Handlaren om våldet: rädd om mina medarbetare

För ett år sedan sköts en 15-åring till döds av en misstänkt 16-åring på en sushirestaurang i Skogås centrum, strax söder om Stockholm. Mordet är bara ett i raden i den eskalerande gängkriminaliteten som kryper ner i åldrarna.

Inte långt därifrån driver Börje Johansson sedan över 20 år tillbaka en Ica-affär. Men han är ändå inte rädd.

– Nej, sällan, nästan aldrig. Jag är mer rädd om mina medarbetare, säger han till TT i en intervju om hur våldet påverkar lokalsamhället och hur han som företagare hanterar en vardag som ibland är hänsynslöst rå.

Råare

Otrygghet är visserligen en verklighet som han tycker funnits länge inom handeln. Men den har blivit råare. Han berättar om hot från personer med större våldskapital, organiserade grövre stölder och ett rån tidigare i år där en i personalen blev knivskuren. En misstänkt man åtalades för en lång rad rån i butiker över hela Stockholmsområdet.

Domen, sex månaders fängelse för brott mot knivlagen och ringa narkotikabrott, blev ett hån mot de drabbade, enligt Börje Johansson. Rånen och knivskärningen gick inte att bevisa, han var maskerad.

– De känner sig mer besvikna av rättssystemet än själva brottet, säger Börje Johansson som är allmänt kritisk till de lagar och regler som finns att tillgå.

– Brottsbalken är skriven för en helt annan tid.

"Slöseri med tid"

Polisanmäla brott är lönlöst, "det är bara slöseri med tid". Tillträdesförbudet fungerar inte.

– Och modern teknik får jag inte använda, säger han och syftar på ansiktsigenkänning.

Men om du inte kan lita på rättssystemet, vad gör du då?

– Jag köper väktartjänster.

Men hans filosofi är att mer stängsel, övervakande maskiner och vakter med mera, skapar just det samhälle som föder anonymitet och mer brottslighet.

– Mer staket hjälper inte. Jag kommer hela tiden tillbaka till basic, vi måste börja prata med varandra, att vi möts. Det är en del av vårt samhällskontrakt, säger Börje Johansson.

Måste reagera

Det hjälper kanske föga när någon är ute efter att begå brottsliga handlingar. Fast då märks det, resonerar han. Men då måste vi bland annat reagera på när människor går omkring maskerade.

– Vi är många som kan agera, vi har väktare här i centrum. Men så länge vi tittar bort, så händer inget.

Självscanning, där kunderna själva checkar ut och betalar, har han inte i sin butik. Inte bara för att det blir ett visst svinn när några "lurar maskinen". Han återkommer igen till vikten av det personliga mötet, att hälsa på varandra, som ett sätt att bryta anonymiteten. Ett öppnare samhälle göder mindre kriminalitet.

– Den frågan som vi pratar mycket om. Vill vi ha ett öppet eller stängt samhälle?