Socialdemokraterna har det lite motigt i opinionen. En hyfsat rättvisande sammanfattning av rubrikerna efter förra veckans SCB-mätning kan vara "Sämre än Juholt!" Inte så kul att läsa förstås. Jag följer inte alla sådana här mätningar på decimalerna. Men förmodligen är det sant; Socialdemokraterna har slagit ännu ett opinionsmätningsbottenrekord. Frågan är vart partiet är på väg.
Det helt avgörande och mest positiva för Socialdemokraterna är definitivt att partiet åter är i regeringsställning. Utan detta balanserande och återhållande korrektiv som Rosenbad innebar är jag tämligen säker på att rubrikerna hade kryddats med "Mycket sämre än Juholt!".
När S drabbades av systemkollaps och lyfte upp den trevlige och begåvade men totalt oerfarne Håkan Juholt till ordförandeposten var partiet inne på sitt femte raka år i opposition. Normala stabilisatorer fungerade inte längre. Intrig- och mygelspel av ungdomsförbundskaraktär fick stor betydelse när den i praktiken tunna partivänstern utsåg partiledare.
Det var andra gången under det senaste seklet som vänstern fick bestämma. Den första gången var 1970-talets katastrof med löntagarfonder. Även vid den tiden var den traditionella S-apparaten försvagad och lite förvirrad. Efter snart 40 år av ekonomisk tillväxt av rekordårsformat och av obrutet regeringsinnehav verkade inte de gamla formlerna fungera lika bra som förut. Låtsasekonomin i form av inflation och devalveringar växte sig stark och partiet förmådde inte hålla emot tokerierna från vänster.
För stunden känner jag inte minsta oro för att vänstern ska få S att köra rejält i diket en tredje gång. Det beror inte bara på regeringsinnehavet i sig. Just nu pågår faktiskt en realpolitisk återfödelse inom stora delar av socialdemokratin. Regeringens tongivande kraftfält står stadigt i mitten och utrymmet för sådant som identitetspolitik, klasskampsromantik och tjohejtjohoekonomi är mycket begränsat. Kommunalråden har flyttat fram sina positioner; vilket betyder att förhållanden på marken blir viktigare.
Svensk ekonomi går dessutom sanslöst bra; hur vi än mäter den. Tillväxten är stor, arbetslösheten sjunker och belåningen är mycket begränsad.
Socialdemokratin har kort sagt ett mycket bra läge. Det är bara att nöta på där i mittfåran och lägga kraften på hemmaplansfrågor som arbete, samhällsbyggnad och ordning och reda. Skördetiden – som de gamla sa – kan snart vara här.