Det är inte första gången han får höra det och när han funderar på varför han en gång började studera på hotell- och restaurangprogram säger han: Kanske på grund av efternamnet?
– Jag hade ingen stor matpassion annat än att jag gillade att äta! Du vet nog hur det är, man sitter där och tittar i en gymnasiekatalog och så blir det något som ser okej ut.
Petter Kock lagar i dag bara mat i hemmaköket. Numera hittar man honom i ett kontor i gamla Mantorpsskökets övergivna lokaler. I och för sig sitter han inte där så ofta utan är mest i rörelse mellan gårdar och restauranger i företaget Bondens Skafferi Öst.
Petter började tidigt att arbeta på restaurang, så tidigt att han fick dispens från gymnasiet i Linköping för att åka iväg till Irland där han hade fått ett jobb.
– Men jag kom hem och fick min studentmössa i alla fall.
Kanske var det där på Irland som hans intresse väcktes för de allra bästa lokala råvarorna?
– Restaurangen låg på landsbygden. Dit kom fiskaren med dagens fångst, odlaren med ett knippe jordiga morötter och jägaren med vilt som han hade skjutit.
Petter har även jobbat i England och Norge och på flera håll i Sverige.
–Kockyrket är gångbart och tacksamt om man vill se sig om. Det råder brist på kockar, jag skulle kunna sälja sådana!
Nu var det några år sedan Petter arbetade på restaurang.
– Om jag saknar det? Jättemycket men jag saknar inte stressen och inte alla kvällar man skulle jobba. Jag skulle vara helt oduglig om man släppte in mig i ett restaurangkök nu.
För några år sedan vände han hemåt till Östergötland. Morfars gamla gård i Gryts skärgård, som skulle renoveras, var en anledning. Petter kom då från Umeå-trakten, efter att ha studerat på universitetet. I landets norra del jobbade han också, bland annat med att hjälpa grönsaksodlare att få ut sina produkter på marknaden.
Det blev ett liknande jobb i Linköping som säljare på Mellansvenska odlare. Det var då som han fick nys om Bondens Skafferi.
– Företaget är en länk mellan mindre lokala producenter och krögare. Jag vet själv hur viktig logistiken är för att få fatt på lokala råvaror till restaurangerna.
– Gensvaret har också varit fantastiskt. Odlarna och uppfödarna behöver på det här viset inte själva ägna många timmar i bilen och en restaurang kan enkelt få tillgång till lokala råvaror och även köpa in mindre kvantiteter.
Tre dagar i veckan reser han runt i länet, köper upp varor till priser som producenterna själva bestämmer och säljer vidare till krogar i Östergötland. De andra dagarna går åt till att leta rätt på nya kunder och arbeta med administration.
Och lagerhållning?– Det är bäst när det är tomt på lagret! Varorna ska vara färska och fräscha och komma fram till restaurangerna så fort som möjligt, dessutom behöver inte odlarna betala för en lagerplats i onödan, säger Petter.
Framtidsplaner?– Förhoppningsvis att anställa medarbetare och att utvidga den östra regionen till att verka i Närke, södra Södermanland, utefter Vättern ner till Jönköping och bort mot Västervik.
Vad har du varit i dag?– Jag har hämtat smågurkor och de allra första växthusodlade tomaterna, jag var hos en svampodlare och därefter hos en som odlar de allra bästa palsternackorna. Jag måste göra upp noggranna schema för att hämta och köra ut varorna med min bil. Den går förresten på HVO, syntetiskt tillverkad diesel gjord av djur- och växtrester. Varför kör inte fler på HVO? Jag kan ju inte köra runt med en bil som spyr ut vanlig diesel.