Rune och Gunilla Ekström, ett välkänt par i Åtvidaberg. De möttes tidigt i livet och redan som tolvåring fick Gunilla sin första puss av sin blivande make. Båda har vigt yrkeslivet åt skolan, Rune som rektor och Gunilla som lärare och läromedelsförfattare.
Gunilla Ekström öppnar dörren till villan hemma i Åtvidaberg. Håret är mörkt och ögonen vaket pigga mot den skarpt kornblå blusen.
Ska hon verkligen fylla 80? Jodå, försäkrar Gunilla och ger omedelbart tidsperspektiv redan i hallen:
– Vi byggde huset 1967 och har bott här sedan dess, säger hon.
Med vi menar hon maken Rune, som hon blev förtjust i redan i början av 1950-talet. Då möttes de i IOGT:s folkdanslag och dansade tillsammans i Hallaholm. Gunilla var tolv år när hon fick sin första puss av Rune.
– Vi höll ihop lite då, men gick åt olika håll ett tag. Sedan blev det vi, jag var 17 och Rune 18.
De har följts åt genom livet. Båda gick Lärarhögskolan i Linköping och flyttade tidigt i karriären till Ljungby.
– Vi bodde där i två år och fick vår första dotter. När vi väntade vår andra dotter flyttade vi tillbaka till Åtvidaberg.
1967 var huset på Lingonvägen klart. Samma år började Gunilla undervisa på Centralskolan i Åtvidaberg, men började kort därpå som mellanstadielärare på Långbrottsskolan.
Hon har slagit sig ner i en röd fåtölj i vardagsrummet. Här finns ett rött blankmålat piano, en röd soffgrupp, kuddar och konst som går i rött.
Efter mer än 40 år som lärare har Gunilla Ekström många berättelser och minnen om sina gamla elever. Hon skrattar gott åt killen som sa: "Gud, vad jobbigt det är att gå i skolan för dig. En får ju aldrig ta igen sig." Det var ett gott betyg och ett mått på hur Gunillas elever genom inflytande och delaktighet fick lära sig att ta ansvar för sina studier.
Rött, rött, rött. Gunilla Ekström älskar färger och allra helst den röda. Det blanka röda pianot köpte hon på avbetalning när hon var nyutexaminerad lärare. "Jag spelar inget idag, men Rune kan spela ibland," säger hon
– Det syns att jag gillar rött va?, skrattar Gunilla och tillägger att hon gillar skarpa färger och konst.
Det färgsprakande märks i personligheten också. Gunilla sticker ut. Hon har inte varit jämngrå eller följt strömmen.
Vi kommer in på hennes år som lärare. Tidigt i karriären hade Gunilla idéer om elevinflytande och elevdemokrati. Genom att placera sina elever i grupper om fyra och fyra och lotta om grupperna med 14 dagarnas mellanrum fick hon alla elever att ta plats. Gliringar och tråkningar mellan elever var inte tillåtna.
– Det fick alla elever att våga prata och att ta ansvar för sina studier.
1970-talets skola kallar Gunilla för "flumskola".
– Jag ville ha struktur, säger hon och berättar att hon delade upp skoldagen i tre lika delar; en del var lärarledd, en del grupparbeten och den sista tredjedelen bestod av individuellt arbete.
– Eleverna visste vad de skulle göra tack vare gemensam och egen planering. De lärde sig struktur och studieteknik.
Hon skjuter in små anekdoter i samtalet. Mestadels om grabbar som hade lite svårt att sitta still i skolbänken:
– Jag gillade alla de där killarna. En sa: "Gud, vad jobbigt det är att gå i skolan för dig. En får ju aldrig ta igen sig."
Även konsten i det Ekströmska hemmet bär starka färger. Gunilla Ekström berättar med värme om konstrundor och inköp av konst. Mycket av det som hänger på väggarna har en historia värd att berätta.
Gunilla Ekström själv höll högt tempo. Vid sidan av sin tjänst började hon skriva läromedel och engagera sig i dåvarande länsskolnämnden, Skolöverstyrelsen samt i forskningsrådet, vilket bland ledde till två längre USA-resor för att studera levande vetenskapliga museer.
Gunilla Ekström har lagt upp några av de 49 titlar av läromedel och metodbäcker som hon skrivit.
Vid 63 år lämnade hon Långbrottsskolan, men inte för att gå i pension. Gunilla Ekström fortsatte att skriva läromedel och metodböcker för olika förlag. Med åren har 49 titlar getts ut. Åtskilliga barn, även utanför det egna klassrummet, har till exempel fått föra blyertspennan i hennes skrivstilshäften.
Merparten av läromedlen berör läsning och litteratur. De bygger på uppfattningen om att läsning, snarare än undervisning i grammatik, stärker elevers förmåga att läsa och skriva.
– Jag hoppas att litteraturen får plats i skolorna i dag. Även om mycket har digitaliserats så tror jag på att man lär sig språket bäst av att läsa och skriva mycket.