Det är inte svårt att gissa vad som är Hans Winzells stora intresse när man kommer in i hans arbetsrum. Sladdar och apparater fyller alla bordsytor, och en del kvadratmeter av golvet också. Redan när han var liten väcktes intresset för elektronik, och han brukade gå till Skänninge bibliotek för att låna faktaböcker.
– Jag tyckte att det var jättespännande. Jag satt hemma och experimenterade och lödde, det var min hobby. Men när syokonsulenten frågade om mina intressen i åttan svarade jag svävande, och han blev nästan arg och sade att något måste jag ju göra på fritiden. Till slut sade jag att jag bara satt med elektronik. Då skrattade han och undrade varför jag inte hade sagt det tidigare. Men jag fattade ju inte att det var något man kunde jobba med, säger Hans.
Efter högstadiet började han sin resa mot att kunna leva på sitt intresse. Först en tvåårig gymnasielinje med inriktning el-tele i Mjölby och därefter ett påbyggnadsår i Norrköping där han läste video- och tv-teknik. Innan lumpen fick Hans jobb på Luxor i Motala, och efter att han hade muckat hamnade han där igen.
– Jag hade tänkt plugga vidare, men när det närmade sig muck var det väldigt bekvämt att ringa Luxor och jag var välkommen tillbaka. Då blev jag felsökare/reparatör som det hette då, på en tillverkningslina. Det var anpassat för min utbildning. Jag hade inte tänkt stanna där så länge, men så blev det fyra år på lite olika avdelningar.
Där började hans arbetsliv, som sedan kantades av förändringar och risktagande. Även om elektronik och IT alltid har varit närvarande, så har han också svängt av på sidospår.
– Jag började med ett folkhögskoleår för att bryta. Jag gick på Södra Vätterbyggdens folkhögskola och läste bibellinjen ett år. Jag ville bryta av med något och se om jag passade för skolbänken. Sedan är jag uppvuxen i frikyrkosammanhang. Det var roligt att satsa ett helt år på sig själv.
Hans kände direkt att han tyckte om att lära sig nya saker. Efter bibellinjen svängde han in på IT-stigen igen och började på en yrkesteknisk högskoleutbildning inom elektronik i Karlskrona. Han var då 26 år gammal när han tog sitt pick och pack för att flytta till en helt okänd stad. Efter utbildningen fick han jobb på Europolitan, nuvarande Telenor, och jobbade där mellan 1997 och 2000. Att jobba inom IT under dessa utvecklingsår var väldigt spännande och häftigt. Han beskriver det som smått absurt att se hur aktiekursen bara gick spikrakt uppåt.
Det var roliga år han hade i Blekinge, och det var inte bara en utbildning och arbetslivserfarenhet han fick med sig när han flyttade hem till Östergötland igen. För när flyttlasset gick satt nyblivna hustrun Helen med i bilen.
– Då började jag min bana i Mjärdevi, sedan har jag flyttat runt där på olika företag. Därefter kom den första IT-krisen under min karriär. Jag blev uppsagd och började som konsult för första gången på ett litet företag. Sedan var jag hemma och pappaledig efter några år där. Då funderade jag på om det var konsult jag ville vara, och kom fram till att jag ville vara anställd. Så jag sökte och fick jobb som utvecklare, sade upp mig på konsultfirman och började med det efter pappaledigheten.
Men det nya företaget var inte en perfekt matchning. Många var unga och nybakade studenter från universitetet, medan Hans hade mycket erfarenhet.
– Jag sade faktiskt upp mig därifrån också, utan att ha ett nytt jobb. Det var många som tittade storögt på mig då och undrade hur jag kunde göra det.
Hur blev du så trygg i att ta chanser?– Det är en liten röd tråd att jag hittar mina egna vägar. Jag tänker lite annorlunda än folk, utanför boxen. 2014 fick jag diagnosen asperger, efter att ha varit sjukskriven i perioder för utmattning. Jag känner ofta en frustration, för jag ser saker som jag vill göra på andra sätt för att underlätta. Men det är svårt att påverka vissa saker. Det tror jag är min asperger, att jag ser mycket saker som andra inte ser. Jag brukar ta som exempel att jag har som sport att felanmäla gatubelysning. Om jag ser en lampa som är släckt och kör förbi så noterar jag det. Sedan har Tekniska verken en app, så jag går in och felanmäler där. Några dagar senare så är lampan fixad. Det är en enorm tillfredsställelse att känna att man påverkar.
Den föränderliga karriären fortsatte. 2007 började Hans på Ericsson och blev kvar där till 2015. Han var en av dem som fick gå i de stora uppsägningarna, men sin vana trogen bekymrade han sig inte över vändningen. I stället passade han på att ännu en gång byta riktning, och 46 år gammal satte han sig i skolbänken igen.
– Jag hoppade på en yrkeshögskoleutbildning i mjukvaruutveckling, inbyggda system och IOT, internet of things. IOT brinner jag för, det är elektroniska saker som till exempel kan rapportera temperatur, luftfuktighet, eller kan styra hemmet. Vi var några stycken i klassen som hade samma driv som träffades efter förmiddagens lektioner och pysslade själva och lärde varandra.
Under utbildningen formades drömmen om att starta eget. Men i stället för att chansa så började Hans som konsult. Hösten 2017 blev dock inte som han tänkt sig. Han hamnade med yrsel på akuten, och efter många undersökningar konstaterades det att han förmodligen haft en blodpropp. Men under alla kontroller upptäcktes också något annat.
– Jag hade en tumör på spottkörteln i kinden. Så de opererade bort den i september, en tumör stor som en tumme. De hittade cancerceller i tumören, men de var inte elakartade så de hade inte hunnit sprida sig. I januari började strålningen och jag fick gå på 30 strålningsbehandlingar. Det var omtumlande. Men jag har väl en ganska inbyggd trygghet, så det gick det med.
Efter prövningarna stärktes drivet att starta eget, han ville pröva sina egna vingar. Nu till hösten är det äntligen dags för Hans att starta sitt eget företag som IT-konsult, lagom till han fyller 50.
– Det är oerhört spännande. Det här har jag gått och drömt om i flera år. Man fegar ur ibland, även om jag har gått mina egna vägar vid andra tillfällen i arbetslivet. Men nu så passade det bra, det var många parametrar som gjorde att jag kände att jag skulle säga upp mig. Det blev naturligt på något sätt att det var nu det skulle ske, jag är kolugn.