Det är egentligen mer än en bild. Det är en bild av ett helt yrkesliv.
– Det är exakt 50 år sedan jag trädde in näsan här och började jobba, säger Ken Heinesjö och ler vid minnet av det allra första steget in i arbetslivet.
– Jag var först här på fredagen ... Jag gick från skolavslutningen på Ljura på förmiddagen och sökte jobb på Affärsverken, som det hette på den tiden, på eftermiddagen. Jag fick jobb direkt och var springpojke på kontoret på måndagen.
50 år, från den 15 juni 1970 till den 15 juni 2020, är lika svårslaget som imponerande.
– Att börja och sluta på en och samma plats känns lite speciellt, men jag har ju inte suttit här inne i alla år ...
Vi återkommer till det.
Ken Heinesjö är en Ljuragrabb i själ och hjärta. Det blir gärna så, när man växt upp, fått sitt namn från en okänd engelsk speedwayförare, skojat med kompisar, gått i skolan och levt där i över 50 år.
Hade du, som undertecknad, också gamle OS- och VM-guldbrottaren Olle Anderberg i gymnastik på Ljuraskolan?
– Nej ... Jag hade slutat, när han kom till Ljura. Jag hade Björn Nordqvist (den stora mittbacken i IFK Norrköping och landslaget) i stället. Det var livsfarligt ju. Vi kunde knappt andas, när lektionen var över. Ingen av oss var ens i närheten lika vältränade som honom.
Ken Heinesjö öppnar dörren, som varit en del av hans i liv i 50 år.
Hur hamnade du just här?
– Min pappa Sture jobbade i många år på spårvägen, som ingick i samma bolag. Jag var skoltrött och ville tjäna lite egna pengar. Jag hade egentligen inga andra större planer, men så började jag springa här på kontoret.
Ett år senare lämnade han kontoret och började jobbade ute på fältet.
– Jag var, som man sa då, hjälpmontör och gick vid sidan. Jag fick lära mig yrket från grunden så man har gått en ganska lång väg genom elbranschen. Det har hänt en hel del.
... och nu lämnar du kontoret du klev in på för 50 år sedan?
– Det är först på senare år jag landade här på kontoret igen. Jag har nog haft sex-sju olika roller genom åren i företaget, men jag har trivts allra bäst och mest ute på fältet.
Springpojken, nätteknikern, projektledaren och projektören Ken Heinesjö är tack vare alla sina år i branschen en betydande del av elnätets industrihistoria i Norrköping. Han har varit anställd i sex olika företag under tiden. Det började med Affärsverken, fortsatte med Energiverken, Norrköping Energi, Norrköping Miljö & Energi, Sydkraft och så, till slut, Eon. Han rundar av yrkeslivet på Östra Promenaden 3 med så många historier från de 50 åren i elens värld.
I dag arbetar Ken med nya anslutningar från villor till större industrier. Han har varit med att bygga och skapa speciella nätstationer på olika platser i Norrköping. En, den står precis vid Ljurafältet, heter faktiskt Heinesjö, en annan ute vid Karstorps Bildemontering är i form av en bil med registreringsskylten KEN 001 och en tredje är en gammal kiosk vid Saltängsgatan.
– Den på Ljura skulle heta något annat, men de lurade upp mig så nu heter den Heinesjö, säger Ken.
Han går visserligen i pension i sommar och lämnar Eon, men det är inte alldeles säkert att han lämnar branschen.
– Jag ska ta lite ledigt först, men funderar på om jag ska starta eget och köra vidare. Jag har redan fått en del förfrågningar. Det finns inte så många av oss med den här erfarenheten i branschen. Vi får se.
Hans hjärta klappar också för favoritlagen Sleipner, Södertälje SK och Chelsea, vilket kan kräva en förklaring.
– Jag jobbade ihop i unga år med Gösta Lantz, som hade spelat i Sleipner. Jag gick vid sidan av Gösta och hjälpte till med det tunga och slitsamma jobbet. Man lärde sig mycket då.
– När jag var runt tio år så spelade jag mycket hockeyspel med kompisarna ... Vi skapade egna serier och turneringar. Jag var alltid SSK. Det har av någon underlig anledning alltid hängt med. Jag såg laget vinna SM-guld i Himmelstalundshallen 1985. Jag hade beredskap då, men lyckades smyga in bakvägen och se en del av matchen i alla fall.
– Chelsea kom med Tipsextra. Det har varit upp och ner genom åren, men nu har jag en bra känsla igen.
Det har ju annars gått, om vi ska vara ärliga, sådär för några av dina favoritlag de senaste åren.
– Jag byter inte lag bara så där om det går dåligt ibland.
Inte arbetsplats heller?
– Nej ... inte det heller, säger Ken Heinesjö och skrattar.