre kunskap inom området.
– Chatten handlar om att vara ett stöd och ett bollplank. Mycket består av att lyssna och få människor att ställa frågor till sig själva för att komma till egen insikt om vad som är problemet. Vissa återkommer flera gånger och en del säger att det är första gången någon lyssnar på dem.
För att opinionsbilda skriver de debattartiklar, gör korta videoinslag på hemsidan och varje fredag släpps podcasten Manskligt.
– Vi kommer att satsa mycket på föreläsningar. Vi har en som vi kallar ”Vadå matchokultur” och den handlar om vad matchokulturen innebär och den koppling den har till psykisk ohälsa. Vi har haft sex stycken sen vi startade i januari och har ett tiotal till inbokade.
Föreningens medlemmar finns utspridda i Östergötland och alla jobbar på ideell basis. Så än så länge har föreläsningsverksamheten varit geografiskt begränsad till närområdet. Men på sikt hoppas Harry Skärlund att föreningen ska växa och att det ska finnas ekonomi att ha någon eller några anställda.
Han har, ämnet till trots, en optimistisk syn på framtiden och tycker att Sverige kommit längre än de flesta andra länder och att utvecklingen går i rätt riktning.
– Framtidsplanerna är att få rullning på föreläsningarna, att föreningen fortsätter växa och att vi ska hitta nya idéer för att nå ut. Vårt mål är att hjälpa så många killar som möjligt och omforma mansrollen så mycket som möjligt.