Snittåldern är kanske kring 80 plus.
Men här märks inga ålderskrämpor.
Inte på långa vägar.
När medlemmarna i Östergötlands flyghistoriska sällskaps restaureringsgrupp träffas är det full fart i verkstadslokalen.
Arbetsuppgifterna varierar stort, men allting som görs syftar till att bevara flygplan modell äldre.
– Det är helt på frivillig väg som vi gör det här, utan någon betalning, säger en av de tekniskt drivna herrarna, Gösta Persson, 84 år.
Han fungerar som gängets ansikte utåt och tycks älska varje minut tillsammans med sina kollegor i den välsorterade verkstaden, belägen strax intill Flygvapenmuseum.
Här samlas de varje måndag och tisdag, mellan klockan 9 och 14, för att pilla med gamla maskiner och motorer som behöver en noggrann genomgång.
Äldre och sönderrostade delar ersätts med nya och det är "gubbarna" själva som står för tillverkningen.
Och det som inte går att svarva eller fräsa fram försöker man hitta på andra sätt.
– Vi letar överallt. På flygmuseum, hos privatpersoner eller liknande föreningar som oss, säger Gösta Persson och fortsätter:
– Det finns egentligen inte mycket som de här herrarna inte klarar av. De allra flesta har en mångårig karriär som flygtekniker bakom sig. Den samlade erfarenheten de bär på är ovärderlig.
Agne Asplund, 64 år, är yngst i gänget.
Han kan bland annat se tillbaka på 34 år som flygtekniker vid F17 i Kallinge.
Karriären avslutade han när han var 61.
– Det var på våren som jag gick i pension. Under sommaren åkte jag en del motorcykel och båt, men på hösten kom suget till flygplan tillbaka.
Vad göra i den situationen?
Jo, höra av sig till restaureringsgruppen och ställa frågan om den behövde ett par händer till.
Agne Asplund gjorde det.
Och fick ett positivt svar.
– Det kliade i fingrarna och det här är perfekt för mig. Jag har varit här i tre år nu och trivs fantastiska bra, säger han och blickar ut över verkstaden där det låter och brummar från olika arbetsstationer.
Verkstadschefen Per Björkqvist skrattar lätt och säger:
– Agne går fortfarande under sin praktik. Den gäller i fem år. Men så här långt ser det lovande ut. Vi har inte räknat bort honom än, haha.
Det här med att gå i pension är inte det allra enklaste, menar mannarna som tagit en kort paus för den obligatoriska kaffestunden.
– Många pratar om att det ska bli så härligt att sluta jobba och bara få göra det man vill. Så är det inte för alla, säger Gösta Persson.
– Om man inte har något att fördriva tiden med kan det vara själsligt dödande. Folk kan må riktigt dåligt den dagen då de avtackade på sin arbetsplats.
Kollegorna i gruppen nickar instämmande.
– Jag skulle verkligen inte bara vilja gå omkring sysslolös, säger Ken Wallin, 80 år. För mig är dagarna här med alla kompisar otroligt viktiga.
Samtalen vid kaffebordet går vidare.
Här avhandlas det mesta och alla deltar med stort intresse.
Till slut landar dock diskussionerna ofta vid den gemensamma nämnaren, flygplan.
– Spitfire är min favorit, säger Gösta Persson.
– J 35, Draken, är min, säger Agne Asplund.
– Jag väljer också J 35, säger Ken Wallin.
– J 34. Ett flygplan med väldigt fina linjer, säger Per Björkqvist.
Vad säger ni om Viggen J 37?
– Mycket muskler. En brutal och rå krigsmaskin. Inte så mycket elegans.
JAS 39 gripen?
– För nytt för att bedömas av oss. Kärran måste få några år till på nacken.