Lennart Fjellmar var upphandlingsansvarig på kommunens miljö- och samhällsbyggnadskontor när han uppnådde den ålder då de flesta går i pension. Då fick han frågan om han kunde tänka sig att fortsätta som konsult.
– Det ville jag inte. Jag hade ingen lust att starta företag och hålla på med bokföring och fakturor. Men jag ville gärna arbeta vidare på timmar, och så blev det. Sedan dess jobbar jag som projektledare på halvtid, berättar han.
Att dra sig tillbaka och bara njuta av ledigheten som pensionär var inget som lockade Lennart.
– Det kändes helt naturligt att fortsätta. Det är ju roligt att arbeta och jag gillar kontakten med människor. Min pappa var fastighetsmäklare, han jobbade till 85 och ett halvt. Han arbetade på fredagen och gick bort dagen därpå, berättar Lennart.
Ett par gånger har Lennart tänkt att han ska sluta, bara han blir färdig med det pågående projektet. Men så har det dykt upp ett nytt projekt och det har rullat på.
Nu har han kommit överens med chefen om att stanna till i vår. Sedan får det nog räcka.
– Digitaliseringen är en sak som gör att jag kan känna att det kanske är dags. Jag får inte ha kvar mina pärmar som jag är van vid, allt ska finnas i datorn. Någon gång måste man ju sätta punkt. Men man vet aldrig ...
Lennart har varit anställd på kommunen sedan 1 juni 1970. Då var han 26 år och hade redan hunnit med en hel del. Han flyttade hemifrån som 15-åring för att jobba som dräng i Skeda, han läste på Liljeholmens folkhögskola, praktiserade på byggen och på vägförvaltningen, pluggade på Stockholms Tekniska institut och arbetade på Hifab.
Minnena är många. Ett exempel:
– På vägförvaltningen var jag med och projekterade för Lagnöbron. Vi var 4–5 killar som byggde en flotte av oljefat och låg ute i farleden och provborrade. Vi bodde i tält och lagade mat på spritkök. Så kunde det vara på den tiden.
Projekten på Linköpings kommun har blivit åtskilliga genom åren. Lennart var med och planerade Vallarondellen – som var Europas största när den byggdes. Han har projekterat Brokindsleden, Hamngatan, Norra länken, Haningeleden, pendeltågsstationer, cykelvägar och mycket annat.
Så långt in i Lennarts berättelse kan man få intrycket av att han lever för arbetet och inte hinner med så mycket annat.
Inget kunde vara mer felaktigt.
Många känner Lennart från SMU i Askeby, där han var scoutledare i 25 år. Han har också varit ordförande för Kalmar–Östergötlands SMU-scouter, Östgötamissionen, Linköpings frikyrkoråd och Ingenjörsförbundet i Linköping. Nu är han ordförande för hjälporganisationen Doors of Hope och för Linköpingsgruppen av Goda Nyheter (f d Gideoniterna) – och han är aktiv i Ryttargårdskyrkan.
Dessutom har Lennart villa i Hjulsbro, sommarstuga i Källvik och två hyreshus i Valla, där han tidigare skötte alla sysslor som snöskottning och städning.
– Jag undrar ibland själv hur jag hunnit med allt, men på något konstigt sätt har det gått. Det har ju varit kristna uppdrag och jag känner att jag har fått Guds kallelse att göra det här. Häromdagen läste jag om en av mina gamla scouter som nu sprider biblar i Tchad. Att se människor gå vidare på det viset är det som driver mig, säger Lennart.
Med alla dessa sysslor – har du varit en frånvarande pappa?
– Det får nog barnen svara på... Men nej, de var ju med så ofta, i söndagsskolan och i scouterna. Jag känner inte att jag behöver ha dåligt samvete.