Visst är det lite tidigt att oroa sig på allvar. Av allt att döma är det ganska långt kvar till nästa riksdagsval. Ändå tror jag att Moderaterna är lite oroliga för att det går knackigt för partiledaren Anna Kinberg Batra. Att Centerledaren Annie Lööf nyligen toppade partiledarnas förtroendemätning före såväl Löfven som Kinberg Batra kom som ett slags kvitto på att allt inte är som det ska i det borgerliga lägret. Inget ont om Annie Lööf. Och Stefan Löfvens problematiska situation är värd en egen mässa. Men självklart bör det flerfaldigt största borgerliga partiets ledare ha störst förtroende i oppositionen. Susanna Birgersson skriver på Göteborgspostens borgerliga ledarsida om att Anna Kinberg Batra behöver ”byta strategi” om hon ska kunna rosa det partipolitiska samhället här framöver. Birgersson torgför en allt vanligare kritik mot M-ledarens förkärlek för ”inövade svar”; hon låter ”mer som en maskin än som en människa (--) Den strategi hon har valt måste vara sämsta tänkbara och kan sammanfattas så här: Sitt still i båten, säg inget kontroversiellt och när Stefan Löfven förbrukat väljarnas förtroende efter max en mandatperiod, intar du simsalabim regeringskansliet.”
Det kommer inte att fungera är GP-skribentens kärva omdöme.
På DN:s debattsida levererar samtidigt ett antal tunga Stockholmsmoderater – däribland den profilerade riksdagsledamoten Hanif Bali – ett stycke ganska besk kritik mot partiledningen: ”I stället för dagens popcornpolitik med många förslag utan gemensam linje behövs en värderingsdebatt. De allra flesta vill arbeta och göra rätt för sig – och de vill ha något för sina skattepengar. Dessa människor behöver ett politiskt alternativ.”
Utöver Hanif Bali finns ordföranden för M i Stockholms län, Kjell Jansson, med bland de fyra undertecknarna av artikeln i DN. Med tanke på den smått auktoritära ordning och lojalitet som brukar råda inom Moderaterna är det noterbart – och ett varningstecken för Kinberg Batra – att så pass etablerade partimedlemmar riktar så pass skarp kritik mot partiledningen.
Det som föreslås är ett slags nygammal moderatpolitik där det arbetande folket står i centrum, där skötsamhet och vilja att göra rätt för sig premieras och där partiet ”tar tag i den misslyckade migrations- och integrationspolitiken.”
Moderatledaren tycks ha gått i baklås på något sätt. Jag tror det vore bra för Sverige om hon löste upp några knutar och om hon bytte strategi.