– Här är jag hemma.
Carl-Ivar William blickar ut från verandan i huset i Hyddmarken där han tar emot på säkert avstånd i dessa tider.
Och få Motalabor lär ha bott in sig mer på en plats. För platsen har varit hans hem alltsedan han föddes den 20 april 1920. När han nu fyller 100 år så kan han minnas tillbaka på ett händelserikt liv.
Där han står på verandan har han båtvarvet som hans far Ivar startade 1919 framför sig. Därifrån kommer också hans första minne i livet.
– När jag var fem år brände jag mig rejält i handen på en tändkulemotor. På den tiden fanns det inget lasarett så de plåstrade om mig här hemma. Det var en rejäl brännskada, men jag fick inga men av den, berättar han med lite hjälp av brorssonen Sven William.
Båtvarvet har varit en central del för Carl-Ivar genom hela hans liv.
Men det har genom åren krävts kreativa lösningar för att rörelsen skulle hålla sig flytande. Under efterkrigsåren på 1940-talet var det bistra ekonomiska tider och få var de som hade råd att köpa sig en båt.
– Då anordnades det lotterier där man kunde vinna en båt. Lottbåtar kallades de båtarna. Genom att sälja tillräckligt många lotter så gick det ihop sig. Sen hade de mycket snickerier på varvet under de åren, så det fanns att göra.
Tillsammans med sin bror Dag tog Carl-Ivar över driften efter fadern. 1963 flyttade de till den plats på andra sidan Motalaviken där det nu ligger.
– Dag var den som hade hand om försäljningen. Carl-Ivar skötte bokföringen och hade hand om ekonomin. Han fortsatte att jobba långt efter pensionsåldern och var verksam i företaget fram tills han var i 90-årsåldern, berättar Sven som nu driver familjeföretaget tillsammans med sina bröder Jan och Hans.
Carl-Ivar själv kommentarer sin långa gärning inom familjeföretaget med: "Det föll sig så."
Det var dock inte helt givet att det skulle falla sig så. För i ungdomen utbildade han sig inom sjukvården och under en period jobbbade han på lasarettet i Motala. Han har också under många år varit ordförande för De handikappades riksförbund och aktiv i Röda korset. Det är också de organisationerna som Carl-Ivar hoppas att de som vill fira honom tänker på i stället för gåvor till honom själv.
– Han har alltid ömmat för sjukvård och de handikappade i samhället, berättar Sven.
Motala har genom alla år varit den fasta punkten i jubilarens liv. Den längsta period han varit borta från födelseorten var under andra världskriget.
– Då var jag inkallad och låg i det militära i tre år. Först i Linköping och sen åkte vi runt. Jag låg jag på Gotland och Värmland i perioder, säger Carl-Ivar William.
Att huset vid Motalavikens strand alltid varit hemma betyder på intet sätt att han inte sett världen. För resa har varit ett stort intresse.
– Jag har varit i jordens alla hörn, säger Carl-Ivar och ler åt minnena.
För att sedan berätta om några av sina många resor. Färden på den Transsibiriska järnvägen, resan genom Australien, safarin i Afrika och besöket vid ett av världens sju underverk, Taj Mahal.
Sin 100-årsdag firade Carl-Ivar hemma i huset han är född i. Men i något enklare form än vad släkten först hade planerat.
– Vi måste ta hänsyn till coronaepidemin. Alla som ville var välkomna för ett kortare firande här ute på gräsmattan, säger Sven.