När Daniel Denitton inte är i padelhallen är han helst i naturen. Fyraåriga welsh springer spanieln Stina hänger gärna med.
En gång varje sommar följde Daniel med sin morfar till djurparken. Det var sommarens höjdpunkt och Daniel ville aldrig åka hem förrän parken stängde.
– Djur har alltid varit det bästa jag vet. Jag ville bli tigerskötare, delfinskötare, elefantskötare – det växlade lite vecka för vecka. Sedan kom jag fram till att det var veterinär jag ville bli, berättar Daniel.
Drömmen om veterinäryrket hölls vid liv genom skolåren. Ändå var det nära att Daniel blev något helt annat, nämligen ishockeyspelare.
– När jag var liten höll jag på med en massa idrotter – hockey, fotboll, tennis, golf, handboll, innebandy. Men det var hockey jag var bäst på och tyckte var roligast.
Daniel spelade i LHC upp till juniorlagen. Sista året på gymnasiet bar det av till USA för att gå på high school och spela ishockey.
– Det gick väldigt bra och jag hade chansen att fortsätta spela där i olika ligor. Men jag kände att jag hade tröttnat lite och ville hellre läsa för att bli veterinär. Det beslutet har jag aldrig ångrat, säger han.
Väl hemma i Sverige blev det ändå ett år till som hockeyspelare, nu för Mjölby HC i division 1. Men sedan väntade 5,5 års veterinärstudier i Warszawa.
– Jag trivdes superbra i Warszawa. Det är en EU-godkänd veterinärutbildning och med legitimationen därifrån kan jag jobba överallt i Europa. Studiemetoderna var lite annorlunda – problembaserat lärande hade inte riktigt kommit dit utan i stället gällde det att lära sig precis allt som stod i böckerna. Men jag gillade det, man lärde sig väldigt mycket.
Nu har Daniel jobbat som distriktsveterinär i Borensberg i drygt två år. Det är omväxlande, med alltifrån små husdjur till hästar och kor.
– Det minsta djuret jag har behandlat var nog en afrikansk pygméigelkott och det största en stor tjur, berättar Daniel.
Elefanter är Daniels favoritdjur. Nu får han arbeta med dem, en barndomsdröm som går i uppfyllelse. Bilden är från Borås djurpark.
Målet har alltid varit att bli djurparksveterinär. Varje sommar under utbildningen arbetade Daniel på Kolmården och fick följa veterinärernas arbete där. Men konkurrensen är stenhård om de 7–8 veterinärjobb som finns på Sveriges djurparker.
Därför var glädjen enorm när de ringde från Borås djurpark och berättade att han fått jobbet som veterinär där.
– Det var som ett lyckorus i hela kroppen. Jag gick runt och log resten av dagen och ringde familj, släkt och vänner. Jag gick på moln en vecka efteråt.
Daniel Denitton bor med sambon Emelie i Gottfridsberg, inte långt från föräldrarnas hus. Men snart går flyttlasset till Borås.
Sambon Emelie är röntgensjuksköterska och har också fått jobb i Borås. I augusti går flyttlasset för de båda. Nu kommer Daniel att få arbeta med allt från schimpanser till vargar, tigrar, lejon och inte minst favoritdjuret nummer ett: elefanter.
– De är så majestätiska. Stora och samtidigt så lugna och fina. Det är verkligen tänkande djur. När jag var på anställningsintervju i Borås hade personalen hängt upp deras mat i taket och jag såg hur två elefanter jobbade tillsammans för att komma åt den. De gick och hämtade verktyg och byggde som en ramp för att nå maten, berättar Daniel.
Daniel Denitton lade hockeyklubban på hyllan och satsade på veterinärstudier.
Mycket blir annorlunda jämfört med jobbet som distriktsveterinär, inte bara djurarterna. Tyngdpunkten ligger inte på att behandla sjuka och skadade djur utan på det förebyggande arbetet för att hålla dem friska. Dessutom är det ett helt annat fokus på säkerhet när man arbetar med vilda djur.
– Det får helt enkelt aldrig gå fel, med tanke på riskerna och de konsekvenser det kan få. Det får aldrig vara 99 procent säkert utan 100 procent varje gång.
När Daniel var på anställningsintervju fick han också vara med och söva ett lejon.
– Man är inte särskilt katig när man sitter där med ett fullvuxet lejon på 230 kilo, med tassar stora som stekpannor. Pulsen ökar lite. Men det är också det som är spännande och roligt, säger Daniel.
Sälar finns det på Daniel Denittons nya jobb på Borås djurpark. Den här är konstgjord och finns i Gottfridsberg, Linköping. Hunden heter Stina.
Många tycker inte att man ska ha djur i fångenskap i djurparker. Hur ser du på det?
– Jag skulle ljuga om jag sade att alla djurparker i världen har en bra miljö för djuren. Men de parker jag fått insyn i gör ett jättebra jobb. Man har väldigt mycket forskning som man sedan applicerar i det vilda och man strävar efter ett bevarandearbete. Som till exempel med visenterna, som var utrotade i det fria men som man tack vare djurparksarbetet kunde plantera ut i Polen och Rumänien.
Nästa dröm att uppfylla för Daniel är att få arbeta med elefanter och andra vilda djur på plats i Afrika.
– Jag hoppas få chansen tack vare mitt nya jobb. Djurparkerna har många sådana utbyten med forskning och bevarandeprojekt och det står väldigt högt på min bucket list.