Trots att 20 år har passerat är det tydligt att kärleken fortfarande spirar mellan paret.
– Jag var nyskild, hade två små barn och ville absolut inte träffa någon eller gifta mig igen, börjar Coyntha Hernandez de Sedvall.
Tidpunkten hon pratar om är hösten 1999. Då bodde hon i Mexiko men i dag, 20 år senare, sitter hon i en vit villa i Åtvidaberg och är gift med Göran Sedvall.
Nu har de firat sin 20-åriga bröllopsdag, men med en liten tvist. De fick nämligen kontakt med varandra online i internets ungdom, trots alla mil mellan dem och långt innan sociala medier var utvecklat som i dag.
För att fördriva dagens sista kvart på sitt arbete som systemadministratör, den där hösteftermiddagen för 20 år sedan, loggade Coyntha in på en chatthemsida. Aktivt valde hon att skriva till Göran, en man i Sverige närmare 1 000 mil bort. Avståndet var tillräckligt långt bort för att hon skulle känna sig trygg. Hennes intention var bara att prata lite engelska, inte att träffa någon. De kommande femton minuterna spenderade de chattandes med varandra.
– Dagen efter var jag lite nyfiken. Vi var online båda två och vi började chatta lite.
Därefter blev det snabbt intensivt och de började prata i telefon.
– Det kostade hysteriskt mycket att ringa internationellt på den tiden. Jag hittade de här utländska skomakaraffärerna som sålde något kort, som man skrapade fram en kod på. Då kunde man ringa ett lokalsamtal, fast till Mexiko, så det blev billigare, berättar Göran.
Parets första bild tillsammans, fotograferad vid deras första möte tillsammans i Mexiko i början av 2000.
Med hjälp av korten, som kostade ungefär 100 kronor styck, betalade man cirka 5 kronor i minuten i stället för 25. Över telefonen sa de att de älskade varandra.
– Allt var perfekt, förutom att vi inte hade träffats, säger Coyntha.
Göran föreslog att deras första möte skulle vänta till sommaren, men i februari hörde han av sig och sa att han inte kunde vänta längre. Redan veckan efter, på Alla hjärtans dag, åkte han till Mexiko i två veckor för att besöka Coyntha.
– Det kändes så rätt från början, säger Coyntha.
Hon belyser att mötet självklart var en risk, men att hon kände med hjärtat att det var rätt. Magkänslan bekräftades och paret förlovade sig innan Göran reste hem.
– Hur vi skulle göra visste vi inte, men vi visste att vi ville vara tillsammans, säger Coyntha.
I maj samma år var det hennes tur att åka till Sverige, där hon spenderade en månad. Därefter beslutade paret att deras gemensamma liv skulle ha sin grund här.
– Jag tänkte att det var en bättre miljö för mina barn. Jag ville att de skulle växa upp här, säger Coyntha.
Första bilden tillsammans, bröllopsfotot och till höger ett foto från parets firande av deras 20-åriga bröllopsdag, med samma blommor som på bröllopsfotot.
Men flytten till Sverige var inte enbart lätt.
– Det var tufft för barnen, men ännu tuffare för mig. Som tur var började jag jobba redan en månad efter flytten, så jag hade inte riktigt tid att vara ledsen och känna saknad.
Hon belyser dock att flytten ur en annan synvinkel kändes lätt, eftersom hon var så kär och ville satsa på relationen. Något hon inte var beredd på, som försvårade situationen, var höstmörkret som kom ganska snart efter flytten.
– Vi har lite anekdoter just om väder. Jag skulle ju komma och hälsa på i Mexiko på sommaren, men för dem är det ju sommar hela tiden. Att vi har årstider i Sverige var ju helt okänt, fyller Göran i.
– Det var jättesvårt, fyller Coyntha i.
– Hur vi skulle göra visste vi inte, men vi visste att vi ville vara tillsammans, säger Coyntha om känslorna efter första mötet.
Paret var dock fast beslutna om att få relationen och det nya livet tillsammans i Sverige att funka och än i dag, 20 år senare, sitter de vid sitt köksbord i Åtvidaberg och tittar med nykära ögon på varandra.
– Det blev bra till slut. Nu satsar vi på 20 år till, skrattar de.