Svaret kommer med en mun, möjligen med någon sekunds fördröjning.
– Vi har bytt jobb.
Då, 2009, jobbade båda på Bravikens pappersbruk.
– Jag har bytt till Billerud i Skärblacka. Samma bransch i alla fall, säger Magnus Ström.
– Och jag jobbar statligt numera. Med människor. Jag gillar det, fyller Håkan Johansson i.
Som enäggstvillingar är de givetvis vana vid att folk blandar ihop dem. Omvärldens oförmåga att skilja dem åt tycks hålla i sig genom åren. Åtminstone bland de lite mer flyktigt bekanta. Sida vid sida är de lättare att hålla isär. Magnus har lätt pipskägg men rakad hjässa medan Håkan har stubb men renrakad hakspets. Att de dessutom dyker upp i vit respektive svart t-shirt vid intervjutillfället gör det hela lättare och minimerar känslan av att se dubbelt.
– Nä, vi är inte så lika längre. Inte som förr, säger Håkan.
Tror ni att tvillingar rent av blir mindre och mindre lika till sätt och utseende ju äldre de blir?– Kanske det. Men jag tycker nog att vi fortfarande delar samma åsikter och sätt att tänka, säger Magnus.
– Absolut. Många av beröringspunkterna finns fortfarande kvar. Samtidigt har vi ju delat på oss mer och mer när vi skaffat egna familjer. Förr gjorde vi samma saker mycket oftare. Numera hörs vi inte ens av dagligen.
En av de självklara beröringspunkterna är fotbollen. De visar stolt upp sina IFK-tatueringar – men, nej, Snokamotiven är inte identiska – och Håkan tråkar Magnus en smula för att ”hans” eget Liverpool är så mycket mer framgångsrikt än broderns Arsenal för tillfället. Magnus fnyser och säger att han inte följer den engelska fotbollen lika intensivt i dag som förr. Säger att det är för mycket pengar inblandade i branschen numera.
– Marknaden styr, konstaterar Håkan.
– Och håll med om att det är bättre att pengarna hamnar i England istället för att gå till några skitligor i Italien eller Spanien.
Nåja, hela fotbollssnacket kan i alla fall rundas av i den gemensamma uppfattningen att IFK Norrköpings framgångar är de allra viktigaste. Tvillingarna berättar målande om hur de tog supportertåget till Malmö när Kamraterna säkrade SM-guldet 2015. En dag och ett minne att bära med sig långt bortom den dagsaktuella 50-årsdagen.
– Eftersom jag har tre barn får jag väl säga att det var den fjärde bästa dagen i mitt liv. Och jag hade en bra känsla hela den dagen. Jag kände på mig att det skulle bli guld. I år lär det väl inte bli något. Men nästa säsong kanske.
Under samtalets gång fyller de i varandras repliker på ett effektivt och elegant vis. Ambitionen att ertappa dem med några olikheter i personligheterna – mer än i valet av kulör på t-shirten – får klen utdelning. Till slut är en rak fråga i ämnet det enda rätta.
– Jodå, det finns olikheter. Jag är till exempel mycket mer strukturerad som person, säger Magnus.
– Ja, men jag ser ju en utmaning i att inte vara det, kontrar tvillingbrodern.
Magnus är dessutom den av dem som har sprungit maraton.
– Men inte nu längre. Jag tränar fortfarande mycket och regelbundet för att hålla mig i form i allmänhet. Löpning, cykel och gym.
– Fördelen med att bli äldre är att man inte behöver bry sig så mycket. Göra sånt som är kul. Vi har köpt varsin Harley-Davidson och det har kanske med åldern att göra. Men vi kör inte så ofta tillsammans.
Inte ens tvillingar behöver följa i varandras hjulspår.