– Andreas bortgång kom som en chock. Han var välkänd på trakten, han var noggrann och kunnig i allt han tog sig för. Det var den sista man trodde skulle drabbas av något sådant här, säger Thomas Orrenius.
I tio år var hallon- och jordgubbsodlingen på gården Stora Broby, inte långt från Alvastra klosterruin, Andreas Kronheds stora passion och livsverk. Förste mars i år arbetade Andreas i skogen när han omkom i en olycka. Smärtan och sorgen är fortfarande påtaglig hos familj och vänner. För att odlingen inte skulle försvinna eller förfalla fick Andreas vänner Thomas och Åsa Orrenius frågan om de kunde tänka sig att förvalta bärodlingen.
– Det gäller att ta hand om det som Andreas har byggt upp. När vi fick frågan om vi ville sköta odlingen bestämde vi oss ganska omgående. Vi stämde bara av först med vår personal, säger Thomas.
Lantbrukarparet är vana med att odla grödor men en hallonodling är något helt annat, berättar de. Paret står dock inte helt ensamma inför utmaningen även om mycket av den hallonexpertis som fanns i Sverige försvann i och med Andreas Kronheds bortgång.
– Andreas var otroligt duktig på det han gjorde och han hjälpte folk över hela Sverige. Han hade en unik kunskapsbank så när han gick bort försvann väldigt mycket kunskap. Det är en utmaning men vi försöker göra så gott vi kan och ber om hjälp från andra hallonodlare, säger Thomas.
Thomas och Andreas lärde känna varandra som barn. Sedan de var i 20-årsåldern har de umgåtts. Och Åsa lärde känna Andreas när de studerade på Alnarps lantbruksskola. Vänskapen mellan paret och Andreas har gjort det lättare att förvalta odlingen på så bra sätt som möjligt.
– Vi kände Andreas och det gör att vi vet ungefär hur Andreas hade velat ha det. Vi försöker att verka så gott som vi kan i hans anda, säger Åsa.
Filip Kronhed, bror till Andreas, berättar att sorgen efter hans brors bortgång varit jobbig. Familjen värdesätter alla som har hört av sig och beklagat sorgen och visat sin uppskattning för arbetet som Andreas gjorde för området. Framförallt känner han och övriga familjemedlemmar en tacksamhet gentemot Thomas och Åsa Orrenius.
– Det betyder mycket för oss att de tagit över odlingen, det är en stor del av minnet efter Andreas. Det känns fantastiskt bra.