När Corren kommer på besök är det Märta Karlssons dotter Solveig som öppnar dörren.
– Vi måste ju hålla koll så att inte fel personer dyker upp, säger Solveig med ett leende.
Märta är van vid uppmärksamhet. För sju år sedan kom Corren för en intervju med henne och maken Karl-Gustav. Då handlade det om deras långa äktenskap – mer än 70 år då. Sedan dess har Karl-Gustav gått bort och Märta bor kvar i lägenheten i Tannefors där den lilla familjen flyttade in på 1940-talet: Märta, Karl-Gustav och lille Kenneth. Solveig kom senare.
Nu är barnen Kenneth och Solveig inte så små längre, de är i cirka 80-årsåldern. Fyra barnbarn finns, runt de 50, och tre barnbarnsbarn som allihopa är myndiga.
Kenneth bor i samma hus och Solveig i huset intill. Märtas främsta intresse är familjen. Det är viktigt att man kommer överens och är sams.
– Man ska inte lägga sig i barnens liv, de måste får göra som de vill, understryker Märta.
Tack vare den principen har det aldrig blivit några bråk eller oenigheter mellan Märta och barnen. Och under de decennier hon och Karl-Gustav levde ihop blev det heller aldrig några stora gräl. Bara när de var yngre kunde de bli oense, och då handlade det faktiskt om Kenneth och Solveig!
– Jag kunde bli lite orolig när de var i tonåren och var ute sent på kvällarna, erkänner Märta.
Men Karl-Gustav gillade inte att Märta spanade ut från lägenheten på fjärde våningen för att få syn på barnen. "Ska du ränna från ena fönstret till det andra?", minns Märta att han brukade säga. Och då kunde det bli frostigt mellan makarna några dagar.
"Jaså, är det tysta veckan nu?", sa hon åt sin man vid de tillfällena. Märta skrattar vid minnet. Och sedan de fått lugna sig på var sitt håll ett par dagar klingade den dåliga stämningen av, och de blev goda vänner igen.
Märta har arbetat som sömmerska, men har varit hemmafru stor del av livet. Och på 1980-talet, när hon var på väg att bli pensionär, blev hon också ordförande för Tannefors PRO-avdelning. Det var mest av misstag – ingen hade tillfrågat henne innan, men hon tackade ja när hon överraskande valdes. Det blev 11 roliga år som ordförande. Tyvärr har avdelningen nyligen lagts ner eftersom det är ont om yngre pensionärer som kan engagera sig. Märta beklagar, men sörjer inte.
– Jag är sådan att jag är glad för det mesta!