Stolt, nöjd, glad - och lycklig, till och med. Så känner sig Agneta Ekström när hon nu fyller 70 år och ser tillbaka på ett liv med vad hon kallar ett spirande yrke. Eller, tre yrken har det ju egentligen varit. Men de har varit tätt sammankopplade.
– Sången är ursprunget till allt. I orgeln och i flöjten är det luft som producerar tonen och bildar melodislingorna, som skapar en harmoni. Harmoni ger människan harmoni.
Oavsett om man hänger med i resonemanget eller inte finns där några ledtrådar till de yrken hon har haft – från kantor till sångpedagog till musikterapeut. Och en hel del projekt vid sidan av, inte minst Musiken vid Templet som hon varit med och ordnat varje sommar i över 30 år.
– Varje period har gett glädje till andra och till mig. Jag har räknat ut att jag har haft över 6000 adepter. Jag kan inte alla namn, men en hel del.
Agneta föddes i Norrköping och växte inte upp i en musicerande familj, men hennes kärlek till musiken började redan på förskolan, under sångstunderna. Det dröjde innan hon visste att hon skulle bli musiker av högt mått, men vägen dit ser ganska rak ut – musikskola, musikgymnasium och Lunnevads folkhögskola innan hon började kantorsutbildningen i Stockholm. Examen tog hon 1972.
När hon sedan fick jobb i Åtvidaberg och flyttade dit tänkte hon inte bli kvar mer än fem år – dom var ju lite svåra att få kontakt med, Åtvidabergarna – men det blev en plats där hon både hittade kärleken och trivdes riktigt bra.
– Det är en kulturmetropol förstår du, inte bara en fotbollsmetropol, konstaterar Agneta. Jag har varit en kraft av många. Kyrkomusiker, kulturarbetare, dikt, bild. Många små krafter blir stora.
Hon tror att det är därför som hon aldrig flyttat därifrån.
Men ibland har hon blivit bekymrad över hur saker och ting har utvecklat sig när det gäller kulturen i staden. I slutet av 70-talet beslutade man att lägga ner kulturskolan, där Agneta jobbade som sångpedagog. Det var då hon började sin tredje utbildning – nu skulle hon bli musikterapeut. Hon var 47 år och pendlade mellan Uppsala och Åtvidaberg, halv tre på morgnarna ringde väckarklockan.
– Jag är en nyfiken, vetgirig kvinna, säger Agneta med en självklarhet i rösten när jag undrar varför hon sökt sig till flera utbildningar.
– Jag vill hela tiden utveckla min musik, jag kan inte sitta fast i ett mönster. Jag vill vara nyfiken på livets alla mönster.
Nu för tiden har musiken fortfarande en viktig plats i Agnetas liv. Hon tar flera uppdrag som kantor och hon har inte slutat söka utmaningar.
– Det är förunderligt, jag har aldrig tröttnat. Jag tror att om man har kämpat sig till en rejäl grund kan man nog aldrig sluta spela.
När hon nu fyller 70 hoppas hon först och främst att hon får fortsätta länge till.
– Jag sjunger ju inte i någon opera längre, men rösten fungerar till nöjes i alla fall, säger hon och skrattar.
Självfallet blev det en del musik på 70-årsfirandet också. Hon kunde tyvärr inte bjuda alla vänner, men Agneta tyckte det var viktigt att få fira – fast på ett väl uttänkt sätt.
– Jag tänkte att det måste bli utomhus, om det regnar så måste det finnas en stor lokal. När jag fyller 80 kanske jag inte orkar fira. Varför ska man fördriva glädje i livet?
Hon berättar att hon fick ett kort med texten "60 år plus" på födelsedagen.
– Jag tyckte det var roligt. Det är lite så jag lever, säger Agneta.