Organisatör, administratör och entreprenör med ordning och reda och som är intresserad av människor och miljö. Så beskriver David Roos sig själv.
Vi sitter hemma hos honom, på Gålstad prästgård, mellan Linköping och Vikingstad. En katt gör upprepade försök att hoppa upp på matsalsbordet, men blir till slut utburen. På väggarna finns massor av kort på barn och barnbarn. Bokhyllorna är välfyllda.
Prästgården till trots är han inte präst. Däremot har han hunnit med mycket annat under sitt liv. Han har jobbat i styrelser och i företag i många länder. Var koncernchef i det bolag som byggde Duvan i Linköping. Under några år kommunchef i Gagnef. Jobbat med miljöfrågor i Sverige och utomlands.
Då är detta ändå bara en liten del av allt han gjort under sitt liv.
Trots det har han aldrig, varken förr eller nu, varit intresserad av att göra karriär, påstår han. Istället är det fyra ord som avgjort vad han ska göra.
– Det är orden "jag vill hjälpa till" säger han.
Han lägger till:
– Jag vill vara till nytta.
Där han känt att han kan göra en insats har han varit villig att tacka ja till jobb, säger han. Den inställningen har inte så sällan också lett till att han lämnat välavlönade och prestigefyllda positioner för jobb med betydligt blygsammare lönekuvert och status.
Han är naturvetare i grunden. Pluggade matte, kemi, biologi och naturkunskap och blev sedan också legitimerad lärare i de ämnena.
– Men det är det minsta jag jobbat med, säger han och bläddrar i en hög med papper som alla tillhör olika delar av hans yrkesliv.
Han har en mängd olika utbildningar, inom miljö, ekonomi och ekologi. Han jobbade under några som lektor och ekolog inom skog och miljö vid South University i Etiopien. Det här var under åren 1981 och 1983. Han fick med sig familjen som då bestod av hustru och tre barn. Det yngsta var bara några månader.
Familjen flyttade en del under åren tack vare – eller kanske på grund av – alla hans uppdrag. Barnaskaran växte. Till slut blev det sex barn. Nu har alla egna familjer och David Roos kan också räkna in åtta barnbarn i familjen.
Han är född och uppvuxen i Ragunda i Jämtland. Ett litet samhälle som då hade kanske 500 invånare och i princip var självförsörjande. En princip som han hyllar. Småskalighet är, tror han, den enda hållbara vägen framåt.
David Roos menar att vi slösar med naturens resurser genom att bara se kortsiktigt. Som exempel tar han det egna huset som är byggt 1825 och ser ut att hålla i hundra år till.
– I dag bygger vi för att det ska hålla mellan femtio och sjuttio år. Sedan bygger vi nytt. Det är inte hållbart.
David Roos är kristen, medlem i Pingstkyrkan. Tron har funnits med honom sedan han var barn. Att det också påverkar hans syn på natur och människa är självklart för honom.
– Min kristna tro bär mig genom livet och den ger mig en helhetssyn, inte bara på människor och miljö utan på hela evigheten.
Vad har tron betytt för dig?
– Tron har gjort att jag har vågat mig på saker som andra människor inte skulle våga göra.